Ibland blir jag liksom lamslagen av tristess. Jag tror att det händer de flesta då och då. De flesta människor har trösklar att klättra över innan tvätten hamnar vikt i garderoben eller glödlampan blir bytt. Man har olika trösklar för olika saker beroende på vem man är och hur livet ter sig för tillfället. Ibland kan man surfa på farten från en tröskel och flyga över ett par andra. Ibland växer sig småtrösklar stora som bergskedjor.
Jag har tvärt emot min vilja börjat odla många och stora trösklar på mitt jobb. Ganska ofta känner jag mig dålig för att jag inte är tillräckligt produktiv. Det konstiga är att jag vet att jag är sjukt produktiv, när jag vill. . Varför lyckas jag inte nu?
Suck
Jag har tvärt emot min vilja börjat odla många och stora trösklar på mitt jobb. Ganska ofta känner jag mig dålig för att jag inte är tillräckligt produktiv. Det konstiga är att jag vet att jag är sjukt produktiv, när jag vill. . Varför lyckas jag inte nu?
Suck
2 kommentarer:
Son du säger, det går i perioder. Men ofta, tycker jag, behövs det en push från rätt person. Oftast chefen men det kan vara någon medarbetare eller att något går väldigt bra privat.
Ibland kan det ju också vara något helt annat som ligger bakom, allt ifrån bakfylla till hormoner.
Men det är en trist känsla att känna sig oproduktiv...
Känns igen. Min morfar beklagade att vi unga inte hade lärt oss att ha tråkigt, vi är alltid på gång och är vi inte det får vi dåligt samvete och tror det är fel på oss, när det egentligen är ett naturligt tillstånd som behövs. Han menade att efter en stund tristess kommer lusten (i motsats till måstet) till att t ex byta glödlampa, eller som i mitt fall få ordning på nattduksbordet... I ditt fall räcker att titta på brödbilderna för att veta att du inte har mycket att oroa dig för vad det gäller produktivitet!
/Elisabeth
Skicka en kommentar