fredag 16 november 2007

ordinary life


Ännu en makalös solnedgång från fönstret. Jag vet att det antagligen beror på föroreningar i luften men fint är det. Kanske är det solen som lyser på molnen. Jag hoppas på det.

Jobbet flöt på ok, lånat några miljoner, skrivit massa mail, släckt bränder på telefon. Som vanligt alltså. Blev bjuden på Treasurys julluch, alltid trevligt. Jobbade inte så väldigt länge, typ till fem, och sen gick jag och gymma. Inte lika motiverad som igår men det gick bra ändå. Har väldigt ont i ryggen dock. Upptäckte att jag trodde jag hade bra form när jag lyfte tyngder, men nu när jag har ont i ryggen så var jag väldigt nog med att inte svanka nån gång. Uppenbarligen måste jag svanka hela tiden eftersom allt blev mycket tyngre.

Tjockt med bilar när jag åkte hem. Såg en otäck trafikolycka i Lundbytunneln, en personbil och långtradare hade krockat. Det var inte så mycket kvar av personbilen. Som tur är såg det ut som föraren hade klarat sig ok. Motorvägen efter tunneln var nedsläckt så det var totalt kolsvart. Typiskt nog var det en snubbe som sprang över vägen mitt i rusningstrafiken i mörkret. Jag tutade på honom för att iallfall varna de andra bilisterna att det var en idiot på vägen. Och han gav mig fingret. Nästa idiot kör jag över.

Hemma så hade jag ambitionen att städa ut det sista i rummet, dammsuga och bära ut alla jackor och kappor. Blev inte så mycket gjort av detta. Fastnade istället framför datorn. Försöker lära mig Fotoshop, det går väl sådär, upptäcker mer grejer som man kan göra hela tiden. Tycker det är mycket roligt.

Tjock dimma och regn utanför fönstret. Inte alls särskilt uppmuntrande, försöker låta bli att titta ut genom fönstret. Lite svårt när en stor del av vardagsrummet består av fönster.

Jag har hört och läst och fått berättat för mig att det är nyttigt att släppa taget, att man inte behöver ha kontroll, att det är ok att skrika högt. Men jag är rädd att om jag släpper taget så kommer jag inte sluta falla. Jag kommer bara falla falla falla och det finns ingen botten. Eller om jag skulle börja skrika att jag aldirg kommer lyckas bli tyst igen. Kanske inga fredagsfunderingar som du är intresserad av att läsa.

By the way. Du såg ut som en ett spöke igår. Här kommer bildbevis.

1 kommentar:

Mikael sa...

do not enter room 1408!

Mycket vackra solnedgångar du har. här uppe är de mycket blekare och börjar klockan halv tolv...

Jag skriver ett längre mail till dig, vill bara visa att jag uppskattar din blogg, det känns skönt att gå in och läsa på den.

puss