torsdag 1 oktober 2009

surrender

Precis lagom att jag trött, hungrig och längtande efter duntäcket gick ut från kontoret igår började det regna och storma. Och just då vägrade bilen att starta. Såklart. Jag pratade med den, klappade på den, hotade den utan resultat. Den startade inte. Till slut fick jag ringa Micke som offrade sin kvällsträning och kom för att hämta mig. Vi gjorde ett sista startförsök. Och vad händer. Bilfan startar. En snabb överenskommelse gjordes att köra den direkt till verkstan.

I morse var jag där, lämnade nycklarna och förklarade vad som var fel på den. Och killarna skrattade rått åt mig och upplyste om att det kanske är dags att skrota den. Det kanske är något att tänka på när verkstadskillarna möter en med orden. -jaså det är du med den blåa Clion nu igen.

1 kommentar:

Mikael sa...

svar ja, då börjar det faktiskt bli dags. TGP tog oss faktiskt till Västerbotten och hem. med det kan hon ju tackas av tycker jag och få gå med viss ära i behåll.

Billig i drift men dyr att hålla i drift är väl omdömet