Var på seminarium idag. På Trygghetsrådet. Om hur man som chef hanterar förändringar i ett företag. Hur man berättar för sina anställda om nedläggningar, byten, omflyttningar och annat jobbigt. Det var intressant på många sätt. Vi har ju en stor förändring på gång som berör största delen av personalen. Och vi pratade om hur man ska paketera förslaget, hur man ska presentera och lägga fram det. Och hur cheferna ska ställa sig till de olika reaktionerna som kan komma. Om folk blir arga, besvikna och whatnot. Och nånstans där började jag tycka det blev lite väl mycket gnäll. För det är ju inte så att vi avskedar folk, eller kräver orimliga förändringar, flytt till andra städer och dylikt. Inget sånt. Men jag har insett att många som jobbar aldrig tänker att de borde vara glada att de har ett jobb. Att ingenting är självklart och hugget i sten. De tänker mest "vad kan företaget göra för mig" helst samtidigt som jag gör så lite som möjligt tillbaka. Hallå personligt ansvar?! Vart tog du vägen?
- Posted using BlogPress from my iPhone
2 kommentarer:
Du börjar tänka som en chef :)
Hur är babi? Love mamma
Indeed tänka som en chef. Men visst ligger det en del i det, utan företaget har man inte jobbet där. Tror det är väldigt nyttigt att få det perspektivet på jobbet med. Det är bra att ha arbetsförmåner och höglön etc men de pengarna måste ju komma någonstans ifrån. Och alla fina treats under de goda tiderna är snabbt glömda under de svåra tiderna. Då ser man bara vad man inte har och vad man förlorat...
/Mikael
Skicka en kommentar