det är underligt hur snabbt dagarna går. Jag har så mycket att göra på jobbet att jag kommer dit, och nästa gång jag tittar på klockan så är den halv fem. Märker inte ens att timmarna går. Livet blir kort på det viset. Vet inte om jag hinner leva det eller om det missas något på vägen. Ibland är det kanske bra att ha tråkigt. Bara för att känna efter. Att tiden faktiskt finns där. Det är som i Momo eller kampen om tiden, att ju mer tid man sparar för senare användning, desto mer tid går förlorat. Livet blir grått, sterilt och utan mening.
nu ska jag göra något så tidsslösande som att sova.
1 kommentar:
Lite senare kommentar än vanligt. men jag sov längre än väntat också...
Jag håller med om det där tiden, ibland undrar jag om vi prioriterar rätt. Är den kvaltetstid vi sparar på oss genom att göra sådant som ska göras för att säkra den kvalitetstid vi försöker sampla på oss verkligen kvalitetstid?
Eller blir den tid vi sparat bara en bufferttid som tillåter oss att sampla krafter till att sampla ihop mer tid?
Det känns lite som om inte tiden levs hela tiden, den bara förbrukas. Obehagliga tankar men det är värt att tänka på, jag vill inte komma på när jag har ett år kvar att jag slösade bort 70% på att få 1%.
Hur vill man leva och hur ska man få medlen att göra det?
Skicka en kommentar