Matens pris är en reportagebok som verkar stödja sig på väldigt mycket forskning (om man dömmer efter fotnötterna) och gedigen research. Malin och Daniel har rest runt jorden och undersökt hur tillverkningen av maten vi äter går till.
Och det är skrämmande och deprimerande läsning. Det är många saker som slår mig som extremt jobbiga. Till exempel att avstånd verkar avgöra det som är moraliskt acceptabelt. Om en jordbrukare skulle dö av giftigt bekämpningsmedel här i Sverige skulle det resultera i ramaskri och domstolsförhandlingar. Men när det händer i Brasilien om och om igen är det ingen som bryr sig. Att farliga bekämpningsmedel, som är förbjudna inom EU andvänds i Brasilien på grödor som exporteras och sedan hamnar på vår tallrik tycker jag är höjden av hyckleri. Att vi köper fisk från Vietnam, fisk som odlas i stora dammar, proppas full av antibiotika och matas med mer vild fisk än vad resultatet av färdiga fiskfiléer är precis lika dåligt. Eller att vanlig paprika som kommer från Holland odlas i enorma växthus utan vare sig jord eller sol utan drivs upp med hjälp av miljöskadlig naturgas. Och det som slår mig är att det är sådant som jag inte vet om när jag går till affären för att köpa min mat.
Jag vill inte stödja mat som producerats i miljöskadliga fabriker, jag vill inte köpa djur som plågas, som inte kan leva sina naturliga liv, som inte ens är naturliga längre utan så sönderavlade att de varken kan stå eller reproducera sig själva bara för att tillfredsställa konsumenternas strävan efter billigt kött.
Jag vill ha allt det där i bakhuvudet när jag går och handlar. Jag har ingenting emot att betala mer. Betala vad maten faktiskt kostar. Vad problemet är tycker jag, är okunskap. Jag har inte vetat många av dessa saker. Och jag gissar att många andra inte heller vet, eller, ännu värre inte bryr sig.
Men jag tänker att ja, jag kan göra en skillnad om jag gör det bästa jag kan i mina val i vardagen.
2 kommentarer:
Hemskt. Liknande bok skrev en annan svensk journalist, jag bara inte minns titel. Jag slutade köpa skinka i ett år, bakade egen skinkstek, och hade som pålägg, det var faktisk gott. Jag sett en film om bananodling, om arbetarna som är sjuka av bekämpningsmedel, det var faktisk hemsk. Pengar och ännu mer pengar, det vill folk och de flesta markägarna i Syd Amerika har inget samvete. Tur att jag inte gillar bananer. Men jag slutade titta och läsa om det, tröttnade, jag vet inte vad och varför och nu är jag ingen i den onda cirkeln. Hur vet vi att de som skriver, skriver inte vinklat och på uppdrag av någon som har intresse av det. Det kan man göra i båda riktningar. Nå väl, det bästa är att odla själv, säga upp sig, köpa sig än bondgård, djur och bara lita på sig själv.Pusasar mamma
Det är väldigt lätt att tröttna eller ignorera. Eftersom det faktiskt är lite jobbigt att hela tiden behöva dubbelkolla allt man gör, läsa på alla förpackningar och kansek svstå från saker man gillar. Jag har svårt att tro att journaliser som skriver för Sveriges Radio är sponsrade av till exempel amerikanska köttindusstrin. Men man kan ju aldrig veta. All information man får är ju vinklad på ett eller annat sätt. Det är sen upp till en själv att bestämma hur man vill leva. Jag tänkte ta upp projektet att sätta upp ett växthus i er trädgård nu till våren. Vad säger du om det??
Skicka en kommentar