cycklade till jobbet igår, och hem efteråt. Sjukt jobbigt. Vi bor högst upp på ett berg och det finns inga möjligheter att komma hem utan att avsluta med mördande uppförsbackar. Lite förvånande också, att det var så jobbigt. Jag kan springa rätt långt utan att bli trött, simma, boxas, men cycklingen blir jag trött av. Undrar om man har olika typ av kondition, en för varje sport. Så hur bra man än är på en sak så är man konditionsmässigt kass på en annan. Ska försöka cyckla en eller två dagar i veckan till jobbet, beroende på hur ont jag får i de kroppsdelar som har närkontakt med sadeln. Fin utsikt från Älvsborgsbron iallfall.
Strålande vackert väder idag, djupt blå himmel och varmt. Det är ironiskt, jag längtar konstant efter sol och värme men när det väl kommer så känner jag mig betydligt mer deprimerad och nere än när vädret suger. Livet känns mycket tommare och ensamare när jag inte kan gömma mig under gråa moln och regn. Solen skiner obarmhärtigt in genom våra smutsiga fönsterrutor.
Pappa ringde i morse och drog sig ur våran simmning. Typiskt. Jag lyckades inte motivera mig att gå dit själv. Men ska nog ta mig i Skatås för att springa senare. Skorna är fortfarande grymma.
Nu ska jag ner på stan och hämta mina kostymbyxor. Och kanske hitta nån tröst i förmågan att konsumera meningslösa saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar