tisdag 1 december 2009
alla andras åsikter
Varför kommer så många människor med sådana väldiga skräckscenarier när det gäller att få barn? De vanligaste kommentarerna handlar om att man inte kommer hinna med ”valfri sak du tycker om att göra” någonsin igen. Självklart förstår jag att livet förändras när man får barn. Men livet förändras vid varje stor händelse i ditt liv. När du börjar plugga, börjar ett jobb, köper lägenhet vad helst. Varje gång är det något som försvinner och någonting nytt som kommer till. Men inte är det någon som hävdar med sorg att man aldrig någonsin kommer att kunna leva det roliga studentlivet igen när man har börjat jobba. Det är relativt självklart. Man anpassar sig. Livet går framåt. Men att livet går framåt betyder inte att man måste gräva ner sin personlighet, sina intressen, det man tycker är roligt i en liten låda för de nästkommande tjugo åren. Man anpassar det helt enkelt till sitt ”nya” liv. Den vanligaste kommentaren jag får höra då är – Vänta du bara. Det blir inte att hinna duscha, måla tånaglarna, träna nu när du får barn. Vad är det med folk? Försöker de måla upp en realistisk bild? Skrämma upp mig? Ta bort allt det roliga? Jag fattar inte grejen. Och jag blir oerhört provocerad. Och det händer inte bara någon enstaka gång. Utan om och om igen. Får alla blivande pappor också höra att de aldrig någonsin kommer hinna att göra någonting roligt någonsin igen? Jag tvivlar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Tro mig, blivande pappor får höra minst lika mycket om att nu så är livet slut. Nu finns man enbart för att betjäna någon annan.
Men jag vet att åtminstone jag har fått höra liknande saker när det gäller att välja att börja leva tillsammans med någon annan. Vissa säger det nog i all välmening för att de inte vill att man ska bli chockad. Men för många handlar det nog om att bekräfta sin egen uppoffran och engagemang.
Jag brukar svara provocerande med att om det nu är så djävligt går det ju alltid att adoptera bort ungen.
För samma människor som säger att livet är slut när man får barn är också de som hävdar att barnen är det bästa som hänt dem.
I så fall var kanske inte livet så mycket att ha...
Mycket beror det nog på att folk skaffar barn när de blir äldre. Och då är det en jättestor grej. Typ nu har jag festat, pluggat, karriär rest osv, nu ska jag fokusera enbart på barn. Och visst, då tar det "gamla" livet slut och man blir enbart förälder. Men barn är ju väl en rätt så naturlig del av livet, och således av din vardag. Tror att de som får barn när de är yngre har lättare att ta in barnen i sin vardag och liv istället för att anpassa hela livet efter barnet. Och så beror det säkert på hur mycket av en curlingförälder du är.
//anna
Måste jag lära mig alla konstiga termer, typ curlingförälder?
Det ligger nog en del i vad du säger.
Jag gillar sättet som Anders uttrykte det när jag tog upp denna tanke med honom (det där om att det är slut på liv och fritid).
Han sa helt enkelt att det inte alls var mindre fritid, bara att barnen är en del av den. Och det var väldigt uttvecklande som människa. Visst, livet är annorlunda men inte på något sätt sämre.
kändes skönt att höra.
Skicka en kommentar