har jobbat över idag. Länge, länge. Men för första gången sen Oktober så översköljdes jag inte av ett förlamande dåligt samvete. För första gången sen Oktober såg jag hur klockan blev fem, sex sju, åtta utan ha ont i magen av ångest över att inte vara hemma. Jag kunder till och med uppskatta utmaningen på jobbet och inte känna mig som en dålig människa.
Jag vet inte vad som är annorlunda. Jag har alltid vetat att Micke kan ta hand om Sim på bästa sätt. Att det inte lider någon nöd på dem. Att jag inte behöver kompensera honom bara för att jag blir sen. Jag har vetat allt detta, men ändå inte. Min kropp och psyke har inte trott på min hjärna.
Nu har något ändrats, det har blivit ett skift i mina tankar. Min inställning är annorlunda och jag känner mig enormt mycket bättre.
Även om jag är svinhungrig efter en dag där tre dumlekolor och två var enda näringsintaget efter lunchen.
Jag vet inte vad som är annorlunda. Jag har alltid vetat att Micke kan ta hand om Sim på bästa sätt. Att det inte lider någon nöd på dem. Att jag inte behöver kompensera honom bara för att jag blir sen. Jag har vetat allt detta, men ändå inte. Min kropp och psyke har inte trott på min hjärna.
Nu har något ändrats, det har blivit ett skift i mina tankar. Min inställning är annorlunda och jag känner mig enormt mycket bättre.
Även om jag är svinhungrig efter en dag där tre dumlekolor och två var enda näringsintaget efter lunchen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar