jag var ute och sprang på lunchen idag med en kollega. Och jag kunde hålla hans tempo, nästan, i ungefär tio minuter. Sen när jag så att han i princip skuttade på stället bredvid mitt lunk tyckte jag att han kunde springa i förväg och så kunde vi mötas på tillbakavägen.
Min ensamma springtur ägnade jag mig åt lite motivationstankar. Jag insåg att jag måste sluta tro att jag är i samma form som jag var när jag sprang Liningöloppet 2011. Då hade jag en jättebra motivationsfaktor, nämligen att komma i form efter graviditeten. Efter att det var uppnåt har det liksom gått utför. Och jag har inte hittat nån motivation att ersätta.
Jag tänker att min motivation skulle kunna vara "jag vill inte känna mig klen och svag när jag springer" Men då kommer min fantastiska hjärna, som alltid vill hitta den enkla lösningen på alla problem, med svaret "men spring inte då" Problem solved. Eller inte..
Måste hitta nåt annat som motiverar. Sluta bli knäckt ifall det inte går lika bra som det gick då jag var bra. Sluta se det som en förlust om jag måste gå en stund. Och bara enjoy the moment. Speciellt efteråt. Då känns det alltid bra.
Jag tog några fina bilder också. Men lyckas inte ladda upp dem. Skit
Jag tog några fina bilder också. Men lyckas inte ladda upp dem. Skit
2 kommentarer:
Våga välja bort, njut av små framsteg, jämför dig inte med andra. Det är ett par saker man skall tänka på för att undvika onödig stress. Pussar mamma
Det där med att inte jämföra sig med andra, och vara nöjd med även små framsteg är nog nyckeln för att man ska fortsätta. Samt att man tycker det är roligt.
Skicka en kommentar