home alone

Micke och Simone åkte iväg till stugan i Onsdags. Jag har varit hemma själv i två dagar och tre nätter. Innan de åkte kändes det som om jag skulle ha oceaner av tid att göra saker på. Jag hade tänkt träna, och göra lite after christmas shopping, och kanske ta en fika eller två, möjligtvis städa och hänga upp lite tavlor. Men i realiteten har jag sovit, och läst och tittat på TV. Ätit lite ibland. Inte ens bakat de där lussekatterna jag hade tänkt baka. Ingenting förutom legat i soffan i olika positioner. Jag hade ingen aning om att jag var så trött och energilös, så tom på allt. Jag hoppas att två dagar hemma själv kan ha avhjälpt det hela lite.

Micke och Sim är på väg hem just nu. Och jag saknar dem lite. Det är väldigt tomt utan bebis hemma. Men väldigt mycket tid till att göra ingenting. Man inser inte hur fullständigt hon tar hela ens uppmärksamhet i besittning förren hon inte är där och gör det.

söta saker som Sim säger

i urval:


Plappa lilla magen
Titta bebis Mon
Nallen inte bada


Doda                 =>     Groda
Mumintoll          =>      Mumintroll
Stola Mollan      =>      Stora Morran
Keko                =>      Keso
Plampan            =>      Lampan
Plappa              =>      Klappa
Agod                =>      Varsågod
Ajdå                 =>      Hejdå
Tyton               =>       Tyson
Tati                  =>       Pappa
Putt                  =>       Puss
Lull Lull            =>       Vagn (rull rull of course)


Äggplanta

Glimtar av en Jul

Japp, då var den här julhelgen över. Mycket trevligt, lite jobbigt, massor mat, ännu mer julklappar, Simone har varit sjuk, vi har stressat. Jag antar att det är ungefär som en vanlig jul.

Min inställning till julen är lite ambivalent. Egentligen tycker jag det är fantastiskt trevligt, varmt och mysigt. Speciellt hemma hos föräldrar. Där känns det som det blir jul på riktigt. Å andra sidan tycker jag att det ibland kan bli lite för mycket. För mycket stress, för mycket mat, för mycket presenter. Jag hade hellre haft en jul då vi bara hängt tillsammans hela familjen, spelat spel, ätit god mat (i lagom mängder) promenerat och vilat mycket mer.

Men nu blev det väldigt trevligt ändå. Hemma hos mamma och pappa. Med Ewa och Sammi, Micke och Simone och mig. Mickes familj kunde inte komma så vi blev inte fler än så. Fantastiskt julklappar. Ännu godare mat och en glad Simone trots sjukdom.

Hur som helst. Tack så väldigt! Mamma och pappa framför allt! Men också "Ada, Tyton o Ammi". För att ni har gjort Simones första medvetna Jul en så väldigt glad tillställning. Det är sådana jular jag vill att hon ska komma ihåg när hon växer upp. 

Skåla i champagne

Julklapps en masse

Simone var väldigt engagerad i utdelningen

En av alla Muminpresenter till Sims stoora glädje

Gunga julgranskulor (dagens lek)

Juldagsfrukost (the best frukost in the world)

Och ankan till middag

GOD JUL!!!

Aj då

Fett osugen på att gå ut och springa. Det är kallt, ingen annan ska ut och jag har mycket att göra. Men eftersom jag precis läst en "inspirerande" bok om löpning står jag ändå här och byter om till tights och löpdojjor.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Born to Run

Precis avslutat Christopher McDougalls bok Born to Run. Eller "Born to Run: A Hidden Tribe, Superathletes, and the Greatest Race the World Has Never Seen" som den inte allt för blygsamma originaltiteln är.

Boken börjar med en simpel fråga av författaren "varför gör min fot ont när jag springer?" och fortsätter genom evolutionen till dagens ultramaratonlöpare till de gåtfulla Tarahumara indianerna från Mexico. Författaren argumenterar för att människan är evolutionärt utvecklad för att springa långa sträckor och att alla människor är skapta för och skulle kunna springa långt. Samt att anledningen till våra tiders skador och problem från löpningen härstammar från den moderna skon. Ju bättre och dyrare skor desto mer skador är kontentan. Och att allt vi har lärt oss om löpning och löpsteg är egentligen fel.

Jag tycker boken är väldigt inspirerande och intressant. Det är spännande att läsa om ultralöpare som springer väldigt långa sträckor dagligen, ofta barfota, och inte lider av några knäproblem, benhinneproblem eller andra löprelaterade skador. Kan allting verkligen sitta i löpsteget och i skon? Spännande. Och jag är sugen på att prova.

Sen bör man säkerligen ta en del med en nypa salt, men det gäller väl det mesta här i livet.
Vidare tycker jag den svenska översättningen är rätt dålig. Jag tror att boken har mycket att vinna på att läsas på originalspråk. Dock var den svenska versionen allt jag hade att tillgå så det blev den.

Men jag rekommenderar boken, vare sig man är löpare eller inte. Om inte bara för de intressanta karaktärs och miljöbeskrivningarna.

Skumt

Tveksamt ifall fiskkakor med kokosgrädde var ätbara enligt Simone. Däremot badskum. Yummie!



- Posted using BlogPress from my iPhone

julbord eller christmas table när man jobbar mestadels med amerikaner

Julbord med jobbet på Hotell Eggers igår. Fin miljö, fint hotell, fint att komma iväg på julbord. Men annars. Nja. Maten inte alls särskilt intressant. Jag lagar bättre. Köttbullar, korvar, sillar, skinkor, andra skinkor, ännu mer skinkor, apelsiner, typ bridgeblandning som godis. Alltså. Julmaten tycker jag ska vara något utöver det vanliga. Någonting som inte är vardagsmat. Det ska inte vara mat som man lika gärna kan laga hemma närhelst. Det ska vara något man äter bara en gång om året och som är fantastiskt gott. Det ska vara "theJulmat". Det här tyckte jag bara var tråkigt. Och tyvärr. Jag måste säga. Sällskapet. Alla hade gått hem till kvart i tio. What's up with that. Också lite lamt. Ja ja. Ser fram emot julafton istället.



Ja det fanns sånghäften, men ingen verkade kunna melodierna



Och jag vet inte varför jag ser så skum ut. Drack inte mer än ett glas vin. Lovar



Första gången den här veckan

Jag ser ljuset..


- Posted using BlogPress from my iPhone

allmänt svammel

utvecklingssamtal på dagis igår. Och så klart fick vi bara bekräftat vad vi redan vissten. Att hon är bäst, smartast och roligast. Och förutom det att hon gillar väldigt mycket att måla med vattenfärger och kritor och annat. Och att hon är grym på att bygga lego och klossar samt att hon tycker om att leka med en liten leksaksspis, kastruller och porslin. Och att hon ofta vill att fröknarna ska läsa böcker för henne. Samt att hon är väldigt trygg och självständig. Yay, heja Sim!

Igår hade vi även besök på kvällen. Jag lagade världens godaste småpizzor med salami, mozarella och lite mer ost. Och vi planerade resan till Säfsen över nyår. Jag ska lära mig åka längdskidor. Har aldrig stått på ett par så det ska bli väldigt roligt. Och kanske kan vi hyra ett par små små skidor till Simone och se ifall hon tycker det är roligt. Annars får det bli massa pulka.

Och jag kom på en liten komplettering till min tomtelista:

- En fin bricka att bära tekoppar och annat på när man vill sitta och äta i vardagsrummet.
- Boken "Skymmningssång i Kalahari av Lasse Berg.

Så hade jag en tanke till, men den har jag redan glömt. Sjutton också. Återkommer.

bad addiction

klockan är bara lite efter elva och jag är inne på min tredje (eller är det fjärde?!) lussekatt.

Santa Baby

Sim önskar sig också lite små saker till jul. Eller egentligen tror jag inte hon önskar sig något särskilt förutom att få vara med i gemenskapen och få massa pussar, kramar och att bli kastad högt upp i luften.
Men hennes föräldrar har lite åsikter om vad hon skulle kunna tänka sig behöva.

- Bidrag till en egen säng. Kanske dags att såsmåningom introducera en "riktig säng" till henne.

- Pyjamasar i storlek 92 eller däromkring (möjligtvis större). Och då pratar vi inte om några bebispyjamasar som man knäpper i grenen. Utan riktiga t-shirt plus byxor pyjamasar.
- Lite fler tallrikar och muggar med pip. Gärna med Mumin.
- Om jag tänker efter. Gärna vadsomhelst med Mumin.
- Nån varm tröja. Gärna sådan med dragkedja, inte sån som man drar över huvudet.
- Några kvällar då och då som kan spenderas utan föräldrar.
- Små stolar och andra möbler i Simonestorlek att inreda hennes rum med.
- Helst inga mer leksaker. Vi svämmar redan över.

Det är allt jag kan komma på. Sim får redan så mycket hela tiden så det finns inget hon egentligen behöver. Micke har kanske nåt att tillägga. Annars over and out.

egentligen är jag trött på att prata om sömn #347

det där med att somna alltså. Att det ska vara så svårt. Min tur att lägga Sim ikväll. Vi äter kvällsmat. Badar. Pyjamas. Läser tre böcker. Släcker lampan. Och sen börjar det. Gråt gråt gråt gråt. I nästan två timmar. Gråt efter Mumin, gråt efter lampan, gråt efter pannkakor, dricka, mera gråt efter Mumin. Allt är hemskt och det går absolut inte att somna. Och jag ligger bredvid och sjunger mina allra finaste sånger. Som jag tror att hon inte ens hör eftersom hon gråter så mycket. Och jag får en klump i magen, känner mig helt misslyckad, att jag gör något fel, att något underliggande i min relation till henne är fel. Och Micke kommer in för att byta av mig efter två timmar. Och jag vet att det bara är för att hjälpa till, att avlösa, göra det lättare. Men jag blir arg. Och frustrerad. Känner mig ännu mer misslyckad. Ännu mer klump i magen. Men jag går upp, lämnar ledset gråtande bebis. Och Micke som inte förstår varför jag är arg. Jag går upp försöker trösta mig med choklad. Och nu sover hon och jag sitter i en mörk lägenhet och vet inte vad jag ska göra av mig själv. Och imorgon. På morgonen, då kommer hon vara trött, så trött. Inte kunna komma upp ur sängen före åtta eller ännu senare. Och jag kan inte med att väcka henne för det känns hemskt, för jag vet att hon har sovit för lite. Och jag kommer för sent till jobbet. Igen. Och på kvällen blir det samma sak. Igen. 

dear Santa

Om det nödvändigtvis måste bli jul garderar jag mig här med en liten önskelista.

Here goes:

Fina strumpbyxor i fina färger. Kanske från Wolford.
Mer Muminmuggar till min Muminmuggsamling. Har hittils en.
En romantisk helg i valfri storstad med min bättre hälft.
En mössa att ha när jag springer. Sån där som ser ut som en kondom.
Ett nytt läppstift i en fin färg.
En hårborste. Min har nästan dött.
Bra tjockbottnad lagom stor gryta att göra långkok i.
Pormenader i snö.
Den perkfekta, lagom stora, hänga över axeln handväskan.
En ny kamera.
Biobesök.
Haruki Murakamis 1Q84 serie
Middag på Törnströms kök



Vi ses under granen.

almost as good

känslan efter ett riktigt bra träningspass är nästan lika bra som känslan efter andra fysiska aktiviteter man kan utöva i horisontalläge (eller annat läge)

liten update

crazy bokslutsvecka. Inte hemma innan åtta en enda dag. Crazy lägga sig och sova vecka. Simone nattugglar fram till halv tolv och vägrar sova. Hon har även blivit gravt Muminberoende. Vi måste läsa Muminboken om och om och om igen. Titta på Mumin, prata om Mumin och läsa Mumin lite till. Antar att det finns värre saker att vara beroende av.
Annars:
Jag har fått frukost serverad tidigt på morgonen de två senaste dagarna. Äggröra, kaffe och pressad grape. Gör liksom hela dagen lite bättre.
Vi har lånat säsong två av True Blood. Yes, vi har nåt att göra på kvällarna igen..
Jag har inte lyckats träna nåt alls de senaste två veckorna. Suck suck.
Det känns roligare på jobbet igen efter en svackig period.
Det är jul snart. Och ingen snö.
Men det blåser storm mest varje dag.

helgens mobilpix

Micke har varit bortrest i helgen så jag och Simone har fått roa oss själva. Och det har gått alldeles utmärkt. Vi har hängt hemma hela lördagen för vädret var katastrofalt dåligt. På kvällen kom Ewa och hälsade på och vi bakade lussekatter, åt goda ostar och hade väldigt trevligt. Simone hade så trevligt att hon inte somnade förren kvart över elva på kvällen. Och idag så vaknade vi sent, åt en sen frukost och rullade bort till Ewa för brunch. Sim fick all sin favoritmat. Korv, bacon och ägg. Och pannkakor. Kunde inte varit bättre.

Rada upp alla baddjuren

Inne på andra portionen spaghetti bolognese

Ewas skor var bara lite för stora

Bakning på gång

Jepp, goda blev de

Hänga i lekparken

Och däcka efter en lång och jobbig dag

- Posted using BlogPress from my iPhone

Förvåningen

är ganska stor när jag på morgonen plockar fram en vad jag tror är en ren mugg ur skåpet. Och får en dusch av kallt vatten och kaffe över mig


- Posted using BlogPress from my iPhone

på väg hem

Brysselhelgen och Finance Staff Meeting har varit riktigt bra.
Fantastiskt trevlig kväll i måndags. Med Mickes mamma som tog Simone och jag och Micke som tog taxi till hotellet, checkade in och gled sen ut på stan för några värmande Irish Coffes och massa oavbruten prat. Efter att Micke hade tagit bussen hem så tillbringande jag hela kvällen till långt efter midnatt i hotellsängen med att måla naglarna, läsa bok och äta Macarons. Sen somnade jag på tre sekunder och rörde mig inte tills väckarklockan ringde på morgonen.
Sova ostört en hel natt.
I bekväm hotellsäng med duntäcke.
Mmmmmm. Lovely.

Igår, väldigt lång dag. Lång lång. Upp halv sju. Frukost, konferens fram till halv sex, över en timme i buss i trafikkaos till hotellet, middag från sju till elva och sen drinkar i hotellbaren fram till två. När väckarklockan sen ringde vid halv sju kände jag mig inte dirket som mitt starkaste jag.
Men. Ändå.
Sova ostört en hel natt.
I bekväm hotellsäng med duntäcke.
Mmmmmm. Lovely.

Och nu är mötet slut och jag sitter och väntar på taxi på kontoret i Bryssel.
Och trots att Sova ostört en hel natt, i bekväm hotellsäng med duntäcke har varit lovely ska det bli lika lovely att komma hem till sin egen säng och mer fragmentariska sömn.
Allt som oftast avbruten av små fötter som sparkar en i huvudet.
Mmmmm. Lovely

Lite i Bryssel

Har hängt tre dagar i Bryssel nu. De första två var lite mer åt slappishållet då både jag och Sim var lite hängiga. Så vi tog det lugnt med stora mängder té, kakor och mat. Men idag blev det en heldag på stan med shopping, julmarknad, varmt vin, våfflor och gott kaffe. Blå himmel hela dan och alla på ett strålande humör.




- Posted using BlogPress from my iPhone

På väg till Bryssel

- Posted using BlogPress from my iPhone

This is not The Greatest Song in the World, no. This is just a tribute.

har verkligen känt mig "under vädret" på senaste tiden. Totalt dränkt av mörker, omotivation och trötthet. Men det finns vissa ljuspunkter som lyser upp dagarna.

att få min favoritdel av brödet sparad tills jag kommer hem. Varje gång.
Choklad. Framför allt min skamchoklad NonStop, som jag aldrig skulle köpa själv men ändå vill ha.
Att få kvällarna för mig själv i soffan, då Micke tar läggningen av Sim, trots att det är min tur.
Första biten av pizza på min tallrik då jag är jättehungrig trots att vi har gäster.
Varma pussar och kramar.
Ett telefonsamtal på morgonen för att kolla ifall jag är vaken.
Ihopplockade grejer i lägenheten trots att det egentligen är bara jag som stör mig på att det är stökigt.
Disskussioner och prat om att det här är vadagen och livet och att allt trots allt är väldigt väldigt bra. Även om lite mörk just nu.

första lussekatten

jag och Sim åkte iväg för att hälsa på syster direkt efter dagishämtandet. Vi åt indisk mat, lussekatter och drack té. Simone lekte med katten och imponerade på alla med sitt ordförråd. Mycket trevlig kväll. 

Kameran jag använder har blivit helt värdelös i all annat ljus än dagsljus. Inomhus på kvällen funkar inte alls. Alla bilder blir suddiga och oskarpa. 

Middag på gång. Sim är tillräckligt stor för att sitta på en egen stol.  

Lussekatter och chokladmuffins 

Klappa katten

Titta på bilder av nyfödda bebis "Mon"

Fail

Precis vad jag behöver nu i December. Verkstadsräkningar.


- Posted using BlogPress from my iPhone

ouups

min kollega Martin övertalade mig att följa med och träna Body Pump på lunchrasten. Jag hade huvudvärk och kände mig helt omotiverad. Men jag följde med ändå.
Efteråt kändes det mycket bättre (som vanligt efter träning)

Men att gå in i lunchrummet och säga "tack så mycket Martin, ett jobbigt svettigt pass var precis vad jag behövde" kanske lät lite fel i andras öron.

Det med sömn funkar bättre vissa tidpunkter än andra

Jag har gått upp, ätit frukost, städat köket, klätt på mig, pratat i telefon jättehögt, satt på radion, tänt alla lampor, dragit upp rullgardinen. Och ändå:





- Posted using BlogPress from my iPhone

mina planer vs. andras förväntningar

helgen är nästan slut igen. Micke håller på att lägga Sim precis just nu. November är verkligen i full blom nu. Det är kallt, rått och mestadels mörkt. Jag ogillar verkligen November. På sommaren så känns det som att dagen börjar klockan fem. Nu undrar jag ifall det inte är dags att lägga sig snart. 

Vi har diskuterat mycket denna helgen. Om spontanitetens vara eller icke vara. Jag hittar helst på saker med en timmes varsel (på mina villkor då of course). Vilket gör Micke stressad. Micke planerar helst veckor eller dagar i förväg. Vilket gör mig stressad. Resultatet blir att ingenting blir gjort. 

Sedan känner jag ofta att jag vill klämma in för mycket på de två ynka dagar som helgen är. Jag vill umgås med Micke och Sim, träffa syster, ta en runda på stan, ta det lugnt själv, fixa hemma, träffa föräldrar, hinna träna. Allt vill jag göra och ofta så blir inget gjort. Jag lyckas inte kompromissa ihop eller planera ihop på rätt sätt. Alltid blir det någon som inte är nöjd, som tycker det är fel val, som vill göra något annat. 

Jag tror att jag måste bättra mig på att ta ansvar för mina känslor och handlingar. På att tänka på vad det är egentligen JAG vill göra. Och vara tydlig med det. Jag måste bli bättre på att inte påverkas av andras dåliga humör eller missnöje. Om jag gör ett val, så måste jag stå för det och vara nöjd inte känna att jag gör fel.

Pappa kom förbi i fredags för att bygga lite lego med Sim

Åka bil

Lammfärs i filodeg. Väldigt gott blev det. 

Promenad längst med Drömmarnas Kaj

Vädret var novembrigt

Oh the lyx

Ligger skamlöst och surfar under duntäcket i soffan. Fastän klockan nästan är 01:00. Känslan att veta att man kommer få en natts oavbruten sömn är för bra för att inte dra ut på lite.


- Posted using BlogPress from my iPhone

vem får de bästa pussrna

innan jag fick barn så var jag inte en person som rörde vid folk särskilt mycket. Större delen av dagen spenderas utan fysisk kontakt, förutom något enstaka handslag då och då. Jag menar även om man har parter så är det inte så att man klänger på varandra hela dagarna.

Men sen, när man får en bebis ändras det hela väldigt mycket. Nu är det dagliga pussattacker, kittlingar, hålla händerna, blåsa på magen, räkna tår, räkna fingrar och all annan möjlig kroppskontakt. Hela tiden.

Jag tror att många blir så upptagna av sina barn/bebisar att de får så mycket fysisk kontakt från dem att de glömmer av att det ska finnas en romantisk hälft med i bilden också. Och jag kommer på mig själv att hamna i den fällan också. Jag menar, det är oftast Simone som får den största och bästa pussen när jag kommer hem.

Självklart så är det väldigt trevligt att hålla på att pussa och krama på barnet i fråga. Men jag tror att man måste komma ihåg att prioritera fysisk kontakt med sin partner också. Och det här är också, när jag tänker efter, något som togs upp på äktenskapsskolan vi gick på. Att man ska prioritera sitt förhållande framför sitt barn. Det kanske låter hårt.  Men om man inte gör det, kanske det slutar med att barnet bor hos varannan förälder varannan vecka. Och det är ju inte riktigt det som är målet.

Och jag tror också att det bästa som finns för att få barnet att känna sig säkert och älskat är att ha två föräldrar som älskar, vårdar och respekterar varnadra.

Inte så här heller uppenbarligen

Här försöker jag vänta med att lägga Simone tills hon själv blir trött. Vi bygger lego, jonglerar och plaskar i baljan. Allt detta efter vanlig läggdagstid. Sen läser vi favoritböcker och sjunger om Pippi Långstrump. Och ändå tar det över en timme att somna. Och nu är klockan nära elva. Gargh! Vad gör jag för fel??


- Posted using BlogPress from my iPhone

gråt inte! eller?

Idag grät Simone för första gången när jag lämnade henne på dagis. Och det kändes jättejobbigt. För mig. Jag ville bara säga "nä förresten, jag behöver inte jobba idag, jag kan leka med dig hela dan". Det gör ju ont när barnet man har är ledset och gråter. Och det är ju helt naturligt, det kännner nog alla föräldrar. Man vill att barnen ska ha all glädje och lycka som finns. Men jag funderade lite i bilen på väg till jobbet och kom fram till att det kanske inte är så bra. Att man vill justera verkligheten så det alltid ska vara roligt och glatt. Alla mår nog bra av att känna på alla typer av känslor. Både glada och ledsna.
Jag insåg lite att problemet här låg i att det var jobbigt FÖR MIG när Simone blev ledsen. Jag önskade att hon skulle sluta vara ledsen och med glädje springa in på dagis och leka. För annars var det jobbigt för mig. Och det är ju rätt så respektlöst för hennes känslor. Alla känslor är ju lika viktiga och behöver lika mycket respekt. Både glad och ledsen. Och det är nog lätt att glömma av det.

Jepp, jag är inte alls trött på att prata om sömn

Har precis tryckt i mig en halv påse NonStop nu på kvällen i ren trötthetsdesperation.
Idag har jag:
Suttit och jobbat framför datorn med visioner om att sova framför ögonen.
Sommnat på golvet i Simones rum medan hon byggde med lego.
Somnat i soffan med Simone i knäet tittandes på dinosaurier på Tv.
Somnat i sängen medan Micke läste högt om Nicke Nyfiken.
Somnat långt före henne vid läggdags med resultatet att hon huliganiserade hur mycket hon ville i sängen eftersom jag inte var närvarande.
Nu har jag gått och lagt mig och kan inte sova på grund av sockerkicken.
Suck.


- Posted using BlogPress from my iPhone

puta madre

en månadagsvkäll måste vara en av de bättre kvällarna i veckan att spendera ute på restaurang. Dagen är generellt så tråkig och långsam den kommer aldrig igång på riktigt efter söndagens söndagsångest, att en middag ute lyser verkligen upp. Speciellt om den spenderas i ett ypperligt trevligt sällskap med fantastiskt god mat.

Jag och Carolina hade en dejt på Puta Madre. Ingen av oss har varit där förut, och jag måste säga att det var grymt bra. En indikation på detta är att vi träffades klockan sex. Och jag inte var hemma förren tio. Hela stället är inrett som en snofsigare bordell i en västernrulle anno sent 1800-tal. Röd heltäckningsmatta, röd böljande sammet i taket och prylar och pryttlar och bilder på väggar och hyllor och stora speglar i guldram. Och mycket stiliga kypare i tidsenliga kläder.

Allt på menyn lät extremt gott och vi hade väldigt svårt att bestämma oss. Jag åt iallafall, klippt från menyn: "Halstrad tonfisk som rullats i svartpeppar och rosépeppar på en bädd av salsa Veracruzana gjord på rostade tomater, oliver, kapris och oregano. Serveras med camotepuré toppad med rostad majs." Och det var den typen av perfekt tillagad tonfisk som är helt rosa och smälter i munnen. Och det jag smakade på Carolinas mat var minst lika gott. Och till efterrätt en stor, stor bit nöttårta. Vi var båda mätta som bollar efter att middagen var slut.

Och förutom grymt bra mat så hade vi fantastiskt trevligt. Prat om barn, karriär, jobb, träning, jämnlikhet, böcker och allt där emellan gjorde att tiden bara swishade förbi. Kan jag ha sådana måndagskvällar lite oftare hade jag nog aldrig haft söndagsångest.

Helgens mobilbilder

har ätit två påsar NonStop den här helgen. Försökt värja mig mot virsuar och förlorat. Städat med hyresföreningen och ätit buffé hos Marco på andra sidan gatan. Slappat i soffan med Simone och slappat i soffan med en sjuk och febrig Micke. Hängt hos föräldrar på Grimmered. Ätit godaste brocolisoppan, ostar och druckit té och massor kaffe. Simone har lärt sig blåsa ut ljus och säga "mumintroll".






- Posted using BlogPress from my iPhone

Konferens

Hela dagen på konferens igår. Mycket bra, mycket intressant, och väldigt trevligt. Speciellt den delen då man sitter i baren och dricker champagne och äter salta pinnar. En obligatorisk del av varje internationell konferens såklart

Såhär, typ, såg jag ut i toalettspegeln. Kan säga att jag var den enda av tjugofem personer som inte hade en svart kavaj. Som vanligt.

Lyssna och titta...



På intressanta (nåja) grafer



- Posted using BlogPress from myr iPhone

en dag med Sim

hemma hela dagen på mitt livs första vab. Jag har haft några tillfällen med vam då Micke har varit sjuk, men aldrig en vab förut. Och det var riktigt nice. Sim är på bättringsvägen och vi hade en trevlig dag tillsammans. Promenad på stan, sova lunch hemma, laga mat, lägga pussel och läsa böcker. Och sen tog dagen slut. Helt galet hur fort det går när man hänger med en aktiv (om en sjuk) Simone. 

Ingredienser till veckans soppa

Sim försökte distrahera mig med kamikatzemoves medan jag lagade mat. 

Banan or not banan

Soppa är inte så lätt att äta själv. Men det går med lite vilja.

alla dessa val

bebis sover och jag vet inte riktigt vad jag ska göra av den där långa ensamma timmen som jag har framför mig

jobba?
sova?
laga mat?
slösurfa?
titta på Top Model?

möjligheterna är oändliga

inte alltid lätt

Det där med VAB alltså. Så himla svårt tycker jag. Självklart vill jag ta hand om mitt barn när det är sjukt. Och lika självklart känner jag att jag har massa viktiga saker på jobbet. Bokslut, möten med personal, grejer som bara ”måste” göras. Vem har inte det. Vad är viktigast? Och om man är två föräldrar. Vems jobb är viktigast? Mitt jobb? Eller ditt?

Generellt när jag läser på hur det funkar i samhället så är det kvinnor som tar majoriteten av ”vabbandet”. Tittar jag på jobbet så är det likadant. Kvinnorna stannar hemma med sjuka barn, männen jobbar. Min ambition har varit att vi delar lika. Tar varannan sjukdom eller vabdag. Inte helt klarlagt det där. Självklart funkar det inte riktigt i praktiken. Möten måste ombokas, vad som är viktigt på jobbet just nu för mig måste vägas mot vad som är viktigt på jobbet för Micke.

Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med detta. Mer än att det är svårt. Svårt att välja. Svårt att vara på båda ställen samtidigt. Svårt att leva upp till alla förpliktelser. Ansvar gentemot famlj. Ansvar gentemot sina anställda. Jag vill göra allt. Men vet att det inte riktigt går. 

Och så finns en sjuk bebis hemma. Som hostar och är jätteynklig och så hes att hon har tappat rösten. Som jag bara vill krama på.  

vi hinner med en sak per dag på helgen, men just nu räcker det gott och väl

Lång arbetsvecka denna veckan. Och i fredags hade vi tänkt vara lite lätt romantiska med lite soffslapp, nåt avsnitt av Bones och kanske några ostar. Det slutade med att Micke somnade när han lade Simone. Kom ut nära midnatt och väckte mig som hade somnat på soffan runt nio tiden. Så det var den kvällen. 

Lördag skulle Micke springa Finalloppet. Och för att visa att jag sympatiserade så packade jag ihop Sim och löpvagnen och drog till Delsjön samtidigt. Micke sprang sina arton kilometer och jag och Sim sprang åtta. Eller jag sprang, Sim sov mysigt inbäddad i vagnen. Fett jobbigt, men vi belönade oss med några våfflor och varm choklad. Samt kaniner att titta och klappa på. 

Vår standard löplunch

Sim likes

Väldigt söta kaniner

Och för att visa att jag faktiskt sprang och inte bara slappade med våfflor. Självporträtt i överdragskläder efter löprundan. 

På söndagen började vi med en tur till Naturhistoriska museét. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var jätteroligt att gå dit när jag var liten. Nu tyckte jag det var lite lätt makabert med alla miljoner döda uppstoppade djur. Spelar ingen roll att de flesta har vart döda sen över hundra år. Lite obehagligt tycker jag det är ändå. Simone däremot tyckte det var mycket roligt. 

Så här har det nog sett ut sen muséet öppnade 1923.

Elefantskelett

De hade roliga böcker i kaféet 

 På eftermiddagen så åkte vi för en storhandling, jag lagade mat och bakade bröd medans Micke lekte med Sim. På kvällen så blev hon lite hängig och gråtig och verkade få feber och förkylning. Som kom och anföll helt plötsligt. Kändes obehagligt och otrevligt på alla sätt och vis. Jag hoppas att det inte är något farligt utan att det går över när hon sover. Och att hon får sova hela natten. 

För övrigt så har Sim lärt sig nya ord.  Bland annat "pussattack" och "knäckebröd". Och hon kan säga sitt namn. Eller iallfall nästan. "Mon" säger hon. Typ "Mon" gunga älgen.