crazy things inside

Tröttheten bränner bakom ögonen och huvudet känns som ett rum med väggar som långsamt kryper inåt. Tackade nej till att gå och klättra med tjejen jag träffade på kursen, gick inte och handlade mat för att mötet med människor kändes allt för jobbigt. Har ätit youghurt och knäckebröd. Och flingor utan mjölk.
Tomheten ekar i gränderna just nu. Egentligen onödigt att känna efter, bättre att vänta ut, ignorera, det går över. Det går alltid över. Kanske inte för alla. Såg en död räv när jag åkte hem i mörkret. Det slog mig. Vid vägkanterna sover blodiga djur med hjulmärken i pälsen.

office hell

Stormen har äntligen blåst någon annan stans och himlen har varit klar och kall hela dagen. Sommaren är definitivt borta även om den inte riktigt har varit här så har jag hela tiden levt på hoppet. För tillfället finns inget hopp. Kanske om ett tag. Ljus i mörkret.

Svårare att stiga upp på morgonen nu, jag har snoozat i 1,5 timmar i morse. Men det känns verkligen helt onaturligt att siga upp så länge det ser ut likadat som när jag gick och lade mig när jag tittar ut genom fönstret. Jag har bott i det här landet större delen av mitt liv. Kan fortfarande inte vänja mig vid mörkret.



Var och gav blod idag på förmiddagen. Mycke nöjd att jag för en gång skull inte var förskyld, sjuk eller på annat sätt otillgänglig när blodbussen var på plats. Har missat de senaste tre tillfällena på grund av ovan nämda anledningar. En irriterande sak var dock att jag för tillfället känner mig mycket friskare och i bättre form än jag har gjort på länge. Men jag hade kassa blodvärden. Det var nästan så de blev oroliga, jag ligger nedanför minimigränsen för antalet röda blodkroppar. Och detta när jag mår bra. Typiskt. Det är ungefär som när man får höra hur trött man ser ut en dag då man känner sig på topp. Händer mig lite då och då.

Frustrerande dag på kontoret. Mest på grund av en totalt frånvarande chef. Han skickar arga mail då han tycker att han får vänta på saker. Men han inser inte att anledningen att han får vänta är att vi först väntar på honom för att kunna avsluta den saken han väntar på. Jag vet inte hur nuvarande tillstånd ska lösas. När jag tänker på kursen jag har gått, så har vi ju fått prata om saker och egenskaper som en bra chef bör ha. Jag tror att våran lyckas missa alla dessa. Och det blir värre och värre. Vi tappar greppet och chefen tappar kontrollen. Snabb väg till totalt kaos på jobbet. Fick i alla fall nöjet att svara på frågan -Varför har jag inte fått detta? Vem ligger bollen hos? Jag är trött på att behöva vänta. att: Bollen ligger hos dig!! (sen två måndader så vem är det som väntar)
Ha ha ha bullseye!

Undrar om jag har jobbet kvar...

black'n'white

CSI. Denna last som hindrar mig att prata med min man. Jag borde skämmas. Men det är något med den serien, blandningen mellan tuffa poliser, snygga tjejer, läskiga brott och uppsprättade lik. Jag kan inte hålla mig borta. Tyvärr kan jag inte koncentrera mig nu när jag tycker att mina prioriteringar inte riktigt ligger där de ska.



Äntligen har späckis kommit upp på sin plats i bilen. Hade totalt glömt av att han skulle hänga på backspegeln och påminna om att jag är bästa fiskaren ever. Och att vi snart ska åka till Lofoten igen och titta på riktiga såna. Det har varit min dröm så länge jag kan minnas.



Nytt inköp. Jag var tvungen när jag såg den (det är en klänning ifall det inte syns) Skulle tro att alla tycker den är brutalt ful, men jag tyckte den var helt grym.

fishy dinner

Hemma från träningen. Trots att jag inte alls var sugen att ge mig ut i stormen så var det grymt skönt att träna när jag väl börjarde. Och idag fick jag ju bestämma, alltid extra roligt när man får skrika uppmuntrande tillrop och se folk vackla omkring av trötthet. Enda nackdelen är att de hämnas när det är deras tur.

Nu har jag ätit middag, gravad lax, knäckebröd och clementiner. Nice. Nu är det té och bokdags. Antagligen inte så väldans länge eftersom jag verkar leva i sommartiden fortfarande.

Har börjat läsa Jens Lapidus Snabba Cash. Har inte riktigt kommit in i språket ännu, men som tur är jag inte alldeles för gammal för att förstå slangen (heter det så?) som används.

den oändliga garderoben

Försöker lite sporadiskt att städa ut i arbetsrummet och sprida ut sakerna lite jämt i resten av lägenheten. Helst utan att det ska märkas allt för mycket. Men det känns som ett hopplöst företag. Det är så mycket grejer. Jag kan inte understryka nog hur mycket grejer det är. Stenar, papper, tomma kartonger efter diverese teknikprylar, tröjor som jag är säker inte har blivit andvända sen de flyttade in till sitt eget privata hörn i garderben. Jag hittade ditt tandskydd, jag hittade mitt tandskydd som hade blivit ditt tandskydd och sedan försvunnit till platsen där tandskydd samlas, för att sedan dyka upp på nedersta hyllan i garderoben.

Jag vill egentligen inte det här, det är svårt att släppa in någon mer i min välanpassade ensamhet. I tiden då jag behöver ha dig för mig själv. Men jag hoppas att det ska funka, jag ska försöka inte bli uppretad och provocerad. Och jag hoppas att du inte tycker det är allt för jobbigt så att du kommer dra dig för att komma hem. För det är det sista jag vill. Jag vill att du alltid ska komma hem till mig.

Vädret är gräsligt, regnet blåser i stora sjok över husen, löven slits av träden och mörkret har redan nästlat in sig in i lägenheten.

Söndagsblues.

hit the wall

Äntligen ute och klättrat idag, första gången sen hur länge sen som helst. Det har varit så uselt väder hela sommaren, samt att min favoritklätterpartner lämnade mig för flytt till utlandet så det har nästan inte blivit nåt klättrat alls. Men idag var vi ute från tidigt morgon (hmm 11 iallafall) till solnedgång. Något kallt om fingrarna men annars perfekt klätterväder. Jag kände mig väldigt rostig till att böra med. Men du vet hur det är att klättra med C, ingen pardon, så jag ledde faktiskt 3 väggar. Mycket roligt. I början kände jag viss panik, men sista väggen gick hur bra som helst. Helt igenrostad var jag tydligen inte. Och nästan inga blåmärken på knäna. Kommer lite mer bilder på hur tuff jag är på väggen senare.
Efter klättringen åkte vi på middag till ett par vänner till G. Jag tänkte först tacka nej, men sen så tänkte jag på de råd jag hade fått på kursen i veckan. Ett var att jag skulle förhålla mig öppen till sociala kontakter. Så jag tackade ja, och det var faktistk mycket trevligt. Ett läkarpar från Island med vilka vi åt fantastikst god grillad biff. De hade två barn, och G hade sin dotter med så det var tre barn som sprang omkring hela tiden. Jag vet aldrig hur jag ska prata med barn. Ska man prata vuxenspråk? Barnspråk? Vad jag än gjorde så tittade de mest konstigt på mig. Hmmm.

Nu är det Ailen på TV, första filmen. Väldigt länge sen jag såg den.

bra chef? bra människa?

Jag har spenderat tre dagar på kurs för att försöka lära mig vilka mål jag har med min karriär och ifall jag verkligen vill bli chef och isåfall om jag hade varit en passande sådan.
För mig är det en komplicerad tanke eftersom jag så länge jag kan minnas har varit extremt dålig på att sätta mål och planera framåt.
–Vad ska du göra i helgen? Jag vet inte det är bara torsdag, kan inte planera så långt. Hur kommer det sig att du är ekonom? Nähä, du hade inget bättre för dig ett tag, så du spenderade fyra år av ditt liv på Handels. Intressant. Nu gör du karriär. Hmmm??
Jag gör bananskalskarriär. Antagligen är det bara en tidsfråga innan jag ramlar och hamnar på arslet.
Kursen var, trots min något negativa inställning till psykologer, väldigt bra. Inga dörrar öppnades men kanske nån liten dörr inom mig hamnade på glänt. Framför allt så är i alla fall jag väldigt ovan vid att analysera mig själv i en sån stor utsträckning, och det händer aldrig att jag ens frågar min vänner vad de tycker om mig egentligen. Det är jobbigt och tungt och väldigt ovant att göra tillsammans med ett gäng människor som jag aldrig träffat förut. Men det var bra människor och jag träffade någon jag kanske kan bli vän med.
Så sammanfattningsvis en bra kurs, men nu har jag massa tankar och jag har ännu inte riktigt landat och förankrat dessa. Återkommer när jag har samlat ihop trådarna.

Testing testing 1 2 3 A B C

Första försöket till en blogg. 2007 års stora innegrej. Nu är det iochförsig nästan 2008 men kanske bättre sent än aldrig. Hursomhelst så är den primära anledningen att hålla min långvägspendlande pojkvän uppdaterad om mitt liv.