desperate people

Min morgon började alldeles strålande (även om jag var lite yrvaken) med nästan 40 minuters videosamtal med M. Det är fantastiskt bra med videosamtal, känns som man kommer betydligt närmare varandra än på telefon. Det är även väldigt skönt att se M lite oftare, så jag inte behöver bli chockad av frisyrer och skäggväxt när vi väl ses.

Sedan blev det promenad ner på stan. Strålande fint väder med blå himmel och gula löv virvlande runt fötterna. Min mission var att köpa skor. Gick runt och letade en del men det var alldeles för mycket folk i alla affärer. Tycket inte om att gå i affärer när det är så fullt, det är en desperat känsla som hänger i luften. Alla ska spendera och konsumera så mycket som möjligt för att då är livet verkligen så bra det kan bli. Jag gav upp.



Det blev fika med syster istället. Mycket trevligare, speciellt med tanke på att vi faktiskt kunde sitta ute. Fortfarande finns det cafeér som har kvar uteserveringar, även om de flesta har plockat in sina. Det är mycket roligare att sitta ute, möjligheten att titta och kommentera folk som går förbi ger oändliga öppningar till intessanta konversationer. Nackdelen är att efter en timme eller så har man blivit vädligt kall.




Sen hem till tvättid. För en gångs skull har jag tvättat allt jag skulle. Händer nästan aldrig. Har till och med tvättat M's saker. Det är otroligt vad killgrejer tar mycket plats i tvättmaskinen. Har förslag på möjlig hallowenfest ikväll. Får se om det blir nåt. Nu blir det i alla fall lite té och bok.