freedom in slavery

Måste nog säga att hur mycket jag än klagar på mitt jobb så är jag fantastiskt glad att jag har det. Om man bortser från alla intellektuella faktorer som självklart är viktiga på jobbet så finns det en sak som jag också uppskattar väldigt mycket. Det är att hur jobbigt man än har det i sitt privatliv eller med sig själv så kan man gå till kontoret och låtsas att allt är bra. Det låter kanske lite tragiskt, men för mig är det en stor lättnad att ingen på kontoret känner mig tillräckligt väl så de skulle kunna se ifall jag mår bra eller inte.

Jag kan gå till jobbet varje dag, och bortse från vilka problem jag än har på hemmaplan. Det blir ett andningshål, en oas där jag kan pausa från den jobbiga och deprimerande sidan av mig själv. På jobbet så har jag konkreta saker att göra, jag är behövd, jag har ett mål och ett syfte. Det kan emellanåt vara en oerhörd lättnad.

Samtidigt så fungerar det som en typ av katalysator till att faktiskt känna sig bättre. Om jag går en hel dag och är känner mig ok så blir jag det till slut. Funkar antagligen inte för människor med mycket depression eller problem, men funkar alldelses ypperligt för mig.

Således så har måndagen varit oerhört mycket bättre än de föregående två dagarna. Kom iväg och tränade efter jobbet haft ett trevligt samtal med M. Till och med handlat mat. Och det hör inte till vanligheterna.

En annan rolig grej är att ett halsband som jag av en slump såg på en internetsida fastnade för har nu dykt upp i min brevlåda.

Visst är det fint.