söndag 15 september 2013

moget anna

jag städar vardagsrummet lite, flyttar om pryttlar, ställer några ljusstakar på bordet istället för på byrån.
Simone kommer in och vill ta bort dem.
FLYTTA PÅ DEM, DE SKA SKA STÅ DÄL BOLTA!!
Men Simone, jag har ställt dem här för jag tycker det blir fint.
NÄÄÄ, DET SKA INTE VALA FINT, JAG VILL DET SKA VALA DAMMIT O SMUTSIT!! Simone tar ljusstakarna och ställer dem på byrån istället.
Jag ber snällt -Snälla Simone ställ tillbaka dem.
NÄÄÄÄ. YYYL
Okay....
Jag tar Simones grejer, som hon burit och radat upp i soffan, och bär tillbaka till hennes rum.
Simone bara: NÄÄÄÄÄ, VAD GÖÖÖLL DU!! LÖL INTE MINA GLEJEL.
Jag bara: -men hallå, du rör ju mina. Då tar jag dina.
YYYYLLL, SKRIIIIK.
Jag får lust att reagera på samma sätt tills jag kommer på att jag är trettio år äldre och iallafall borde uppför mig bättre.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, hur gör man om barnen tycker annorlunda? Det känns bekant. Pussar

Mikael sa...

tycker du skötte det bra

Anonym sa...

Haha, så hade jag oxå gjort!!!
Du lär dig ; ) nästa gång kanske du inte skrattar åt mig när jag och Simone diskuterar.../E