Rond två går till monsterföräldrarna

Nytt försök med att låta Sim somna på egen hand. Samma procedur som föregående gång. Ännu en hel timme och lite till med hjärtskärande protester. När det plötsligt blir tyst. Jag och Micke tittar på varandra, vågar inte tro att det är sant. Micke smyger in för att kolla, och mycket riktigt, hon sover, på täcket, med fötterna åt fel håll och armen genom spjälrorna, men ändå sömn.

Nu längtar vi båda (i smyg) på att hon ska vakna så vi kan ta in henne till våran säng.