Vi har fått dagisplats till Simone. På nåt temporärt dagis på Gibraltargatan. Det ska gå totalt 48 barn där i ett år. Tills det byggs fler dagis. Eller nåt. Känslan är... blandad. Ja klart att Micke inte kan vara hemma tills Sim blir femton. Vi måste jobba och försörja oss. Kan inte stagnera i en hemmaförälder roll. Det har varit ett stort bekymmer hur vi ska lösa det där med dagisplats. Borde vara en lättnad. Men ändå inte... Ett jättedagis, en dagisfabrik. Och lämna min lilla smurf där, hela dagarna, bland främmande människor som inte känner henne. Som inte kommer förstå vad hon säger när hon pratar som inte vet vad hon tycker om och vad som inte är bra. Som inte kommer läsa Max och Moaboken för henne när hon ska somna. Eller låta henne somna på Mickes arm som hon gör varje lunch. Som inte vet att hon älskar titta på hundar men är lite rädd att komma nära. Eller vet att hon vill kramas och hållas nära när hon är ledsen, men inte så mycket annars. Det hela med dagis känns jätteskumt och konstigt. Jag vacklar verkligen i motstiridigheter just nu.
Också börjat med städhjälp. Första besöket idag. Känslan där. Också något blandad. Gött att få det städat och fint av någon som är proffs. Och så väldigt skönt att slippa göra det själv. Men ändå lite. Mitt hem är min borg, typ. Släppa in främmande människor som ska hålla på med mitt stök, mina dammråttor, tvätta min toalett. Känns på något odefinierbart sätt pinsamt. Som om jag skäms för mitt stök. Eller för att andra ska städa det. Jag vet inte. Mycket motstridigt där med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar