film är bäst på bio

Lördag kväll hade Micke filmkväll med grabbarna. Det betyder mycket öl, mycket chips och mycket öhhhh. Kanske inte dirkekt min tékopp, så jag passade på att hitta på egna roliga grejer. Jag, Anna och Åsa hade helkulturell kväll på stan. Först gick vi ut och åt grekiskt sen iväg till café för kaffe och muffins för att avsluta med bio.

Vi såg Faustas pärlor (La teta asustade) på bio Roy (före detta Royal), jag var lite lätt skeptisk innan eftersom i tidningen var den klassad som drama, lite lik Pianot, och jag var inte jätteförtjust i Pianot. Men filmen var fantastiskt bra.

Huvudpersonen är en ung kvinna, indian i Lima, som fostrats in i den skräck som livet igenom präglade hennes mor. Modern våldtogs och hennes man mördades under terroråren, och genom orden i sina sånger, oändligt smärtsamma, har hon överfört alla dessa fasor till sin dotter. Faustas mor dör och hon vill tjäna ihop pengar och ta henne tillbaka till hennes bardomsby för en riktig begravning. Filmen är visuellt väldigt vacker och man lever sig in i fattigdom, klasskamp, fåfänga drömmar och utsatthet. Limas kåkstäder, med budgetbröllop mellan ID-kortslösa människor utan offentligt existensberättigande, porträtteras med den skarpa iakttagarens blick. Samtidigt som det finns glädje, hopp och framtidstro. Det är en sorglig och tung film, men samtidig visar den en möjlig väg till försonig med livet, till helande och en ny start.

Jag inser att jag alldeles för sällan går ifrån en bio och känner mig berörd. Allt som oftast har man glömt filmen i samma stund som man går ut från biografen. Det har helt enkelt blivit alldeles för många Hollywod-actionfilmer på senare tid. Ska försöka alternera med filmer med lite mer djup.

Söndag var en vanlig slappisdag. Sen frukost, lite städning, liten promenad, har bakat bröd och läst böcker. Nu är det måndag och en ny vecka.