jag verkar inte kunna hantera mer än en dag ledig på egen hand. För det mesta lyckas jag ha roligt, träffa vänner och vara social på Lördagen. Men sen på Söndagen är jag helt blå. Det slår sällan fel. Från full av energi förvadlas jag till någon som helst inte vill gå upp upp ur sängen, som drar ner persiennerna för att hålla ljuset ute och som tröstäter flingor dirket ur paketet. Vad är det med Söndagar egentligen? Vad är det med mig?
Säg inte att det här inte är sött
1 kommentar:
låtsas som om jag inte läste sista meningen...
jag gillar uttrycket "helt blå" men jag håller med om att du är väldigt off på söndagar, som en god kristen. Inte för att jag är särskillt uppåt på söndagar men mycket av betydelsen har gått förlorad med veckodagar. De enda dagar som räknas är helgdagar hemma för då är jag ledig med dig.
puss
Skicka en kommentar