Jag började svara på en kommentar i förra inlägget. Men det blev ett så långt svar att det får vara ett eget inlägg istället.
Det där om att ha tråkigt. Jag tror det stämmer idag. Vi är väldigt rädda för att ha tråkigt. Föräldrar verkar ha ett tvångsmässigt behov att konstant roa sina barn. Jag skulle tro att man sällan hör någon svara – ”Vad bra. Hitta på nåt då” på klagandet – ”Jag har tråkigt” Det är som vi tror att barnen har förlorat förmågan att finnas till utan föräldrars ständiga övervakande och påhittande av aktiviteter. Det där om att man förr i tiden lekte med kottar och det gick alldeles utmärkt är antagligen inte en myt. Utan tristessen kommer inte kreativiteten och utan möjligheten att pausa i vardagen kommer vi aldrig hinna uppskatta livet runtomkring oss.
Det där om att ha tråkigt. Jag tror det stämmer idag. Vi är väldigt rädda för att ha tråkigt. Föräldrar verkar ha ett tvångsmässigt behov att konstant roa sina barn. Jag skulle tro att man sällan hör någon svara – ”Vad bra. Hitta på nåt då” på klagandet – ”Jag har tråkigt” Det är som vi tror att barnen har förlorat förmågan att finnas till utan föräldrars ständiga övervakande och påhittande av aktiviteter. Det där om att man förr i tiden lekte med kottar och det gick alldeles utmärkt är antagligen inte en myt. Utan tristessen kommer inte kreativiteten och utan möjligheten att pausa i vardagen kommer vi aldrig hinna uppskatta livet runtomkring oss.
1 kommentar:
det är klart det är tråkigt att ha tråkigt. Men ibland kan det kännas att det skulle vara skönt att få säga till sig själv:
- Jag har inget att göra.
Och sedan till det få tristess. Största orsaken till att jag kan ha tråkigt idag är väl att vissa saker som måste göras är tråkiga. Det var länge sedan jag hade tråkigt för att jag inbillade mig att det inte fanns något att göra.
Föresten, vissa saker tror jag är tråkiga bara för att de MÅSTE göras. Dum psykologi att tänka så...
Skicka en kommentar