på väg hem

Brysselhelgen och Finance Staff Meeting har varit riktigt bra.
Fantastiskt trevlig kväll i måndags. Med Mickes mamma som tog Simone och jag och Micke som tog taxi till hotellet, checkade in och gled sen ut på stan för några värmande Irish Coffes och massa oavbruten prat. Efter att Micke hade tagit bussen hem så tillbringande jag hela kvällen till långt efter midnatt i hotellsängen med att måla naglarna, läsa bok och äta Macarons. Sen somnade jag på tre sekunder och rörde mig inte tills väckarklockan ringde på morgonen.
Sova ostört en hel natt.
I bekväm hotellsäng med duntäcke.
Mmmmmm. Lovely.

Igår, väldigt lång dag. Lång lång. Upp halv sju. Frukost, konferens fram till halv sex, över en timme i buss i trafikkaos till hotellet, middag från sju till elva och sen drinkar i hotellbaren fram till två. När väckarklockan sen ringde vid halv sju kände jag mig inte dirket som mitt starkaste jag.
Men. Ändå.
Sova ostört en hel natt.
I bekväm hotellsäng med duntäcke.
Mmmmmm. Lovely.

Och nu är mötet slut och jag sitter och väntar på taxi på kontoret i Bryssel.
Och trots att Sova ostört en hel natt, i bekväm hotellsäng med duntäcke har varit lovely ska det bli lika lovely att komma hem till sin egen säng och mer fragmentariska sömn.
Allt som oftast avbruten av små fötter som sparkar en i huvudet.
Mmmmm. Lovely

Lite i Bryssel

Har hängt tre dagar i Bryssel nu. De första två var lite mer åt slappishållet då både jag och Sim var lite hängiga. Så vi tog det lugnt med stora mängder té, kakor och mat. Men idag blev det en heldag på stan med shopping, julmarknad, varmt vin, våfflor och gott kaffe. Blå himmel hela dan och alla på ett strålande humör.




- Posted using BlogPress from my iPhone

På väg till Bryssel

- Posted using BlogPress from my iPhone

This is not The Greatest Song in the World, no. This is just a tribute.

har verkligen känt mig "under vädret" på senaste tiden. Totalt dränkt av mörker, omotivation och trötthet. Men det finns vissa ljuspunkter som lyser upp dagarna.

att få min favoritdel av brödet sparad tills jag kommer hem. Varje gång.
Choklad. Framför allt min skamchoklad NonStop, som jag aldrig skulle köpa själv men ändå vill ha.
Att få kvällarna för mig själv i soffan, då Micke tar läggningen av Sim, trots att det är min tur.
Första biten av pizza på min tallrik då jag är jättehungrig trots att vi har gäster.
Varma pussar och kramar.
Ett telefonsamtal på morgonen för att kolla ifall jag är vaken.
Ihopplockade grejer i lägenheten trots att det egentligen är bara jag som stör mig på att det är stökigt.
Disskussioner och prat om att det här är vadagen och livet och att allt trots allt är väldigt väldigt bra. Även om lite mörk just nu.

första lussekatten

jag och Sim åkte iväg för att hälsa på syster direkt efter dagishämtandet. Vi åt indisk mat, lussekatter och drack té. Simone lekte med katten och imponerade på alla med sitt ordförråd. Mycket trevlig kväll. 

Kameran jag använder har blivit helt värdelös i all annat ljus än dagsljus. Inomhus på kvällen funkar inte alls. Alla bilder blir suddiga och oskarpa. 

Middag på gång. Sim är tillräckligt stor för att sitta på en egen stol.  

Lussekatter och chokladmuffins 

Klappa katten

Titta på bilder av nyfödda bebis "Mon"

Fail

Precis vad jag behöver nu i December. Verkstadsräkningar.


- Posted using BlogPress from my iPhone

ouups

min kollega Martin övertalade mig att följa med och träna Body Pump på lunchrasten. Jag hade huvudvärk och kände mig helt omotiverad. Men jag följde med ändå.
Efteråt kändes det mycket bättre (som vanligt efter träning)

Men att gå in i lunchrummet och säga "tack så mycket Martin, ett jobbigt svettigt pass var precis vad jag behövde" kanske lät lite fel i andras öron.

Det med sömn funkar bättre vissa tidpunkter än andra

Jag har gått upp, ätit frukost, städat köket, klätt på mig, pratat i telefon jättehögt, satt på radion, tänt alla lampor, dragit upp rullgardinen. Och ändå:





- Posted using BlogPress from my iPhone

mina planer vs. andras förväntningar

helgen är nästan slut igen. Micke håller på att lägga Sim precis just nu. November är verkligen i full blom nu. Det är kallt, rått och mestadels mörkt. Jag ogillar verkligen November. På sommaren så känns det som att dagen börjar klockan fem. Nu undrar jag ifall det inte är dags att lägga sig snart. 

Vi har diskuterat mycket denna helgen. Om spontanitetens vara eller icke vara. Jag hittar helst på saker med en timmes varsel (på mina villkor då of course). Vilket gör Micke stressad. Micke planerar helst veckor eller dagar i förväg. Vilket gör mig stressad. Resultatet blir att ingenting blir gjort. 

Sedan känner jag ofta att jag vill klämma in för mycket på de två ynka dagar som helgen är. Jag vill umgås med Micke och Sim, träffa syster, ta en runda på stan, ta det lugnt själv, fixa hemma, träffa föräldrar, hinna träna. Allt vill jag göra och ofta så blir inget gjort. Jag lyckas inte kompromissa ihop eller planera ihop på rätt sätt. Alltid blir det någon som inte är nöjd, som tycker det är fel val, som vill göra något annat. 

Jag tror att jag måste bättra mig på att ta ansvar för mina känslor och handlingar. På att tänka på vad det är egentligen JAG vill göra. Och vara tydlig med det. Jag måste bli bättre på att inte påverkas av andras dåliga humör eller missnöje. Om jag gör ett val, så måste jag stå för det och vara nöjd inte känna att jag gör fel.

Pappa kom förbi i fredags för att bygga lite lego med Sim

Åka bil

Lammfärs i filodeg. Väldigt gott blev det. 

Promenad längst med Drömmarnas Kaj

Vädret var novembrigt

Oh the lyx

Ligger skamlöst och surfar under duntäcket i soffan. Fastän klockan nästan är 01:00. Känslan att veta att man kommer få en natts oavbruten sömn är för bra för att inte dra ut på lite.


- Posted using BlogPress from my iPhone

vem får de bästa pussrna

innan jag fick barn så var jag inte en person som rörde vid folk särskilt mycket. Större delen av dagen spenderas utan fysisk kontakt, förutom något enstaka handslag då och då. Jag menar även om man har parter så är det inte så att man klänger på varandra hela dagarna.

Men sen, när man får en bebis ändras det hela väldigt mycket. Nu är det dagliga pussattacker, kittlingar, hålla händerna, blåsa på magen, räkna tår, räkna fingrar och all annan möjlig kroppskontakt. Hela tiden.

Jag tror att många blir så upptagna av sina barn/bebisar att de får så mycket fysisk kontakt från dem att de glömmer av att det ska finnas en romantisk hälft med i bilden också. Och jag kommer på mig själv att hamna i den fällan också. Jag menar, det är oftast Simone som får den största och bästa pussen när jag kommer hem.

Självklart så är det väldigt trevligt att hålla på att pussa och krama på barnet i fråga. Men jag tror att man måste komma ihåg att prioritera fysisk kontakt med sin partner också. Och det här är också, när jag tänker efter, något som togs upp på äktenskapsskolan vi gick på. Att man ska prioritera sitt förhållande framför sitt barn. Det kanske låter hårt.  Men om man inte gör det, kanske det slutar med att barnet bor hos varannan förälder varannan vecka. Och det är ju inte riktigt det som är målet.

Och jag tror också att det bästa som finns för att få barnet att känna sig säkert och älskat är att ha två föräldrar som älskar, vårdar och respekterar varnadra.

Inte så här heller uppenbarligen

Här försöker jag vänta med att lägga Simone tills hon själv blir trött. Vi bygger lego, jonglerar och plaskar i baljan. Allt detta efter vanlig läggdagstid. Sen läser vi favoritböcker och sjunger om Pippi Långstrump. Och ändå tar det över en timme att somna. Och nu är klockan nära elva. Gargh! Vad gör jag för fel??


- Posted using BlogPress from my iPhone

gråt inte! eller?

Idag grät Simone för första gången när jag lämnade henne på dagis. Och det kändes jättejobbigt. För mig. Jag ville bara säga "nä förresten, jag behöver inte jobba idag, jag kan leka med dig hela dan". Det gör ju ont när barnet man har är ledset och gråter. Och det är ju helt naturligt, det kännner nog alla föräldrar. Man vill att barnen ska ha all glädje och lycka som finns. Men jag funderade lite i bilen på väg till jobbet och kom fram till att det kanske inte är så bra. Att man vill justera verkligheten så det alltid ska vara roligt och glatt. Alla mår nog bra av att känna på alla typer av känslor. Både glada och ledsna.
Jag insåg lite att problemet här låg i att det var jobbigt FÖR MIG när Simone blev ledsen. Jag önskade att hon skulle sluta vara ledsen och med glädje springa in på dagis och leka. För annars var det jobbigt för mig. Och det är ju rätt så respektlöst för hennes känslor. Alla känslor är ju lika viktiga och behöver lika mycket respekt. Både glad och ledsen. Och det är nog lätt att glömma av det.

Jepp, jag är inte alls trött på att prata om sömn

Har precis tryckt i mig en halv påse NonStop nu på kvällen i ren trötthetsdesperation.
Idag har jag:
Suttit och jobbat framför datorn med visioner om att sova framför ögonen.
Sommnat på golvet i Simones rum medan hon byggde med lego.
Somnat i soffan med Simone i knäet tittandes på dinosaurier på Tv.
Somnat i sängen medan Micke läste högt om Nicke Nyfiken.
Somnat långt före henne vid läggdags med resultatet att hon huliganiserade hur mycket hon ville i sängen eftersom jag inte var närvarande.
Nu har jag gått och lagt mig och kan inte sova på grund av sockerkicken.
Suck.


- Posted using BlogPress from my iPhone

puta madre

en månadagsvkäll måste vara en av de bättre kvällarna i veckan att spendera ute på restaurang. Dagen är generellt så tråkig och långsam den kommer aldrig igång på riktigt efter söndagens söndagsångest, att en middag ute lyser verkligen upp. Speciellt om den spenderas i ett ypperligt trevligt sällskap med fantastiskt god mat.

Jag och Carolina hade en dejt på Puta Madre. Ingen av oss har varit där förut, och jag måste säga att det var grymt bra. En indikation på detta är att vi träffades klockan sex. Och jag inte var hemma förren tio. Hela stället är inrett som en snofsigare bordell i en västernrulle anno sent 1800-tal. Röd heltäckningsmatta, röd böljande sammet i taket och prylar och pryttlar och bilder på väggar och hyllor och stora speglar i guldram. Och mycket stiliga kypare i tidsenliga kläder.

Allt på menyn lät extremt gott och vi hade väldigt svårt att bestämma oss. Jag åt iallafall, klippt från menyn: "Halstrad tonfisk som rullats i svartpeppar och rosépeppar på en bädd av salsa Veracruzana gjord på rostade tomater, oliver, kapris och oregano. Serveras med camotepuré toppad med rostad majs." Och det var den typen av perfekt tillagad tonfisk som är helt rosa och smälter i munnen. Och det jag smakade på Carolinas mat var minst lika gott. Och till efterrätt en stor, stor bit nöttårta. Vi var båda mätta som bollar efter att middagen var slut.

Och förutom grymt bra mat så hade vi fantastiskt trevligt. Prat om barn, karriär, jobb, träning, jämnlikhet, böcker och allt där emellan gjorde att tiden bara swishade förbi. Kan jag ha sådana måndagskvällar lite oftare hade jag nog aldrig haft söndagsångest.

Helgens mobilbilder

har ätit två påsar NonStop den här helgen. Försökt värja mig mot virsuar och förlorat. Städat med hyresföreningen och ätit buffé hos Marco på andra sidan gatan. Slappat i soffan med Simone och slappat i soffan med en sjuk och febrig Micke. Hängt hos föräldrar på Grimmered. Ätit godaste brocolisoppan, ostar och druckit té och massor kaffe. Simone har lärt sig blåsa ut ljus och säga "mumintroll".






- Posted using BlogPress from my iPhone

Konferens

Hela dagen på konferens igår. Mycket bra, mycket intressant, och väldigt trevligt. Speciellt den delen då man sitter i baren och dricker champagne och äter salta pinnar. En obligatorisk del av varje internationell konferens såklart

Såhär, typ, såg jag ut i toalettspegeln. Kan säga att jag var den enda av tjugofem personer som inte hade en svart kavaj. Som vanligt.

Lyssna och titta...



På intressanta (nåja) grafer



- Posted using BlogPress from myr iPhone

en dag med Sim

hemma hela dagen på mitt livs första vab. Jag har haft några tillfällen med vam då Micke har varit sjuk, men aldrig en vab förut. Och det var riktigt nice. Sim är på bättringsvägen och vi hade en trevlig dag tillsammans. Promenad på stan, sova lunch hemma, laga mat, lägga pussel och läsa böcker. Och sen tog dagen slut. Helt galet hur fort det går när man hänger med en aktiv (om en sjuk) Simone. 

Ingredienser till veckans soppa

Sim försökte distrahera mig med kamikatzemoves medan jag lagade mat. 

Banan or not banan

Soppa är inte så lätt att äta själv. Men det går med lite vilja.

alla dessa val

bebis sover och jag vet inte riktigt vad jag ska göra av den där långa ensamma timmen som jag har framför mig

jobba?
sova?
laga mat?
slösurfa?
titta på Top Model?

möjligheterna är oändliga

inte alltid lätt

Det där med VAB alltså. Så himla svårt tycker jag. Självklart vill jag ta hand om mitt barn när det är sjukt. Och lika självklart känner jag att jag har massa viktiga saker på jobbet. Bokslut, möten med personal, grejer som bara ”måste” göras. Vem har inte det. Vad är viktigast? Och om man är två föräldrar. Vems jobb är viktigast? Mitt jobb? Eller ditt?

Generellt när jag läser på hur det funkar i samhället så är det kvinnor som tar majoriteten av ”vabbandet”. Tittar jag på jobbet så är det likadant. Kvinnorna stannar hemma med sjuka barn, männen jobbar. Min ambition har varit att vi delar lika. Tar varannan sjukdom eller vabdag. Inte helt klarlagt det där. Självklart funkar det inte riktigt i praktiken. Möten måste ombokas, vad som är viktigt på jobbet just nu för mig måste vägas mot vad som är viktigt på jobbet för Micke.

Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med detta. Mer än att det är svårt. Svårt att välja. Svårt att vara på båda ställen samtidigt. Svårt att leva upp till alla förpliktelser. Ansvar gentemot famlj. Ansvar gentemot sina anställda. Jag vill göra allt. Men vet att det inte riktigt går. 

Och så finns en sjuk bebis hemma. Som hostar och är jätteynklig och så hes att hon har tappat rösten. Som jag bara vill krama på.  

vi hinner med en sak per dag på helgen, men just nu räcker det gott och väl

Lång arbetsvecka denna veckan. Och i fredags hade vi tänkt vara lite lätt romantiska med lite soffslapp, nåt avsnitt av Bones och kanske några ostar. Det slutade med att Micke somnade när han lade Simone. Kom ut nära midnatt och väckte mig som hade somnat på soffan runt nio tiden. Så det var den kvällen. 

Lördag skulle Micke springa Finalloppet. Och för att visa att jag sympatiserade så packade jag ihop Sim och löpvagnen och drog till Delsjön samtidigt. Micke sprang sina arton kilometer och jag och Sim sprang åtta. Eller jag sprang, Sim sov mysigt inbäddad i vagnen. Fett jobbigt, men vi belönade oss med några våfflor och varm choklad. Samt kaniner att titta och klappa på. 

Vår standard löplunch

Sim likes

Väldigt söta kaniner

Och för att visa att jag faktiskt sprang och inte bara slappade med våfflor. Självporträtt i överdragskläder efter löprundan. 

På söndagen började vi med en tur till Naturhistoriska museét. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var jätteroligt att gå dit när jag var liten. Nu tyckte jag det var lite lätt makabert med alla miljoner döda uppstoppade djur. Spelar ingen roll att de flesta har vart döda sen över hundra år. Lite obehagligt tycker jag det är ändå. Simone däremot tyckte det var mycket roligt. 

Så här har det nog sett ut sen muséet öppnade 1923.

Elefantskelett

De hade roliga böcker i kaféet 

 På eftermiddagen så åkte vi för en storhandling, jag lagade mat och bakade bröd medans Micke lekte med Sim. På kvällen så blev hon lite hängig och gråtig och verkade få feber och förkylning. Som kom och anföll helt plötsligt. Kändes obehagligt och otrevligt på alla sätt och vis. Jag hoppas att det inte är något farligt utan att det går över när hon sover. Och att hon får sova hela natten. 

För övrigt så har Sim lärt sig nya ord.  Bland annat "pussattack" och "knäckebröd". Och hon kan säga sitt namn. Eller iallfall nästan. "Mon" säger hon. Typ "Mon" gunga älgen. 

Just nu

Har jag och Sim sprungit Delsjön runt och avslutar med några välförtjänta våfflor med vispgrädde och hjortronsylt. Och ej att förglömma. Varm choklad. Vi sänder varma tankar till Micke som springer Finalloppet.


- Posted using BlogPress from my iPhone

kaffe kaffe bara mera kaffe

gick upp halv sju i morse. Somnade runt tre. Känner mig som om jag rör mig i genomskinlig gelé. Allt går lite långsammare och jag hör folk med en liten fördröjning. Typ som en dåligt dubbad film. Allt detta för att en viss bebis inte kunde sova utan huliganiserade i sängen ett par timmar i natt. Men det är inget som inte mycket kaffe kan bota.

om

Om jag skulle ha mer tid skulle jag börja rida igen. Jag skulle bjuda vänner på middag flera gånger i veckan. Åka på loppmarknader och köpa fina grejer som jag tog hand om med färg och verktyg. Lära mig bygga och snickra. Gå på silversmide och skapa vackra saker. Åka på fler resor till stora städer och långa skidbackar. Jag skulle läsa betydligt fler böcker och sova lite mer. Jag skulle gå och lyssna på inspirerande människors föredrag. Lära mig mer om bra mat. Baka mera. Jag skulle cykla runt på måfå bara för att jag känner för det. Jag skulle hälsa på och ringa mormor mycket mycket oftare. Spendera mer tid utomhus. Kanske renovera köket. Jag skulle gå med i en bokklubb och skriva mer texter. Jag skulle vara så oerhört mycket mer kreativ.


Ja det skulle jag.

vardag, oh yeah

igår hade Simone studiedag på dagis. Då jag är precis i början på bokslutet och Micke har massa timmar övertid fick han ta hela dagen ledigt med henne. Men jag kunde iallafall sluta tidigt och träffas upp för lite häng på Universeum. Sim tycker det är roligare och roligare att vara där. Titta på alla stora fiskar, spindlar, ormar och andra saker. Jag hade mycket kul bara genom att titta på henne. Dock verkade det som jag var väldigt väldigt trött. Det var min tur att lägga Sim och jag kom inte upp ur sängen förren klockan sju dagen efter.

Bara en notering. Eftersom Sim vägrar gröt försöker vi hitta nya alternativ att erbjdua henne. Igår till kvällsmat åt hon stekt Halloumi och varm (mörk) choklad. Och tyckte det var jättegott.



Här säger hon precis "krokodil" I kid you not.

The crazy family. Vi har precis upptäckt apor att titta på.

Sim är väldigt bra på lina

I morse var det min tur att lämna Sim på dagis. I vanlig ordning. Brukar inte vara några konstigheter. Men just idag gick det inte riktigt som det brukar. Jag vaknar och går upp klockan sju. Kokar ägg, plattar luggen, äter frukost. Allt i lugn och ro. Sim vaknar halv åtta. Äter äggen, dricker lite choklad och går för att leka i sitt rum. Jag städar köket. Efter ett tag går jag för att kolla till så hon inte har hittat på för mycket bus och upptäcker en liten olycka på den långhåriga mattan i hennes rum. Eller kanske en stor olycka utspridd på många ställen. På den långhåriga mattan. Utan att uttrycka det i allt för många ord krävs en ordentlig sanering av både mattan, som jag skrubbar hårt med en borste (kemtvätt kanske?) och bebis, som jag stoppar in i duschen. Det tar inte fem minuter om nån skulle tro det. Efter att allt är klart och jag har lyckats börja klä på mig händer en till incident. I duschen denna gången så det går (relativt) snabbt att göra rent. Nu har klockan hunnit bli nio. Jag har klätt på Sim hjälpligt mig själv lite halvt då jag råkar titta ut genom fönstret. Vad ser jag där. Jo en lapplisa som hänger hungrigt över min bil. Det är bara att svepa in bebis i filtar dra på sig skorna och springa ut för att rädda bilen från parkeringsböter. Jag fick spänna in Sim i barnstolen köra och parkera om och sen gå in igen för att avsluta påklädningen.

Jag kan säga så här.

Jag var inte direkt i tid till jobbet idag.

Men måste även tillägga att alla inblandade höll sig på ett strålande humör under hela tiden.