nu har Simone och Micke åkt igen och det är väldigt tomt och tyst i lägenheten. Enda fördelen är att jag kan lyssna på musik som inte är soundtracket till Dinosaurior.
Igår kväll när jag kom tillbaka från att lämnat dem på flygplatsen såg jag på film. Det blev Drive. En film jag har velat se ett tag, men sen fått höra att det är en film där det inte händer någonting och att den är dålig. Så jag kan säga att mina förväntningar inte var särskilt höga. Men jag måste nog säga att jag gillade den
Drive är lite som Tarantionos Death Proof, som en hyllning till 70 talets actionfilmer typ Miami Vice. Och med extremt våld. Jag är lite för blödig för att inte blunda när människor får gafflar instuckna i ögonen eller får ansiktet söndersparkat, inför kamera.
Huvudpersonen är en kille som är bilmekaniker och stuntförare och som extraknäcker som chaufför åt rånare. Han ser rätt snäll och försynt ut och kontrasten mellan hans tysta småleende person och sekunden efter extremt våldsamma är inte så trovärdig, men visuellt snygg (även om jag blundar lite). Han blir vän med sin granne och hennes son och när hennes man, som suttit i fängelse, pressas på pengar av maffian bestämmer han sig föra att hjälpa familjen.
Han dras in i en härva av obehagliga skurkar och massa ond död. Och märker att det inte riktigt går som man planerat trots bra intentioner.
Jag tyckte iallafall att filmen var riktigt bra. Den var väldigt snygg och chockerande rå. Soundtracket av åttiotalsinspirerad elektorpop passade perfekt in till neon som reflekteras i blöt asfalt och män som möts i natten och säger hotfulla saker till varandra.
Och hans sidenbomberjacka med skorpion på ryggen som blev blodigare och blodigare eftersom han hade den på sig hela filmen, var riktigt snygg.
Igår kväll när jag kom tillbaka från att lämnat dem på flygplatsen såg jag på film. Det blev Drive. En film jag har velat se ett tag, men sen fått höra att det är en film där det inte händer någonting och att den är dålig. Så jag kan säga att mina förväntningar inte var särskilt höga. Men jag måste nog säga att jag gillade den
Drive är lite som Tarantionos Death Proof, som en hyllning till 70 talets actionfilmer typ Miami Vice. Och med extremt våld. Jag är lite för blödig för att inte blunda när människor får gafflar instuckna i ögonen eller får ansiktet söndersparkat, inför kamera.
Huvudpersonen är en kille som är bilmekaniker och stuntförare och som extraknäcker som chaufför åt rånare. Han ser rätt snäll och försynt ut och kontrasten mellan hans tysta småleende person och sekunden efter extremt våldsamma är inte så trovärdig, men visuellt snygg (även om jag blundar lite). Han blir vän med sin granne och hennes son och när hennes man, som suttit i fängelse, pressas på pengar av maffian bestämmer han sig föra att hjälpa familjen.
Han dras in i en härva av obehagliga skurkar och massa ond död. Och märker att det inte riktigt går som man planerat trots bra intentioner.
Jag tyckte iallafall att filmen var riktigt bra. Den var väldigt snygg och chockerande rå. Soundtracket av åttiotalsinspirerad elektorpop passade perfekt in till neon som reflekteras i blöt asfalt och män som möts i natten och säger hotfulla saker till varandra.
Och hans sidenbomberjacka med skorpion på ryggen som blev blodigare och blodigare eftersom han hade den på sig hela filmen, var riktigt snygg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar