torsdag 16 juni 2011

the secret rules

jag kör motorcyckel till kontoret ett par gånger i veckan. Mest när Micke behöver bilen och lite då och då när det är riktigt fint väder. Jag tycker det är väldigt roligt att köra och det är smidigt när det är långa köer på Oljevägen. Men det är inte så mycket mer än det. Dock jag har upptäckt mer och mer att det här med att köra motorcykel verkar vara så mycket mer utöver än att tycka det är kul.

Man måste kunna meka med den. Kunna svara på frågor om hmmm... grejer. Jag brukar kunna sträcka mig till att säga att min hoj är/har? 600 kubik, utan att avslöja att jag inte riktigt vet vad en kubik är för något.
Att ha motorcykel är lite som att ha hund, eller kanske barn. Man ser andra som kör, på parkeringen på jobbet till exempel, och blir alltid indragen i en konversation. Oftast en som börjar med -Vilket väder att köra i vi har nu! Ofta följt av nån teknisk fråga. Ungefär som -Vilket väder vi har va? Följt av -Hur gammal är ditt banr/hund/motorcykel. Jag brukar humma lite medhållande, både för barn, hund och motorcykel.

Vidare så verkar det vara kutym att man vinkar lite lätt med handen när man möter en annan motorcykel på väg åt motsatt håll. Liksom som "hej hej, jag ser att du också är en cool snubbe på hoj, vi har säkert massa gemensamt, vink vink" Mitt problem är att jag ofta inte hinner vinka i tid. Antingen så tänker jag inte på att jag måste hälsa, eller så befinner jag mig i nåt läge då jag helt enkelt inte vågar släppa ratten, jag menar styret. Så jag missar en hel del vinkningar. Igår till exempel, hann jag vinka till nån på en grön sporthoj, nån med ett stort skägg och solglasögon, men jag hann inte vinka tillbaka till killen med Hells Angels västen. Hoppas jag inte bryter nån hemlig hojlag här.

Och för att återkomma till mekandet. Mannen jag delar garage med är där jämt. Då menar jag jämt. Han släpper ut mig när jag åker till jobbet, öppnar porten åt mig när jag kommer tillbaka, jag hör musik från garaget varje gång jag går förbi. Så mycket kärlek han lägger på sin hoj är jag rätt säker på att hans fru aldrig fick. Igår visade han till exempel att han hade köpt två stycken små röda glittrande stenar och monterat på dem på den nya fläkten, prylen på sidan, whatever, för att de skulle ta upp att han hade lite andra röda detaljer på andra ställen.
Jag tankar.
På sin höjd.

Inga kommentarer: