innan jag fick barn så var jag inte en person som rörde vid folk särskilt mycket. Större delen av dagen spenderas utan fysisk kontakt, förutom något enstaka handslag då och då. Jag menar även om man har parter så är det inte så att man klänger på varandra hela dagarna.
Men sen, när man får en bebis ändras det hela väldigt mycket. Nu är det dagliga pussattacker, kittlingar, hålla händerna, blåsa på magen, räkna tår, räkna fingrar och all annan möjlig kroppskontakt. Hela tiden.
Jag tror att många blir så upptagna av sina barn/bebisar att de får så mycket fysisk kontakt från dem att de glömmer av att det ska finnas en romantisk hälft med i bilden också. Och jag kommer på mig själv att hamna i den fällan också. Jag menar, det är oftast Simone som får den största och bästa pussen när jag kommer hem.
Självklart så är det väldigt trevligt att hålla på att pussa och krama på barnet i fråga. Men jag tror att man måste komma ihåg att prioritera fysisk kontakt med sin partner också. Och det här är också, när jag tänker efter, något som togs upp på äktenskapsskolan vi gick på. Att man ska prioritera sitt förhållande framför sitt barn. Det kanske låter hårt. Men om man inte gör det, kanske det slutar med att barnet bor hos varannan förälder varannan vecka. Och det är ju inte riktigt det som är målet.
Och jag tror också att det bästa som finns för att få barnet att känna sig säkert och älskat är att ha två föräldrar som älskar, vårdar och respekterar varnadra.
Men sen, när man får en bebis ändras det hela väldigt mycket. Nu är det dagliga pussattacker, kittlingar, hålla händerna, blåsa på magen, räkna tår, räkna fingrar och all annan möjlig kroppskontakt. Hela tiden.
Jag tror att många blir så upptagna av sina barn/bebisar att de får så mycket fysisk kontakt från dem att de glömmer av att det ska finnas en romantisk hälft med i bilden också. Och jag kommer på mig själv att hamna i den fällan också. Jag menar, det är oftast Simone som får den största och bästa pussen när jag kommer hem.
Självklart så är det väldigt trevligt att hålla på att pussa och krama på barnet i fråga. Men jag tror att man måste komma ihåg att prioritera fysisk kontakt med sin partner också. Och det här är också, när jag tänker efter, något som togs upp på äktenskapsskolan vi gick på. Att man ska prioritera sitt förhållande framför sitt barn. Det kanske låter hårt. Men om man inte gör det, kanske det slutar med att barnet bor hos varannan förälder varannan vecka. Och det är ju inte riktigt det som är målet.
Och jag tror också att det bästa som finns för att få barnet att känna sig säkert och älskat är att ha två föräldrar som älskar, vårdar och respekterar varnadra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar