tisdag 30 juni 2015

Whole Life Challange

Jag och Micke har under 90 dagar deltagit i en utmaning i samband med träningen. En mat/livsstils/tränings-utmaning. En Whole Life Challange som den hette. Uplägget var att man fick poäng varje dag. För träning, mobilitet, mat, vatten, reflektion, vitaminer och en extragrej. Missade man någonting så blev det avdrag. Inte särskilt komplicerat.
Maten bestod av standard paleo. Inga processade livsmedel, ingen mjölk, ingen socker, pasta, potatis, godis etc. Nån typ av träning, nån typ av stretching, en viss mängd vatten och vitaminer. Och så fundera på hur varje dag har gått och skriva ner det. Mer eller mindre. I 90 dagar.
Men nu är det slut.
Och jag funderar på vad jag har fått ut av det hela.
Well.
  • Jag har lärt mig att dricka svart kaffe och tycka om det. Bättre än kaffe med mjölk nu för tiden. Testade kaffe med mjölk häromdagen och det kändes bara.. utspätt.. och inte alls gott.
  • Jag har blivit betydligt mer uppmärksam hur mycket onödiga saker jag bara slentrianäter. Inte för att jag är hungrig, eller ens sugen. Utan bara för att det ligger där.
  • Jag har upptäckt hur mycket laddning det ligger i mat. Människor blir uppriktigt förolämpade om jag tackar nej till saker. Framför allt kakor, bakelser och liknande. Och jag själv känner pressen att tacka ja när jag tror att någon har ansträngt sig med mat. Fastän jag kanske inte alls är sugen.
  • Träningsmässigt ingen större skillnad. Kanske bara en tanke på att jag slösar mycket tid på att fundera på ifall jag ska göra något eller inte. Istället bara för att göra det. För saken är den, har jag väl börjat fundera så är jag ändå lite sugen. Och väntar bara på bekräftelse från någon annan. Vänta inte. Är jag lite sugen och det passar. Gör det.
  • Gäller inte bara träning.
  • Och jag har faktiskt förbättrat mig på träningen. Innan vi började med WLC gjorde vi en övning. Då hann jag med 210 repetitioner. Igår gjorde vi samma övning och då hann jag med 260. Men. Och det är ett stort men. Jag har ingen som helst aning ifall det beror på WLC eller på att jag bara har tränat ytterligare två månader.
  • Kroppsmässigt ingen större skillnad heller. Nån centimeter mindre rund höfter och midja. Inget som är större märkbart. Vikten precis den samma.
  • Dock. Bra att veta att den chokladen, pasta, pizzan eller glaset vin jag äter då och då inte gör nån som helst skillnad på vikt eller prestation. Keep on.
  • Alla i familjen äter betydligt mera grönsaker. Väldigt bra grej.
Så på det stora hela. Inga jättestora förändringar på något sätt. Och ibland lite stressigt att jaga och räkna poäng. Men roligt ändå. Och bra att medvetandegöra vissa beteenden som ibland går på ren rutin. Så jag är nöjd att jag var med. Och hade nog gjort det igen nångång.



1 kommentar:

Mikael sa...

Ja, jag tycker det var värt det, även om jag kände att det var segt ibland så var det bra. Kan nog vara bra att upprepa emellanåt för att inte förfalla:-)