onsdag 7 oktober 2009

kvotering

Mycket av mina tankar och funderingar har upptagits av jämlikhet, rättvisa och orättvisor på sista tiden. Och en av dessa diskussioner som hålls i media från och till handlar om kvotering.

Det har diskuterats mycket om könskvotering till börsbolagens styrelser. Och ett argument för att det är dåligt att kvotera är att det blir ju synd om kvinnorna. För hur ska de veta att de har fått sin plats på grund av sin kompetens, eller på grund av sitt kön. Men så vitt jag vet så funkar kvinnor precis som vanliga människor. Man tackar ja till jobbet om man vill ha det och tror sig vara kompetent nog att klara det. Man vet själv vad man går för. Den stora övervikten av män i styrelser beror ju på att män väljer andra män, just för att det är män. Man könskvoterar in män. Men ingen bekymrar sig över ifall dessa män går runt och oroar sig över ifall de har fått sitt jobb på grund av sitt kön. En man på toppen är alltid självklart kompetent. En kvinna kanske har gått sängvägen.

1 kommentar:

Anonym sa...

Och ännu en tanke där är ju att inte ens är taget hänsyn till de potentiella 5% homosexuella män som faktiskt haft möjlighet att ta sängvägen via den 99% manliga styrelsen.

Jag kan nog hålla med om att män alltid varit kvoterade och att det är en ganska bra lösning om man kan få män att inse det.

För en kvoterad kvinna kommer alltid få höra av sina manliga styrelsekollegor, framför eller bakom ryggen, att hon var kvoterad. Det krävs en väldigt stark människa för att orka med det i längden.

men lyckas det så kommer vi kanske i framtiden äntligen kunna få misstänka att en man gick sängvägen också...

Det är något skumt med inställningen överhuvud taget...

/Mikael