Bye bye for now

Känns att bloggandet har legat på is rätt mycket det senaste.
Jag har inte haft ro att skriva. Och den ursprungliga tanken med bloggen har försvunnit.
Men samtidigt har jag varit lite tveksam att lägga ner.
Började blogga i oktober 2007. Det är nio år sedan. Så det är rätt mycket historia som ligger innskriven här. Känns lite tomt att bara överge det. Men samtidigt. Instagram har tagit över mycket av dokumentationen. Och jag skriver dagbok i pappersformat.
Och jag kanske inte ska vara rädd att gå vidare och göra något annat.
Så istället för att ha bloggen som en tagg av dåligt samvete i bakhuvudet sätter jag nog punkt för idag. Kanske återkommer i annat format eller annat namn. Eller återupplivar om jag känner att det ger mig något tillbaka.
Men just nu får det räcka.
Tack!

Utan min smartphone kommer jag inte:

• Nån kommer posta mat på Instagram. Och jag kommer inte tänka. OMG vart hittade du den maten??
• Var femte minut eller så kommer jag inte stanna och tänka. Oh nej, jag har tappat min telefon. Var är den? Samtidigt som jag frenetiskt letar genom alla fickor.
• Jag kommer inte lägga upp några bilder på någon. Så alla kommer anta att jag har försvunnit från jordens yta.
• Jag kommer inte kunna ringa någon av mina kontakter. Eftersom alla telefonnummer, adresser och skonummer ligger i telefonen. Så alla kommer anta att jag har försvunnit från jordens yta.
• Jag kommer inte fundera över hur alla är mer vältränade, har bättre liv och snyggare kläder än jag. 
• Jag kommer inte i affären ta en selfie när jag provar kläder för att få smakråd från alla jag känner. Kommer inte kunna köpa ett enda klädesplagg
• Jag kommer inte deltaga i olika sociala aktiviteter som sker i min vänskapskrets, eftersom alla inbjudningar sker på Face Book. Så alla kommer anta att jag har försvunnit från jordens yta.
• Jag kanske kommer ha ögonkontakt med nån på bussen.

telefonlös

Min telefon dog. Skärmen förvandlades oförklarligt från fullt fungerade till svart med stjärnhimmel under tiden då jag fraktade mig själv från jobbet.
På kontoret, funkar. Stoppar den i fickan. Kommer hem, funkar inte. Well, sånt händer.
Vad som är intressant är att jag har varit utan telefon hela helgen. Inte så betungande för jag har använt Mickes jobbtelefon och kommunicerat via Facebook.
Nu har jag en lånetelefon. Så jag har tillbaka mitt nummer.
Problemet är att lånetelefonen är en gammal Nokia.
Från 90 talet.
Jag sträcker mig så långt att den har färgskärm.
Thats it.
Jag kan ringa.
Och skicka sms.
Men.
Nu har jag inga telefonnummer.
Inga kontakter.
Inget internet.
Inget Instagram.
Inget Facebook.
Ingen kamera.
Ingen mail.
Nada av det jag brukar använda telefonen till.
Jo, jag kan ringa.
Ska bli mycket intressant.

Air Con

Luftkonditioneringen på kontoret känns så otroligt mal placé. Här har jag varit på semester, skaffat en snygg gyllenebrun solbränna, jobbat upp lite muskler, tagit fram sina sommarkläder från garderoben. Till vilken nytta? Det är inte det kalla vädret ute som hotar humöret. Det är permafrosten inomhus som sänker mig. Det räcker inte med en konstfullt schal runt axlarna. Jag behöver vinterjacka, halsduk och torgvantar för att kunna göra mitt jobb. Mitt i högsommaren.

söndagsskola kanske?

För övrigt så verkar vårt barn lära sig om Gud och religion och så från Astrid Lindgren. Hon lyssnar mycket på ljudböcker. Och mycket på Astrid Lindgren.
Och där talas det om aftonböner, gud, bibeln, att komma till helvetet, drunkna i brännvinsfloden (inte gud men ändå ett ämne för frågor) och mycket annat.
Och när jag var liten var det enkelt att svara på.
Gud skapade jorden, när man dör kommer man till gud i himlen, helvetet är dit de onda människorna kommer. Enkelt och rakt.
Simone ställer självklart massa frågor.
VAD ÄR GUD? VAD ÄR AFTONBÖN? VARFÖR BEHÖVS HELVETET?
Och jag känner att jag vill svara något bredare.
Att Gud är något vissa människor tror på. Medan vissa tror på någonting annat, och vissa tror inte på någonting alls.
VAD ÄR TROR?
Hmm.
Man tänker att det finns något osynligt i världen som hjälper en när det är svårt, som tittar på oss, som lyssnar på saker en tänker på.
SOM PAYO?
Nja. Kanske.
Då är frågan hur snippan ser ut när man blir vuxen mycket enklare...

Semester, del ett, av ett par stycken

Jag hade tänkt lägga upp lite från semester redan för länge sedan. Vi har ju varit hemma redan två veckor från Spanien. Semester är så gott som glömd och mycket har hänt sen dess.

Men i och med att jag hade nästan över tusen bilder. Och då räknar jag inte med alla bilder Micke tog. Och jag hade en tanke att jag skulle gå igenom alla bilder innan jag lade upp dem bästa, så har det inte blivit av.

Men då det snart är mitten på Augusti och jag har fortfarande inte gått igenom alla bilder, tänkte jag att jag betar av det lite i alla fall.

Hur som. I mitten av Juli åkte vi med Ewa och Sammi till Spanien igen. Inte exakt samma ställe, men nära. Men även om lägenheten inte var lika bra, var semestern desto bättre

Perfekt varmt. Fantastiskt hav. Roliga utflykter. Lagom mycket ta det lugnt. Träning och massa annat kul.

Efter två veckor var vi inte alls redo att åka hem. Och när, vid landning, piloten berättade att det var 13 grader varmt i Göteborg var vi beredda att vända om.

Så här kommer ett första litet urval av bilder. Från typ halva tiden. Helt oredigerade. Så jag gissar att det kommer fler inlägg.

Simone visade sig vara en grymt bra strandslappare

Tarifa från piren inåt land

Ewa

Hinderbana är som en stor lekpark för vuxna

Och barn

Gamla stan Marbella var oväntat fint

Vi hittade en hel del restauranger med bra mat

Även på stranden 

Vissa dagar stannade vi tills solnedgången

En utflykt till Alhambra. En av de finaste platser jag sett

Allt byggt innan ens Sverige fanns

Fontäner överallt

Det verkar till och med ha gjort ett bestående intryck på Simone. Det var det första hon berättade att hon sett på förskolan

Granada var inte så illa heller

Och som sagt.
Fortsättning följer. 

tre dagar sommar

I helgen blev det plötsligt sommar. Vi vaknade i fredags till nästan 30 grader. Och så höll det sig ända tills måndag. Då det blev sedvanlig storm, moln och kallt. Ja ja. Sommaren var fin så länge den varade.
Micke åkte bort fredag eftermiddag för att gå på en svensexa. Så jag tog mod till mig, och istället för att sitta hemma och vara trött, åkte jag och Simone till Valhalla för bad. Hon kan ju inte riktigt det här med att simma. Vågar inte släppa kanten, eller doppa huvudet, eller knappt munnen. MEN MAMMA, VI ÄJ INTE HEJ FÖJ ATT ÖVA SIMMA. VI ÄJ HÄJ FÖR ATT HA KUL" Ja ja, förhoppningsvis kan vi öva lite samtidigt. Och kul var det. Tills vi båda var blåa av kyla och fick värma oss i bastun. På kvällen kom pappa förbi. Initialt för att sitta hemma med Simone medan jag gick ut med hunden. Men det blev istället att vi alla gick ut på en långpromenad för att vädret var så härligt.

Så här fint var det klockan tio på kvällen

Lördag lika varmt. Så efter lite pysslande hemma tog jag, Simone och Spiken bussen till Grimmered för att hänga lite med pappa. Och jag och pappa började bygga ett bord som jag ska ha på balkongen. Bara en sån grej. Vi byggde och sågade och grejade. Och sen åt vi jordgubbar och slappade. Himla bra dag.

Spiken älskar vara på Grimmered och man får släpa för att få honom därifrån

Söndag blev ännu mer aktivt byggande. Jag och pappa byggde, Micke bytte till sommardäck (ja, jag vet...) och Simone lekte i trädgården och slappade i soffan. Himla bra dag här med. Och bordet. Det blev fantastiskt bra!!! Väldigt nöjd. Gäller bara att frakta hem det också.

Det här är innan alla kläderna åkte av...

Under construction

Och det färdiga resultat

Men måndag igen. Kallt och blåsigt. Enda bra grejen är att det är bra springväder. Jag och Spik sprang en långrunda i Delsjön. I och med kväll så knappt några folk och Spiken fick springa lös mest hela tiden. Och jag var förvånad över att jag inte verkade ha några problem med att avverka runt 14 kilometer. I lugn takt. Men ändå. Nöjd här med.

Dags att skära ner lite??

nånstans har jag misslyckats med att införliva det där att överdriven konsumtion inte är bra.


-MAMMA, JAG BEHÖVEJ ETT TILL JUM.


-Jaså, vad ska du göra med ett till rum. Ditt rum är ju rätt så stort.


-JO, DU FÖJSTÅJ, SÅ JAG KAN HA MER SAKEJ. DET KOMMEJ MASSA JULAR, FÖDELSEDAGAJ OCH SÅ. OCH DÅ FÅJ JAG MASSA SAKEJ HELA TIDEN.

Whole Life Challange

Jag och Micke har under 90 dagar deltagit i en utmaning i samband med träningen. En mat/livsstils/tränings-utmaning. En Whole Life Challange som den hette. Uplägget var att man fick poäng varje dag. För träning, mobilitet, mat, vatten, reflektion, vitaminer och en extragrej. Missade man någonting så blev det avdrag. Inte särskilt komplicerat.
Maten bestod av standard paleo. Inga processade livsmedel, ingen mjölk, ingen socker, pasta, potatis, godis etc. Nån typ av träning, nån typ av stretching, en viss mängd vatten och vitaminer. Och så fundera på hur varje dag har gått och skriva ner det. Mer eller mindre. I 90 dagar.
Men nu är det slut.
Och jag funderar på vad jag har fått ut av det hela.
Well.

• Jag har lärt mig att dricka svart kaffe och tycka om det. Bättre än kaffe med mjölk nu för tiden. Testade kaffe med mjölk häromdagen och det kändes bara.. utspätt.. och inte alls gott.
• Jag har blivit betydligt mer uppmärksam hur mycket onödiga saker jag bara slentrianäter. Inte för att jag är hungrig, eller ens sugen. Utan bara för att det ligger där.
• Jag har upptäckt hur mycket laddning det ligger i mat. Människor blir uppriktigt förolämpade om jag tackar nej till saker. Framför allt kakor, bakelser och liknande. Och jag själv känner pressen att tacka ja när jag tror att någon har ansträngt sig med mat. Fastän jag kanske inte alls är sugen.
• Träningsmässigt ingen större skillnad. Kanske bara en tanke på att jag slösar mycket tid på att fundera på ifall jag ska göra något eller inte. Istället bara för att göra det. För saken är den, har jag väl börjat fundera så är jag ändå lite sugen. Och väntar bara på bekräftelse från någon annan. Vänta inte. Är jag lite sugen och det passar. Gör det.
• Gäller inte bara träning.
• Och jag har faktiskt förbättrat mig på träningen. Innan vi började med WLC gjorde vi en övning. Då hann jag med 210 repetitioner. Igår gjorde vi samma övning och då hann jag med 260. Men. Och det är ett stort men. Jag har ingen som helst aning ifall det beror på WLC eller på att jag bara har tränat ytterligare två månader.
• Kroppsmässigt ingen större skillnad heller. Nån centimeter mindre rund höfter och midja. Inget som är större märkbart. Vikten precis den samma.
• Dock. Bra att veta att den chokladen, pasta, pizzan eller glaset vin jag äter då och då inte gör nån som helst skillnad på vikt eller prestation. Keep on.
• Alla i familjen äter betydligt mera grönsaker. Väldigt bra grej.

Så på det stora hela. Inga jättestora förändringar på något sätt. Och ibland lite stressigt att jaga och räkna poäng. Men roligt ändå. Och bra att medvetandegöra vissa beteenden som ibland går på ren rutin. Så jag är nöjd att jag var med. Och hade nog gjort det igen nångång.

Så himla bra

 Kvällspromenaden med Spiken igår blev en liten springrunda. Och medan jag sprang tänkte jag på hur väldans nöjd jag är med hur vi bor. Lägenheten är fantastiskt fin. Grannarna är bra. Men framför allt är läget helt fantastiskt. Jag kan promenera till stan på femton minuter. Och jag kan efter att ha öppnat dörren vara ute i skogen på fem. Igår sprang jag och Spiken till Delsjöns badstrand där han badade lite, därefter sprang vi längst med golfbanan där vi såg två rådjur och en uggla. Sen sprang vi längst hästhagar i solnedgången för att avsluta med att springa tvärs genom skogen på små små barrtäckta stigar. Allt det utan att behöva ta bilen eller krångla. Bara att ta på sig skorna och gå ut genom dörren. Väldigt lyxigt

Vem är klokast

Simone brukar säga till mig att "mamma är klok som en uggla i en bok"
Idag, när jag tyckte att hon sa något extra klokt sa jag det till henne. "Simone, du är klok som en uggla i en bok" sa jag.
Hon bara "NÄÄ NÄ, JA ÄJ MYCKET KLOKAJE!"

tre dagar helg

Midsommar spenderades traditionsenligt på Grimmered tillsammans med Ewa och Sammi, Sanna  och Oliver och även den här gången Anna, Hanna och Lennox. Och föräldrar såklart. Vi hade sex kilo kräftor och ett gäng kilo räkor och massa annat. Såpass att det blev lunch dagen efter. Också det rätt traditionsenligt numera. Det blev väldigt trevligt och gott. Även om det blev rätt så mycket ljud med tre barn på samma yta. Men jag tror alla hade roligt. Det blev även lite äventyr då jag råkade sätta eld på en rabarberpaj inne i ugnen. Det ska vara en första för allting. 

Simone hade på sig sin klänning med drakar. Och matchade med solfjäder

Det blev rätt mycket efterrätt

Den flamberade rabarberpajen

Grädde i massor. Har inte ätit det på flera månader. Grymt gott!

Ewa fixade till ansiktsmålning

Dagen efter vaknade vi någongång efter tio och åkte tillbaka till Grimmered. Det blev frukost/lunch som övergick till middag och kvällsmat eftersom vi hängde där ända till nio kvällen. Solen sken och det var en extremt trevlig dag. Även om alla var lite trötta och slappa. Precis som det ska vara på en helg tycker jag. 

Det var lite kräftor kvar från dagen innan

Spiken fick hänga på balkongen där uppe eftersom Tyson var med. 

Tyson fick mycket kärlek

Rulltårtorna var goda dagen efter också

Simone var cool som vanligt

 Som kompensation att Spiken fick hänga ensam på balkongen i två dagar åkte vi iväg på en lång badpromenad med honom på Söndagen. Han är verkligen helt tokig i vatten. Slänger sig i, dyker med huvudet under vattnet och springer som en säl. Mycket roligt. för alla. 

Många pinnar

Funkade att dyka efter dem också

Sen fick vi promenera lite lugnt för att varva ner

Simone letade efter skalbaggar

Dagens hundklagan

Den hunden alltså. Ibland så sjukt jobbig. Han har på nåt sätt fått för sig att vara livrädd för gatusträckan 'vårt hem till Sankt Sigfrids plsn' Och så en lång bitav Delsjövägen för säkerhets skull. Och med livrädd menar jag totalt skräckslagen. Jag får släpa honom alternativt bära honom för att överhuvudtaget komma framåt. Alternativt drar han helt hysteriskt. Dettar liksom bort nöjet från promenaden. Och det intressanta är så fort jag svänger av från gatan är allt frid och fröjd. Så mina promenadalternativ nu för tiden är antingen släpa honom (han ligger i princip ner) längst med gatan. Eller gå i skogen där han roar sig med att hoppa och bita på mig. Bara på mig kan jag tillägga. Han hoppar och biter aldrig på Micke eller Simone.

en ny diagnos

jag tror jag lider av kvällsdepression. En ny åkomma. På dagen är allting bra. Jag stör mig inte på någonting, inget är jobbigt, tungt eller omöjligt. Men när kvällen kommer känner jag mig mer och mer nere. Jag blir stressad att det är dammigt eller att vi knappt kan se ut genom köksfönstrena när solen skiner. Jag blir ledsen över saker och kommentarer som inte betyder någonting och får ont i magen över ekonomi, finnar eller dåligt hår.
Jag vet inte riktigt var det hela kommer ifrån. Kanske att på kvällen är allting för sent. Det går inte längre att åtgärda något, göra något, dagen blev som den blev. Det är liksom kört. Väldigt depp.
Och sen, när jag vaknar på morgonen. Alla de sakerna som kändes så oerhört jobbiga några timmar innan. Känns som ingenting nu. Småsaker, lätt att fixa eller att strunta i. Kvällsdepression helt klart.

Just det, jag klippte mig lite också

bara text

Arghhh. Hur är det möjligt att tiden flyger iväg såhär. Jag blir helt galen. Har massa små saker att skriva varje dag. Tänker att det är ointressant, eller att jag samlar ihop dem till ett längre inlägg. Och så blir det inte av för det blir för många dagar sammanfattning.
Måste ändra fokus lite och skriva mer för mig själv. I och med att jag använder bloggen mycket som dagbok när jag gör fotoböcker och liknade så är det ändå intressant att gå tillbaka och se vad som faktiskt hände. Även om det inte är så intressant att läsa om. Förutom för mig då så klart.
I för sig, sista veckan har inte hänt sådär fasligt mycket i och med att jag har varit hemma sjuk fram tills torsdag. Enda fördelen att det var så fint väder att jag satt och jobbade på balkongen.
Spik spenderade en natt på pensionat. Det kändes lite som att lämna ett motsträvigt barn på dagis.
Han stretade emot och ville inte gå iväg. Men tydligen hade det gått bra. Så precis som barn på dagis.
Simone hade också Jiu Jitsu avslutning. Hon ritade teckningar till tränarna och delade ut dem tillsammans med massa kramar och pussar. Hon fick nästa huvudtränaren att få tårar i ögonen av finhet. Hon är verkligen världens bästa barn. Helt opartiskt.
På fredagen visade sig att Ewa hade biljetter till Foo Fighters. Spontanlämnade Simone till Anna (som erbjöd sig faktiskt). Och sen var det bara att byta om och träffa upp Ewa och resten av gänget.
Några öl på Rockbaren och sen spelning.
Det var nog en av de mest speciella spelningar som jag har varit på. I och med att sångaren ramlade av scenen och bröt benet i andra låten. Gissar att de flesta trodde det var ett PR trick tills han kom tillbaka med benent i bandage och en läkare som försökte hålla det stilla medan han spelade som en tok. Sen kom han tillbaka med gips och kryckor. Blev en riktigt bra spelning.
Och det hade gått riktigt bra för Simone också. Hon träffade en ny kompis, var på stan, åt glass och tittade på film. Mycket nöjd och mycket trött.
Helgen gick mest i städandets tecken. På lördagen var Kristoffer på besök och vi hängde upp gardiner i alla kvarvarande rum. Och firade med en pizza, vitlöksbröd och efterrätt.
Och på söndagen hjälpte jag pappa köra grejer till ÅVC medan Micke och Simone var på kalas.
Och igår var jag äntligen och tränade för första gången på en vecka. Mycket skönt. Men helt slut på kvällen. Jag gick och lade mig och lämnade både Simoneläggning och hundpromenad till Micke.

nu är det inte bara veckor som bara passerar, nu är det månader

jag tänker inte ens nämna det faktum att det nästan gått sex månader på året redan, och jag har knappt börjat fundera på mina nyårsförhoppningar. Så, nu är det inte nämnt.
En annan sak jag inte gillar fundera på är att jag älskar vår lägenhet, men känner att jag knappt spenderar nån som helst tid i den. Det kan gå flera dagar innan jag ens sätter mig i soffan. I princip så har hunden tagit över soffan. Och då sätter jag mig i den ännu mer sällan eftersom den är hårig. Vilket känns lite synd. Eftersom jag verkligen gillade sitta i soffan, läsa, titta på min bokhylla, ta det lugnt. Nu känns det som jag spenderar all tid vid köksbordet, i sängen eller i hallen på väg mellan dessa rum. Det hade räckt med att ha en etta.

Och jag har även blivit sjuk. Jag kan inte klaga egentligen. För när jag tittar i mina dagböcker, så var det Augusti 2014 sista gången jag var sjuk. Nästan ett år sedan. Väldigt glad över det. Jag är kass på att vara sjuk. Ingen tålamod, gnällig och grinig, trött och sur och allmänt tråkig att vara med. Så jag hoppas att det går över fort.

Veckan har mest bestått av träning. Lite häng med Sanna och Brimse för att planera grejer för Ewas bröllop. Jag körde ett roligt boxpass på Crudo. Och ja, sen blev jag förkyld. Sen dess inget kul.

Vattenpaus på Jiu Jiutsun

Sen shoppade vi lite på Myrorna

Idag var det avslutning på förskolan. Med tipspromenad

Simone var en pirat

Jag kommer ihåg den första dagisavslutningen då alla var så små att de inte vågade gå ifrån föräldrarna. Nu satt de på egna filtar, inte alls intresserade av föräldrar.

outing

Micke var inte  hemma på förmiddagen. Och hunden måste såklart gå ut. Och jag tycker det är väldigt tråkigt att promenera i grannskapet. Känns bara som om man måste avverka någonting. Mycket trevligare att åka på utflykt. Så jag och Simone packade ihop oss, trots ihållande regnskurar, och åkte iväg till Gunnebo Slott. Jag har aldrig varit där. Men varit rätt så nyfiken. Och tänkte att det kommer inte finnas särskilt mycket folk på grund av det kassa vädret. Nästan inga människor, men mycket fint att se på. Simone konstaterade att hon var mycket nöjd. Speciellt efter att hon hade konsumerat kanelbullen.

Uppför

Det var väldigt blött

Men Simone hade roligt ändå

Speciellt när hon fick avsluta med en bulle

tomorrow, you're always a day away

Att skjuta upp saker. Prokrastinera, från latinets pro crastino, tillhörande morgondagen.
Något vi alla gör hela tiden av varierande orsaker. Tror till och med det finns ett talesätt, jag vet inte om det är skämtsamt eller inte som låter "skjut inte upp det du kan göra i övermorgon till imorgon" eller nåt liknande. Parodi på det där vanliga "skjut inte upp till morgondagen det du kan göra idag"

Jag tror att vi alla är lite kortsiktiga i sättet vi tänker på. Är något jobbigt idag vill vi inte göra det.
Även om vi vet att det blir mycket jobbigare ju längre vi väntar på det. Folk tenderar vilja ha en mindre summa pengar nu jämfört med en större summa om ett par månader. Instant gratification.
Det är kanske inte alltid fel att skjuta upp saker. Ibland kan det vara bra att prioritera bort något till förmån för något annat som man hellre vill göra.
Iallafall. Det kan vara bra att tänka. Är det här något jag kommer ångra om jag inte gör nu? Är svaret ja, så är det kanske lika bra att gör det direkt. Kommer jag ångra det sen? Som till exempel så är jag rätt säker på att jag kommer ångra i framtiden om jag struntar i att borsta tänderna idag. Så då kan jag acceptera känslan av att jag inte har lust eller ork. Och göra det ändå. Lättare att skriva än att göra. Såklart, som med alla dessa saker.
Sen så tror jag att saker är dömda att misslyckas om och om igen om man inte känner en personlig motivation och ett eget åtagande. Om vissa saker inte spelar nån som helst roll för mig. Så kommer jag inte gör dem.


Eller så skräms man av storleken av åtaganden, och tänker inte på att bara göra en liten del i taget. Läste om ett bra exempel om snöskottning. Om man gick ut och skottade bara den nyfallna snön varje dag så tog det kanske en kvart dagligen. Väntade man tills allt hade fallit klart så tog det flera timmar en vecka senare.
Samt också att ta bort den moraliska aspekten. Jag är inte en sämre person om jag inte äter/tränar/städar. Man är inte mer eller mindre bra människa. Man har bara olika saker som är viktiga för en själv.
Det gäller att hålla sig till det.
Och nej, jag har ingenting egentligen att komma fram till. Bara en tanke på hur lätt det är att göra saker senare.

Back again

Hemma nu. Sedan mer än en vecka. Om de två veckorna i England gick i lagom lunkande takt så flög den senaste veckan hemma med överljudsfart. Trots det. Väldigt skönt att vara hemma igen.

Tänkte däremot slänga upp några bilder från veckorna i Warwick och några timmar i London. I och med att min dator inte funkade med bilder kommer det nu istället.

Bara så jag inte glömmer hur det var.

Warwick var övveraskande grönt för att vara en gammal medeltida sten stad. Fylld av gömda passager och slingriga vägar .

Blommor täckte många husfasader

Och jag har förstått att trädgårdar är en stor grej för engelsmän

London är fantastiskt på alla sätt och vis

Uråldrigt och massivt

Blandat med nybygge

Folk, båtar och liv överallt

Så mycket att jag var tvungen att varva ner med lite te då och då.

I Warwick gjorde jag till slut ett besök på slottet.

Det var det väl värt. Spenderade säkert över tre timmar på att gå omkring och klappa gamla stenar.