Det är Tisdag nu. Andra dagen på kontoret. Och idag på morgonen efter att ha suttit och tittat ut i kolmörkret vid frukosten drabbades jag av plötslig akut vardagsångest. Jag har verkligen sett fram emot att börja vardagen igen. Att åka till jobbet, lära mig massa nytt, hänga med Simone och Micke, hitta på roliga saker tillsammans. Men idag morse verkade det som min känsla för vardagen har varit på nån typ av teoretiskt plan. Inte på riktigt. För nu på morgonen kändes allting extremt jobbigt. "Ont i magen, tungt bakom ögonlocken, värk i huvudet" den typen av jobbigt.
Vardagen som jag alltid har tyckt om blev överkörd av verkligheten.
Vem ska hämta/lämna på dagis? Vad blir mest tidsmässigt effektivt? Hur ska man effektivisera sitt liv för att trycka in sina åtta timmar på jobbet. Hinna laga mat? Hinna tycka om att laga mat?
Orealistisk ångest, jag vet. Och det har mestadels släppt nu. Lite äckligt kaffe på jobbet hjälper. Men ändå. Inte bästa starten på Vardagen.
2 kommentarer:
Vi har gjort det i ett år nu så det borde vi kunna klara igen. Även om det kan kännas som ont om timmar på dygnet så är de åtminstone flexibla.
Det var nog bara lite tidigt att tänka i de banorna...
/Micke
Ångesten är tyvärr realistisk och jag vet att det inte hjälper men det är miljoner av andra som lider av samma ångest, tyvärr. Det är bara bita ihop och glädja sig åt små saker i vardagen istället att vänta på stora. Livet består av små saker och det är en konst att försöka hitta de roliga bitar och blunda för de tråkiga. Jag tror att Simons leende blåser bort all bekymer :) Love you mamma
Skicka en kommentar