det slog mig idag när jag råkade oavsiktligt tänka på jobbet att jag är den enda i vår grupp som inte har fått ett bryt. Josefin har varit inne hos chefen och gråtit ett antal gånger. Johan har jobbat ner sig så pass att hans hjärna har slutat fungera. Men än så länge har jag inte uppvisat några sådana syptom. Och efter över fyra år på arbetet är det inte så sannolikt att jag gör det heller. Jag undrar vad det beror på. Bryr jag mig inte tillräckligt om jobbet för att göra det personligt och därför ta åt mig, är jag inte tillräckligt engagerad, jag undrar. Vi har många på kontoret sjukskrivna för utbrändhet, många som inte mår bra, jag undrar vilka så kallade "early warning signals" jag bör titta efter hos mig själv.
Annars har det inte hänt så mycket idag (ännu). Har mest sovit större delen av dagen. Somnade och drömde om att jag somnade och vaknade av att spindlar ramlade in genom hål i taket. Creapy. Ätit smoothie, målat naglarna, spelat Zelda och lyssnat på ljudbok. Nu väntar jag på Anna. Hon ska komma hit och vi ska gå ut nånstans. Kanske ut på en drink, eller dansa. Får se vad det blir.
Skriver sen om vad det blir.
1 kommentar:
Det är sant faktiskt. Du har jobbat under stor press i över fyra år nu och visar inte upp några tecken på att det sliter ner dig. Att du är trött ibland är något helt annat.
Kanske beror det på att du inte planerar bortom det som går att se och inte lever i någon illusion om att det ska bli bättre eller lugnare. Eller så kan det vara som du säger att du inte tar det så personligt. Det är iallafall inget fel på dig, det är en styrka. Och framför allt så tror jag det är det, du är väldigt stark, både fysiskt och psykiskt.
Hoppas du och Anna har det riktigt kul ikväll.
Skicka en kommentar