puta madre

en månadagsvkäll måste vara en av de bättre kvällarna i veckan att spendera ute på restaurang. Dagen är generellt så tråkig och långsam den kommer aldrig igång på riktigt efter söndagens söndagsångest, att en middag ute lyser verkligen upp. Speciellt om den spenderas i ett ypperligt trevligt sällskap med fantastiskt god mat.

Jag och Carolina hade en dejt på Puta Madre. Ingen av oss har varit där förut, och jag måste säga att det var grymt bra. En indikation på detta är att vi träffades klockan sex. Och jag inte var hemma förren tio. Hela stället är inrett som en snofsigare bordell i en västernrulle anno sent 1800-tal. Röd heltäckningsmatta, röd böljande sammet i taket och prylar och pryttlar och bilder på väggar och hyllor och stora speglar i guldram. Och mycket stiliga kypare i tidsenliga kläder.

Allt på menyn lät extremt gott och vi hade väldigt svårt att bestämma oss. Jag åt iallafall, klippt från menyn: "Halstrad tonfisk som rullats i svartpeppar och rosépeppar på en bädd av salsa Veracruzana gjord på rostade tomater, oliver, kapris och oregano. Serveras med camotepuré toppad med rostad majs." Och det var den typen av perfekt tillagad tonfisk som är helt rosa och smälter i munnen. Och det jag smakade på Carolinas mat var minst lika gott. Och till efterrätt en stor, stor bit nöttårta. Vi var båda mätta som bollar efter att middagen var slut.

Och förutom grymt bra mat så hade vi fantastiskt trevligt. Prat om barn, karriär, jobb, träning, jämnlikhet, böcker och allt där emellan gjorde att tiden bara swishade förbi. Kan jag ha sådana måndagskvällar lite oftare hade jag nog aldrig haft söndagsångest.