jag sprang Göteborgsvarvet i Maj 2009. Exakt två år sedan. Då var jag i bra form. Jag gymmade flera gånger i veckan, jag sprang de femton kilometrarna från kontoret hem minst två gånger i veckan, jag klättrade massor, jag simmade. Jag var stark. Jag hade kondition. Jag orkade gå upp för trapporna till kontoret två steg i taget.
Men nu. Nu. Nu är det katastrofdåligt. Jag har i princip inte tränat sen det där Göteborgsvarvet för två år sedan. Eller ok, jag gymmade ett par dagar i veckan under graviditeten, och lite då och då även efter. Men regelbunden träning. Träning som gör mig bättre, starkare, snabbare. Not so much.
Jag har blivit en av dem. De som lever på gamla lagrar. Som tänker att, ja, jag gjorde lumpen (för tio år sen) visst är jag fortfarande i bra form. Jag har hela tiden haft intentionen att börja träna. Tänkt att snart så, då kommer jag igång. Men det har liksom inte blivit av. Jag har varit sjuk, och trött, det har varit mörkt, och kallt och jag har prioriterat annorlunda. Jag har väntat på en spark i baken.
Men nu har jag insett. Det är ingen som kommer sparka mig i baken, och de gamla lagrarna är jäkligt vissna. Att jag måste prioritera mig själv lite. Så jag började idag. Gymmet på lunchrasten. Tre gånger i veckan är inplanerat.
Benen känns som spaghetti. Och jag är sjukt nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar