gjorde en snabb översikt i min blogg igår kväll. Har ändå hållit på att skriva nästan dagligen sedan 2007. Det är lång tid. Jag har aldrig lyckats skriva dagbok så här länge. Men min blogg älskar jag, trots alla faror med att lägga upp sig själv och sina nära på Internet. Och jäklar vad livet har ändrat sig. Vad jag har ändrat mig.
Hela 2007 och 2008 bodde Micke i Pajala, jag var mest på jobbet och verkade deprimerad större delen av tiden. Livet kretsade kring jobb, frustration på jobb, äta ute, träna, läsa böcker, träna ännu mer, resor. Oh dessa resor. Costa Rica, New York, Polen, Rumänien, Norrland, Belgien och lite till. Jag saknar och längtar. Men trots allt, deprimerad, trött, grått i själen. Det var inte en jättebra tid tror jag. I början av mars 2009 flyttade Micke hem. Fokus ändrade sig. Fortfarande jobb, fortfarande frustration över jobb, men mer nöje. Fikor, bior, spelningar, massa massa klättring. Ett fåtal resor. Bröllopsplaner. Inte lika mycket depp, men fortfarnade en del djupa dalar. Anndra hälften av året. Fokus jämlikhet. Diskussioner och tankar hur livet kommer bli. Livet med bebis, livet med barn. Djup frustration över att vara gravid. Trötthet. Oh denna ständiga trötthet. Över mörkret, över väntan som aldrig tog slut, över osäkerheten.
Nästa fokus, nästa år. Bebis, bebis, bebis. Hemmatid, ensamtid, egentid, bebistid. Letande efter en vardag. Lära sig ett nytt liv. Roligt, spännande, frustrerande, vackert, svårt.
Och nu. Tillbaka på jobbet men med ett svagare fokus. Ännu mer letande efter en vardag, efter balans. Det började dåligt. Stress, sjukdomar, dålig planering, dåligt liv, dålig tid. Men trots allt. Inte lika mycket djupa dalar, inte så grått, inte så depp. Bebis, familj, vardag. Det ger energi, det tar energi också, men ger mer. Deppigheten är borta. Ersatt av nåt annat, nån annan. Livet är fortfarande jobbigt emellanåt. Men inte längre grått. Inte längre tomt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar