Fram tills nu så har det här med att ha barn inte handlat särskilt mycket om regler, uppfostran eller dylikt. En bebis behöver inte mycket sådant. Den bara finns där utan att man behöver ta ställning till särskilt mycket.
Men nu, när bebisen i fråga inte längre är en bebis utan en liten person som har massa egen vilja och åsikter om saker och ting märker jag att det är dags att ta ställning till grejer.
Är det ok att inte äta upp maten? Får man sova när man vill? Vill jag ha på TV'n i bakgrunden eller ska vi bara titta på vissa speciella program? Får man ens titta på TV varje dag? Får man läsa eller titta på IPad vid maten? Är det ok att äta godis eller dricka läsk? Och så vidare och så vidare.
Så inte nog med att man själv måste fundera på vad man tycker. Man kanske upptäcker att ens partner inte tycker samma sak.
Jag har länge tänkt/trott att man alltid måste visa en enad front. Även om man inte tycker samma sak. Men jag börjar luta mer och mer mot att så måste det inte alls vara. Jag och Micke är olika individer, vi jobbar på olika jobb, tycker om olika mat, lyssnar på olika musik. Det är bara naturligt att vi har olika åsikter gällande vissa saker. Föräldrars uppgift är ju att lära barnen att klara sig själva i framtiden, i ett liv utanför familjen. Och där kommer de oupphörligen möta människor med olika åsikter, gränser, tankar och uppfattningar vad som är acceptabelt. Därför så måste barnet lära sig stämma av vad varje ny människa gillar eller ogillar. Jag tror inte den förmågan kommer utvecklas om jag låtsas att jag tycker samma som Micke (eller tvärtom) även om jag inte gör det.
5 kommentarer:
Är det inte så att trots olika åsikter har man väldigt lika etiska normer?
jo, så är det nog. Men lika etiska normer hjälper inte alltid när det gäller TV tittande eller läsa vid matbordet.
//anna
Enad front kanske inte är helt rätt begrepp. Men man behöver ju komma överens om vad som gäller i de lägen vi tycker samma. Det blir lättare när frågan dyker upp. Särskillt om frågan dyker upp i ett läge när man inte har tid/ork/möjlighet/lust att ta beslutet. Då vet man vad som gäller, även för en själv. Jag tycker det är lätt att ta den enklaste kortsiktiga vägen när jag är trött eller stressad, vilket jag ofta får äta upp i efterhand. Vet jag att det som gäller är att inte titta på iPad vid middagen är det inget jag behöver fundera på. Sedan kan det finnas undantag men då får jag se till att det är undantag och att inte varje dag är ett undantag. Att sätta upp vissa normer tror jag är bra även om det tvingar mig att faktiskt fundera över vissa saker jag gör som jag aldrig behövt tänka på tidigare.
/Micke
De och massa andra frågor kommer att
plåga Er, föräldrar under många år.
Entydigt svar finns inte T.ex. Titta på tv-nej
dock ej läsa en bok vid bordet.
Men man måste tro på en vis
handledning.
Alltså en uppfostran, en tipps till livet
i framtiden utifrån sina egna
erfarenheter eller andras. Det är inte
en 100% lösning eftersom vi
vet väldigt lite hur framtiden kommer
att ser ut men vi kan extrapolera
lite utifrån var egen background
och erfarenheter.
Tipsa hur kan man bygga upp
en social kompetens utifrån de tre ord
Respect, Diversity and Tolerans.
Det menar man alltid i ömsesidigt mening.
En förnuftig balans är nödvändigt
svåra frågor det där verkar det som. Och antagligen svårare och svårare ju större barn man har. Men det känns lite som att det är viktigt att vara överens om de stora punkterna och ha typ ett ramverk för sina egna åsikter. Och sen kommer man nog rätt lång på respekt och sunt förnuft.
//anna
Skicka en kommentar