min smurf

Vår finaste lilla smurf.
Tänk att du kom just till oss.
Och varit hos oss ett helt år redan.
Ett år fyllt med massa glädje och lycka.

Också oro och rädsla och trötthet.

Du är en lite huligan, en upptäckare och mästare på att kasta boll.
Du slänger ut alla böcker ur bokhyllan och bläddrar i dem utan att riva sönder en enda.
Du är en kroppskontaktsjunkie som totalt vägrar att sova själv
och gör tvärt emot alla metoder i alla böcker.

Och du är glad. Alltid glad. Alltid pratsam.
Förutom när du tycker att vi ignorerar dig för länge.
Att vi inte bär och kramar dig tillräckligt mycket.

Det känns som det var en hel evighet sedan jag var gravid med dig
eller som du kom till oss igår.
Det går inte ihop.

Kärleken till dig är så mycket större än jag nånsin trodde.
Den känns för evigt.
Bara tanken på att göra dig ledsen skär i hjärtat. Även om jag vet att jag ibland måste.

När du kommer krypande i krokodilfart när jag kommer hem från jobbet.
Du skrattar och pratar som en liten ailen.
När jag lyfter upp dig och du pussas gång på gång med munnen helt vidöppen.

Du tycker om att dansa med Micke
och hoppa upp och ner till musik. Ju mer det skakar desto bättre.
Du är kittlig på halsen och på fötterna och älskar att bada. Även om det är kallt vatten.
Du är modigast och tuffast av alla.

Imorgon fyller du ett år.
Du har allting du behöver.
Men du har gjort vårat liv så mycket roligare.
Och jobbigare.
Och fyllt med kärlek.

Jag vill att du förblir sådan här. Glad, öppen, nyfiken.
Även sen, när du är tonåring, vuxen,
det vill jag.

Jag älskar dig masor.