tisdag 31 mars 2015

Fortfarande mars

Jaha, bara sådär och Mars är nästan slut också. Jag vet inte om det är ok. Känns helt klart att jag inte hinner med. Först släpar sig vintern fram och man går dag efter dag och längtar efter sommaren. Sen kommer Julen och Januari och plötsligt börjar man stressa för man känner att sommaren är över innan den ens har börjat. Det där med att leva i nuet. Undrar vart det tog vägen. Måste fokusera.
Senaste dagarna alltså. Både så himla bra. Och något mindre bra.
Spontanbesök av Anna i fredags. Trevligt häng, middag och glad Simone. Hon alltså, så himla social, som inget annat barn jag känner. Inte för att jag känner så väldigt många. Men ändå.
Lördagen sprang Micke hinderbana och jag och Simone och Spiken hängde på Grimmered. Mycket trevligt och bra. Och som vanligt åkte jag hem senare än planerat. Väl hemma var Ewa och Sammi där för lite bröllopsplanering. Simone som varit redo att somna levde upp igen. Även om hennes humör gick rätt mycket upp och ner på grund av trötthet. Trevlig kväll där med.
Och på söndagen var det äntligen dags att ta oss iväg på föräldrarnas julklapp. Flashdacne!
Anna kom för att passa Simone. Vi käkade frukost tillsammans och tog oss iväg. I och med att vi var lite sena till föreställningen fick vi inte de platser vi hade bokat. Men jag tror bättre platser. Och det var så himla bra!! Bra musik, bra dans, snygga dansare, rolig, lite sorglig. Helt enkelt jättebra. Jag är fett sugen på att börja dansa.
På kvällen åkte jag till Grimmered för att byta bil till pappa. Förhoppningsvis ska vi åka iväg till Hemsedal imorgon. Jag säger förhoppningsvis för jag vet hur det kan gå med resor. Från ena dagen till den andra. Resa. Och så ingen resa. Men förhoppningsvis så. Lite skidor.
De mindre bra sakerna då. Ja. Lite onödiga gräl. Gräl är i och för sig rätt så ofta onödiga. Ibland kanske kan leda till nåt bra. Men den senaste veckan. Bara onödiga och får mig att må dåligt. Och leder till absolut ingenting.

onsdag 25 mars 2015

Spike aka Spiken

Vi har haft honom i ett halvår nu. Helt galet. Tycker precis vi fick hem en pyttesak med sylvassa tänder. Men inte så. Och speciellt inte när jag tittar på lite bilder från den senaste tiden. En del har hänt kan man säga. 

Vi spontantittade på valpar i början på Augusti. Här är Spik fyra veckor
I September hade vi honom hemma
I Oktober började han kännas som en hund. Inte en pyttevalp
I November hade öronen rest sig
I December tänkte i alla fall jag att han var rejält stor
I Januari började vinterpälsen komma. Och han fick lite mer mat
Februari tycker jag att storleken får räcka
Och nu i Mars väger han 22 kilo
 

söndag 22 mars 2015

ingen resa, men en bra helg ändå

Jobbade som sjutton hela förra veckan för att jobba ikapp att jag skulle vara borta denna vecka. En träningsresa till Portugal var ju planerad. Men så blev Maria sjuk och resan inställd. Så kan det gå. Sjukdomar kan man inte styra över. Det vet vi ju som missade en halv resa till La Gomera på grund av magsjuka. Men lite tråkigt är det.
Jag försökte kompensera genom att springa milen i Skatås. Det var lite sol först. Men sen började det snöa. Då kändes livet lite sådär. Men en rolig springrunda ändå.
Sen resten av lördagen hade vi besök av Simones förskolekompis och hennes pappa. De små lekte på Simones rum hela dagen. Och vi satt mest i soffan, drack kaffe och lyssnade på musik. Och pausade lite när Micke lagade pannkakor. Ett bra besök. Simone var väldigt nöjd.
Söndagen började med sovmorgon. Sen jiu-jitsu.  Simone börjar verkligen bli mycket bättre. Visa gånger är hon rätt så ofokuserad och inte med särskilt mycket. Och andra gånger går det jättebra. Idag var en av de jättebra gångerna.
Efter träningen lite shopping på Myrorna. En våffla och sen heldagshäng på Grimmered. Mycket trevlig dag som tyvärr nu är slut. I och med att jag var rätt så inställd på semester är jag inte särskilt laddad att gå till kontoret.
Och i och med att jag har lovat pappa lite bilder från Simones träning så kommer här ett helt gäng.
Träna på att välta varandra

Och direkt klättra över till mount

Det gick bättre och bättre

Tummen upp!

Och avsluta med lite brottning
 

söndag 15 mars 2015

mycket bättre när solen skiner

Den här helgen. Så mycket bättre än den förra. Vädret alltså. Att jag aldrig fattar hur mycket det påverkar mig. Solen skiner. Jag känner mig ofta glad, positiv, energisk och på bra humör. Det är regnigt och otrevligt. Allt blir fel, jag hittar bråk, jag är inte nöjd och känner mig deppad. Och jag missar alltid sambanden.

Hade tänkt ägna helgen åt att komma ikapp med städning. Men i och med att solen sken är det inte så lockande att sitta hemma och dammsuga. Så vi bestämde spontanutflykt till Råda Säteri istället. Promenad i bokskogen och bland hästhagarna. Spiken otroligt exalterad över hästar. Och vi träffade en annan Caanan dog. Luna, sju år gammal från samma kennel. Mycket roligt. Tyvärr kunde de inte leka för vi var bland hästar och barnfamiljen. Men båda hundarna var extremt exalterade över att ses. Speciellt Spiken.

Söndagen lika mycket vårväder igen. Och humöret på topp (mitt i vilket fall). Tyvärr så blev det ingen BJJ för Simone. För vi hade rytmikföreställning. Det gick bra tror jag. Även om Simone såg något oengagerad och bekymrad ut. Mest nöjd såg hon ut att vara när hon fick applådera åt andra.

Efter konserten åkte Micke iväg för att springa. Jag städade (lite) och sen snipp snapp så var dagen slut.

Ja ja, inte helt laddad för måndag. Men vad ska man göra.
Så här nöjd är jag när solen skiner


och solglasögon kan vara på

Luna, sju år. Mycket mindre än Spiken och jag hade nog inte gissat Caanan dog. Mycket roligt att träffa en annan.

Spike badade så vilt att det blev nästan bara suddiga bilder på det
Lunch i solen

Pippi Långstrump häst
Det var lite spännande att lyssna på andra barn som spelade instrument
 

fredag 13 mars 2015

tankar på resande fot

Det där med resor alltså. Ibland är det svårt att veta vad man själv vill.
Jag tror att jag tycker om att resa. Men om jag känner efter vad jag egentligen tycker om så är det att komma fram. Jag älskar vara på resande fot framme på min destination, upptäcka nya ställen, äta ny mat, kolla på roliga grejer, dricka kaffe. Och allt annat som hör resande till.
Jag hatar däremot att resa ifrån. Varje gång jag ska åka iväg nånstans. Vare sig det är en kort tjänsteresa eller semester får jag ångest över att jag ska resa ifrån. Lämna Simone, lämna familjen, lämna hemma. Jag tänker att ”tänk om jag aldrig kommer tillbaka”. Jag tänker så även om jag inte reser ensam. Helt ologiskt. Och när jag är framme ångrar jag mig nästan alltid och undrar varför jag lät min ångset hindra mig från att boka en längre resa. Och då är det lagom sent att göra något.
Och sen, faktiskt, tycker jag väldigt mycket om att komma hem.

onsdag 11 mars 2015

sådär sådär

det har varit vårkänslor i flera dagar nu. Förutom i helgen så klart. Helgen var grå och kall och blåsig. Rätt uselt faktiskt. Ett besök hos Carolina på Lördagen. Och häng på DaNino på Söndagen. Himla bra ställe där hundar får följa med. Våfflor, kaffe och goda mackor. Och roligt sällskap då. Även om jag kände mig trött och avslagen. För definitivt skylla på att vädret sög.

På måndag var det så klart strålande solsken. Jag åkte ut till Delsjön med Spiken innan jobbet och sprang en runda. Kändes helt ok. Även om jag är långsam som en snigel. Och har i princip hållit samma takt sen jag började springa typ för tio år sedan. Har lite förhoppningar för den här löpresan att jag ska lära mig lite teknik så jag kan bli lite lite snabbare och tycka det känns lite roligare att springa. Jag ser mig själv som en springande människa. Men jag är liksom inte där.

Har lyckats jobba upp mig till att kunna göra en (1) pull-up nu. Mitt mål med sex stycken till Juni känns fortfarande väldigt avlägset. Fattar inte att det ska vara så jävla svårt. Jobbar vidare.

Simone har känts lite tveksam att lämna på dagis senaste dagarna. Hon säger att hon längtar efter oss, och att hon är lite morgonblyg, och känns i allmänhet lite ovillig. Vilket är väldigt ovant eftersom hon har varit den som sprungit in så fort vi kommit fram. Jag hoppas inget speciellt har hänt som har fått henne att känna att hon inte vill gå dit. Får se hur det utvecklar sig.

Imorgon tjänsteresa till Warszawa. Inte jättesugen. Hade velat åka till Krakow och hälsa på mormor när jag ändå var i närheten (typ). Men känner inte att jag vill vara borta hemifrån så länge. Speciellt som jag ska åka bort en hel vecka om några dagar.

Ja ja

torsdag 5 mars 2015

an unexpected plan

Provade boxning igår. För första gången sen nästan tio år. Väldigt roligt. Och nästan lite som att cykla. Jag kom ihåg det mesta, men anar att det inte riktigt var så bra som förr i tiden. Men ändå. Väldigt kul. Känns bra att variera träning. Tröttnar lite på Cross Fit kör lite löpning, tröttnar lite på det kan man boxas. Eller yoga. Eller nåt annat. Känns som det är rätt väg för att undvika skador och vara så allsidig som möjligt.

Idag hade jag tänkt träna. Men det blev en promenad istället. Planen var att gå en kort sväng med Spiken. Men det blev lite längre än tänkt. Lite väl mycket längre än tänkt. Började gå längst med Rådasjön. Solen sken, det var fint, lugnt på jobbet. Jag tänkte att jag går lite till. Sen tänkte jag att jag går runt sjön. Kan inte ta mer än två timmar, och då har jag redan jobbat det mesta och kan jobba färdigt ikväll. Dock tog det lite längre än två timmar. Närmare fyra och en halv timme. Så det blev att logga en halvdag ledigt istället och njuta av promenaden. Fantastiskt fin vårdag. Och fantastiskt bra liv som ger en möjligheten och flexibiliteten att göra på det sättet.
Så det blev ingen träning. Känns som nästan fem timmar vandring kan också räknas. Och det var mycket mycket fint.
Inga blad och knappt några knoppar ännu. Men snart så..

Spiken var lycklig. Men han blev väldigt trött på slutet


Fortfarande is på sjön

Och ankor på avstånd

Det kryllade av övergivna båtar överallt

Jag undrar hur man tappar bort en hel båt
 

tisdag 3 mars 2015

hej mars

sådär historiskt brukar inte Februari vara den bästa månaden. Mycket förkylningar och andra sjukdomar. Tråkigt väder. Mörkt och kallt.
I år var inget större undantag. Inte så mycket sjukdomar som tur är. Simone hade en liten förkylning. Men mörkt och kallt och tråkigt väder stämmer bra.
Och förutom födelsedag med tillhörande överraskningsmiddag samt en utgång med dans så har det varit rätt så stillsamt hela månaden.

Ser fram emot Mars nu.
Kanske lite vårkänlsor. Kanske börja plantera något. Vårstäda. En resa till värmen.
Mars har helt klart potential.

För övrigt, rätt sur på mitt jobb som vägrar betala för lagning av min telefon. Väldigt frustrerande.