Söndag, snart midnatt. Det har inte varit en särskilt bra helg. Jag har kännt mig helt och hållet tömd på energi. Har varit helt okapabel att få mig själv att göra någonting alls. Det började med att jag hoppade över simmningen med pappa lördag morgon för att tillbringa hela dagen i soffan med otaliga koppar té. Jag tvingade mig iväg till mina föräldrar på kvällen av den enkla anledningen av att kylskåpet var helt tomt. Mat och äppelpaj väntade hos mamma och pappa.
Söndag tillbringades mer eller mindre på samma sätt. Jag hade ambitioner att träna, ambitioner att gå ner på stan, träffa kompisar, jag till och med packade träningsväskan men jag kunde inte tvinga mig att gå igenom dörren av någon anledning.
Jag vet inte om det var på grund av kursen, eller på grund av alla tankar om framtiden, eller kanske mörkret. Men jag har haft nära till tårar i två dagar, knappt orkat sätta på mig kläder och mitt hår står rakt upp.
För en gångs skull har jag ingen söndagsångest. Jag är glad att det är måndag imorgon, jag är glad att jag kan sätta på mig prydliga kläder, fixa håret och spela en normal människa. Någonstans under dagen kommer jag till och med lura mig själv.
1 kommentar:
Vad ska man säga? ibland drabbas man av sådana tillfällen, åtminstone tror jag att jag vet hur du känner det. Men det beror ju ofta på något, en tanke i utkanten av hjärnverksamheten. Kanske en tanke på något som känns för stort för att orka eller vilja ta tag i det, iallafall just nu. Och käslan orsakar handelsförlamning vad gäller alla andra "oväsentliga" saker med.
Eller så är du bara trött och behövde en helg med dig själv, böcker och te. skulle kanske mått riktigt bra om det inte var för alla saker du känner att du borde göra för att vara en "bra" människa.
Jag vet inte men jag tycker att du är bäst.
Skicka en kommentar