söndag 31 augusti 2008

vilse i pannkakan

eftersom vi har pratat om att springa lite mer och i svårare terräng tänkte jag ta ett första steg. Så idag har jag multisportat (nästan). Det är en multisporttävling i början av September och ett par kompisar till Anna tävlar, så de skulle träna idag. Vi hakade på.

Vi tog med oss cycklar och träffade upp Annas polare vid badplatsen i Delsjön. De hade snitslat ut en orienteringsbana (tydligen samma bana som tävlingen var på förra året) samt en cyckelorienteringsbana. Vi skulle börja med orienteringen, löpningsdelen. När jag fick karta och kopass i handen och en kort genomgång av hur dessa båda funkar insåg jag att jag aldrig använt mig av dylika hjälpmedel i skogen. Och uppenbarligen inte Anna heller. Det bådade inte så bra för framtiden.

Men vi kom iväg och hittade de två första kontrollerna utan större problem, och blev antagligen lite väl självsäkra då. För efter kontroll nummer två sprang vi vilse en hel del. Vi sprang för långt på kontroll tre, säkert en halvtimme gick åt att hitta tillbaka. Vi sprang fel på kontroll fyra, fast kontroll fem hittade vi faktiskt utan problem och även så kontroll sex.

Banan skulle vara runt åtta kilometer men jag skojar inte när jag säger att jag tror att vi sprang nästan det dubbla. Vi var framme i mål hedervädra tre timmar efter start. En timme senare än de två killar som vi startade samtidgt med.

Men det var väldigt roligt. Karta, kompass, skog och berg utan stigar, ett mål som ska nås. Jag tyckte det var grymt häftigt. Även om vi båda två sög på att orientera oss.

Så du kan förstå att cycklarna fick bara åka fram och tillbaka till Delsjön. Nån två mil lång cyckeltur med karta och kompass var vi inte särskilt upplagda på. Så det blev lite välförtjänt korvgrillning istället.

Således blev det inte riktigt multisportande idag. För man ska ju cyckla och paddla kanot också. Men jag har iallafall orienterat för första gången i mitt liv.

Förresten så syftar titeln i inlägget på vad jag tror är en serie för barn som har traumatiserat en hel generation svenskar födda på sjutiotalet. Jag har aldrig sett serien själv så jag vet inte vad den handlar om. Men det verkar vara jobbigt att gå vilse i en pannkaka. Speciellt om den inte är färdigstekt.







1 kommentar:

Mikael sa...

Ovsett resultatet...
Fruktansvärt bra initativ, och ni tycks haft roligt! men jag tycker inte om att springa i skogen för mycket, jag vill ha de öppna vidderna. Framför allt vill jag ha de synliga topografiska riktmärkena...

Anna verkar som en väldigt bra kontakt, och vän. Skulle gärna träffa henne mer.

Alla mina vänner dricker mer öl än de förbränner... Inte bra kontakter, det krävs självdiciplin. Jag har mitt hopp till Sergey nu, han dricker bara vin, använder gymet och är av den rätta skolan, d.v.s. håller upp dörrar, drar ut stolar och allt sådant där du vet...

många pungt pungt pungt men det är diskussionstopics.

Väldigt rolig blogg idag, var en njutning att läsa.

och by the way, du behöver faktiskt klippa dig, syns när du tränar. Om du inte ska låta det växa ut igen. Jag tycker bäst om kort hår på dig, dels för ditt vackra ansiket och huvud och dels för min passion för kvinnliga aktionhjältar. bara Lara Croft har långt hår och det borde hon klippa... eftersom det är i fläta när hon är sexig