jag förstår inte hur det är möjligt att hinna iväg i tid på morgonen. Micke och jag försöker alternera lite med att lämna på dagis. Det är tänkt att den som inte lämnar går hemifrån för att vara på jobbet tidigt. Och det funkar bra. För Micke. För mig. Not so much. Visst går jag upp klockan sex.
Men sen måste jag (urval av saker jag gjorde i morse):
äta frukost, borsta tänderna, packa en lunchlåda, sätta folie på några skålar i kylskåpet, sätta på diskmaksinen, gå förbi tvättkorgen med ett gäng kläder jag hittar på golvet, tvätta en skärbräda, klä på mig, borsta håret, plocka undan datorn, sminka mig, städa upp skor från golvet, slänga sopor. Resultat. Jag kommer inte iväg förren en timme och tjugo minuter efter att ha gått upp. Medans jag får känslan att Micke bara går upp ur sängen och går till jobbet. Allt på en kvart.
Men sen måste jag (urval av saker jag gjorde i morse):
äta frukost, borsta tänderna, packa en lunchlåda, sätta folie på några skålar i kylskåpet, sätta på diskmaksinen, gå förbi tvättkorgen med ett gäng kläder jag hittar på golvet, tvätta en skärbräda, klä på mig, borsta håret, plocka undan datorn, sminka mig, städa upp skor från golvet, slänga sopor. Resultat. Jag kommer inte iväg förren en timme och tjugo minuter efter att ha gått upp. Medans jag får känslan att Micke bara går upp ur sängen och går till jobbet. Allt på en kvart.
1 kommentar:
Det är precis vad jag gör. Klär på mig kläderna jag la fram kvällen innan, äter en mkt enkel frukost, borstar tänderna och sätter mig på cykeln. ibland mindre än en kvart och jag tänder oftast inte ens ljuset så då ser jag inget distraherande;-)
/Micke
Skicka en kommentar