Nu har jag läst färdigt alla vampyrböckerna om Bella och Edward, och jag måste bara säga, oh yeah! Vilken kille.
Mörk, farlig, hård, fel, hemlighetsfull, hatad/ogillad av samhället, och såååå lockande pga all of the above. Och så lägger vi till det där riktigt fanatiskt överdrivna ‘du är den ende för mig, någonsin, överhuvudtaget, fast vi vet att det är fel båda två’.
Lite språkliga jobbigheter, jag tycker hela Edwards minspel tex påminner om clownen Manne på speed. Han är ju liksom aldrig bara normal, att han kan säga en replik rakt upp och ner. Allt ska vara tillsammans med ett skevt leende / ett bländande leende / ett cyniskt leende / en kall blick / en rasande blick / sammanbitna käkar / och så vidare. Som att se en film i fast forward.
Sen fattar man snabbt hur snygg han är. Över hela kroppen. I alla olika ljus, kläder, sinnestillstånd och tidpunkter.
Och han är maskulin som få och bara slänger upp henne på ryggen och räddar och håller på, och hon är svimmig och tjejig. Till max. Men även kåt, och hon vill ligga men inte han. En seger för feministerna. Att man sedan måste blunda för en stor dos amerikansk puritanism och en rejäl laddning moralkakor, det är jag beredd att bortse från.
Läs dem.
1 kommentar:
Det låter som en bok i min smak. Med hårda män och kåta kvinnor, världen som den borde se ut, med enkla kategorier och simpla ideal. Lite omväxling mot Belgarion... eller kanske inte. Fast även där verkar de goda kvinnorna villigare än de goda männen, om än på ett väluppfostrat sätt emotsats till de syndiga skökorna.
Varför heter det sjökor? vad har manaterna gjort för att få det ryktet?
Bra att du läst ut böckerna nu, jag räknar med att du kan fokusera på Zelda nu då.
Skicka en kommentar