torsdag 24 november 2011

This is not The Greatest Song in the World, no. This is just a tribute.

har verkligen känt mig "under vädret" på senaste tiden. Totalt dränkt av mörker, omotivation och trötthet. Men det finns vissa ljuspunkter som lyser upp dagarna.

att få min favoritdel av brödet sparad tills jag kommer hem. Varje gång.
Choklad. Framför allt min skamchoklad NonStop, som jag aldrig skulle köpa själv men ändå vill ha.
Att få kvällarna för mig själv i soffan, då Micke tar läggningen av Sim, trots att det är min tur.
Första biten av pizza på min tallrik då jag är jättehungrig trots att vi har gäster.
Varma pussar och kramar.
Ett telefonsamtal på morgonen för att kolla ifall jag är vaken.
Ihopplockade grejer i lägenheten trots att det egentligen är bara jag som stör mig på att det är stökigt.
Disskussioner och prat om att det här är vadagen och livet och att allt trots allt är väldigt väldigt bra. Även om lite mörk just nu.

1 kommentar:

Anonym sa...

En egen tribute, jag är rörd...
Tycker också vi har det mycket bra. Och det känns bra, på sätt och vis, att nu när du är inne i en trött period, så kan jag kompensera genom att vara inne i en av mina piggaste perioder på länge. Det känns rätt bra att få ta hand om dig lite;-)
/Micke