Hanami

Idag träffades vi upp i Botaniska för Hanami. Det är en japansk tradition där man går ut i parkerna, har pic-nic och tittar på körsbärsblommor. Så det var det vi gjorde. Packade ihop bebis, kaffe och lite choklad. Mötte upp Chris som hade med sig pajer och champagne och satte oss på filtar under ett körsbärsträd. Botaniska är oerhört vackert nu. Alla vårblommor verkar ha slagit ut så det är en orgie av färger, former och lukter. Gå och titta innan det försvinner. Vi satt mest på våra filtar och sippade champagne. Very nice.

Micke o Sim

Dags för paj

Vi åt ägg

Tora

Salladen var rolig

För ovanligheten skull är alla bilder tagna av mig. Jag skulle tippa på att bättre bilder kommer på Mickes blogg inom en snar framtid.

För övrigt så var jag och hälsade på en alldeles ny söt bebis för några dagar sen. Och jag tänker att hur kan det vara möjligt att jag har glömt att de är så små. Som en liten liten groda. Helt hjälplös och lealös och liten. Sån var Sim också. Men nu tittar hon på en, räcker ut tungan och slänger flaskan i golvet.

den pyttelilla nya bebisen

so much change

gjorde en snabb översikt i min blogg igår kväll. Har ändå hållit på att skriva nästan dagligen sedan 2007. Det är lång tid. Jag har aldrig lyckats skriva dagbok så här länge. Men min blogg älskar jag, trots alla faror med att lägga upp sig själv och sina nära på Internet. Och jäklar vad livet har ändrat sig. Vad jag har ändrat mig.

Hela 2007 och 2008 bodde Micke i Pajala, jag var mest på jobbet och verkade deprimerad större delen av tiden. Livet kretsade kring jobb, frustration på jobb, äta ute, träna, läsa böcker, träna ännu mer, resor. Oh dessa resor. Costa Rica, New York, Polen, Rumänien, Norrland, Belgien och lite till. Jag saknar och längtar. Men trots allt, deprimerad, trött, grått i själen. Det var inte en jättebra tid tror jag.

I början av mars 2009 flyttade Micke hem. Fokus ändrade sig. Fortfarande jobb, fortfarande frustration över jobb, men mer nöje. Fikor, bior, spelningar, massa massa klättring. Ett fåtal resor. Bröllopsplaner. Inte lika mycket depp, men fortfarnade en del djupa dalar. Anndra hälften av året. Fokus jämlikhet. Diskussioner och tankar hur livet kommer bli. Livet med bebis, livet med barn. Djup frustration över att vara gravid. Trötthet. Oh denna ständiga trötthet. Över mörkret, över väntan som aldrig tog slut, över osäkerheten.

Nästa fokus, nästa år. Bebis, bebis, bebis. Hemmatid, ensamtid, egentid, bebistid. Letande efter en vardag. Lära sig ett nytt liv. Roligt, spännande, frustrerande, vackert, svårt.

Och nu. Tillbaka på jobbet men med ett svagare fokus. Ännu mer letande efter en vardag, efter balans. Det började dåligt. Stress, sjukdomar, dålig planering, dåligt liv, dålig tid. Men trots allt. Inte lika mycket djupa dalar, inte så grått, inte så depp. Bebis, familj, vardag. Det ger energi, det tar energi också, men ger mer. Deppigheten är borta. Ersatt av nåt annat, nån annan. Livet är fortfarande jobbigt emellanåt. Men inte längre grått. Inte längre tomt.

påskhelgen

Påskhelgen har varit fin. Fin över förväntan även. Men att säga att den skulle ha varit vilsam hade varit något överdrivet. Vi åkte på klätterresa till Kjugekull. Tillsammans med ett gäng andra. Ett gäng på sju vuxna och fem barn. Fem barn i åldern nio månader till två år. Om jag nånsin skulle haft illusionen att en stor familj verkar som något att ha kanske jag skulle tänkt annorlunda nu. Om jag säger att det inte var tyst en sekund. En sekund, I tell you, då överdriver jag inte. Jo, på natten var det tyst. Men då var jag så slut att jag inte hörde det. Men fint var det. Rolig klättring. Jättevackert område. Och himla skönt att komma iväg från stan. Och Sim stortrivdes.



alla barnen och några av föräldrarna

en sten

kotte

 

fina fina vitsippor 

liten liten kaffef



en större sten



en plågad min



flying baby

on air

jag åker bil till jobbet och lyssnar till morgonpasset på P3. Det är jäkligt roligt, jag skrattar en del och svär lite mindre åt trafiken på Älvsborgsbron.

Sen ringer jag till Micke:

-Jag ba, hörde du radion?! Sjukt roligt. De pratade om sån musik jag växte upp med. Jag skrattade massor. -Han, ba, jaa jag hörde, och jag tänkte på dig.

Det är så fint tycker jag. Att vi lyssnar på samma radioprogram, och vet vad den andra skrattar åt. Och sen skrattar åt det tillsammans.

matorgie och äntligen klättring

I lördags så var det dags för ännu mer firande. Denna gången för mig och Micke. Vi firade att vi har klarat av ett år som föräldrar. Ett år av ett helt nytt liv. Utan att tröttna på varandra, utan att tappa allt för mycket av romantiken, utan att fundera på skilsmässa. Men med världens bästa bebis. Som vi passade på att lämna på Grimmered för en helkväll på La Cuccina Italiana. 

Helkväll I tell you.

Parmaskinaka på surdegsbröd

Pizzaboll i strut

Italiensk frukost, vaktelägg, korv och blomkåssoppa

Kräftsoppa med pilgrimsmusslor

Pizza i delar

Oxsvansragu

Torskrygg med diverse tillbehör

Lammbringa 

Ostar

Efterrätt numero uno

Och numero due, med vaniljkräm på tub

En liten till 

Och så fick vi en present av ägaren. Signerad kokbok

Ledsen för den extrema matporren. Men det var fantastiskt gott. Vi satt nog som fatstklistrade vid våra stolar i nästan tre timmar.

Söndag sen. Nästan lika bra dag. Strålande solsken och uteklättringspremiär. Gick mycket bättre än jag kunde tro. Var inte riktigt så klen och feg som jag hade förväntat mig. (men nästan)

utekväll mitt i veckan

Hade tänkt köra min hoj till verkstaden idag morse. Men för det första så verkade vädergudarna vara på krigsstigen igen och det spöregnade. Och för det andra, något viktigare, så startade den inte. Mina fordon uppför sig inte alltid som jag vill. Även om jag pratar snällt och klappar på dem. 

Efter jobbet träffade jag upp Anna och hennes kompisar för lite mat och konsert. 

 Skaldjurspasta och Cremè Brule på Caleo och sedan spelning med Lisa Miskovsky på Stadsteatern. Har inte hört hennes musik sedan after ski kvällarna på 90-talet. Men då var hon bra. Och nu var hon ännu bättre. Jag blir alltid lika förvånad att så mycket röst ryms i en så lite kropp. För hon var pyttekort och tanig och hade fantastiskt fin röst som emellanåt gav rysningar längst ryggraden.

Förbandet var en liten dansk, som var grymt nervös och tackade publiken att vi hade varit så snälla och faktiskt lyssnat på honom utan att prata och störa.

och anna fick en autograf. 

and life goes on

tisdag kväll redan. Och helgen har gått något så ofantligt snabbt. Det känns knappt att jag har hunnit med. Skulle behövt en extra helg precis efter bara för att andas ut. 

Lördag har vi haft födelsedagsfirande för Sim. Ett år, det är stort, måste ju firas, iallfall lite. Och vi hade inte så lite firande. Både Mickes mamma kom från Bryssel och Sverre och Unni från Norge. Och mina föräldrar och syster och Sammi var med of course. Tillräckligt med folk att jag skulle vara helt slut efteråt. Men det blev otippat trevligt och fint.  Sim var i sitt esse och imponerade på alla. 

Det är helt sjukt att hon har gått från det här:

Till det här

Vet inte ens om man skulle känna igen henne som samma person.

Jag bakade iallfall en makalös morotskaka från Malawi. Och alla inklusive morotskakskännarna Ewa och Sammi gav den högsta poäng. Och det var ju nice, med tanke på att det enda jag nånsin bakar är bröd.

Ewa var skitsnygg och hade grymt höga klackar. Jag blev genast avundsjuk och ville ha likadana. Har legat av mig lite då det gäller att klä upp sig till vardags. Det har blivit lite för mycket fokus på det bekväma. Och att jag ofta klär mig i mörker för att inte väcka resten av de sovande människorna i hushållet spelar antagligen in också.

På kvällen efter kalaset gick jag ut och sprang en välförtjänt joggingrunda och gick sedan på fest hos Josefin. För att mötas av storgråtande bebis när jag kom hem vid ett. Men så är det ibland.

Söndag sen. Första riktiga vårdagen. Varmt, och då menar jag "sitta i solen i linne" varmt. Jag bara säger. Vädergudarna, nice work! (Förutom idag då, då vädret suger fett) (igen)

Ignorera den dåliga hållningen och allt för stora urringningen hos kvinnan på bilden och lägg märke till bebisens extremt coola look.

För att inte tala om nya skor, som gör att man kan gå omkring på gatan lite som man känner för.

Och i lekparken då såklart.
Med lite hjälp.

Alla bilder helt fräckt snodda från Micke.