Den hunden alltså. Ibland så sjukt jobbig. Han har på nåt sätt fått för sig att vara livrädd för gatusträckan 'vårt hem till Sankt Sigfrids plsn' Och så en lång bitav Delsjövägen för säkerhets skull. Och med livrädd menar jag totalt skräckslagen. Jag får släpa honom alternativt bära honom för att överhuvudtaget komma framåt. Alternativt drar han helt hysteriskt. Dettar liksom bort nöjet från promenaden. Och det intressanta är så fort jag svänger av från gatan är allt frid och fröjd. Så mina promenadalternativ nu för tiden är antingen släpa honom (han ligger i princip ner) längst med gatan. Eller gå i skogen där han roar sig med att hoppa och bita på mig. Bara på mig kan jag tillägga. Han hoppar och biter aldrig på Micke eller Simone.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar