egentligen är jag trött på att prata om sömn #347

det där med att somna alltså. Att det ska vara så svårt. Min tur att lägga Sim ikväll. Vi äter kvällsmat. Badar. Pyjamas. Läser tre böcker. Släcker lampan. Och sen börjar det. Gråt gråt gråt gråt. I nästan två timmar. Gråt efter Mumin, gråt efter lampan, gråt efter pannkakor, dricka, mera gråt efter Mumin. Allt är hemskt och det går absolut inte att somna. Och jag ligger bredvid och sjunger mina allra finaste sånger. Som jag tror att hon inte ens hör eftersom hon gråter så mycket. Och jag får en klump i magen, känner mig helt misslyckad, att jag gör något fel, att något underliggande i min relation till henne är fel. Och Micke kommer in för att byta av mig efter två timmar. Och jag vet att det bara är för att hjälpa till, att avlösa, göra det lättare. Men jag blir arg. Och frustrerad. Känner mig ännu mer misslyckad. Ännu mer klump i magen. Men jag går upp, lämnar ledset gråtande bebis. Och Micke som inte förstår varför jag är arg. Jag går upp försöker trösta mig med choklad. Och nu sover hon och jag sitter i en mörk lägenhet och vet inte vad jag ska göra av mig själv. Och imorgon. På morgonen, då kommer hon vara trött, så trött. Inte kunna komma upp ur sängen före åtta eller ännu senare. Och jag kan inte med att väcka henne för det känns hemskt, för jag vet att hon har sovit för lite. Och jag kommer för sent till jobbet. Igen. Och på kvällen blir det samma sak. Igen. 

also this shall pass

sovandet hos oss går väl sådär nu för tiden kan man väl säga. Vi flyttar runt från kudde till kudde som ett resande cirkussällskap. Vrider och vänder på oss. Simone ligger och drömmer och sparkar och rullar runt. Vi försöker ducka, trösta och sova i pauserna. I natt har jag sovit jättebra. Från sex till åtta på morgonen. Innan dess. Not so much. Eller inte alls för att vara exakt. Jag antar att även det här kommer gå över. Men just nu. Just nu är det lite dimmigt.

never say hopp

Vi satt i köket igår kväll och gratulerade varandra över att allt funkar så himla bra. Bebis sover hela natten, är lätt att söva, vi kan umgås på kvällarna och inte vara helt döda av sömnbrist på dagarna.
Vad händer.
Jo, hon gråter och gnäller från 23-03 .
Där får man för att uttala sig om bebis i termer om att "gött, nu funkar det"

and life goes on

tisdag kväll redan. Och helgen har gått något så ofantligt snabbt. Det känns knappt att jag har hunnit med. Skulle behövt en extra helg precis efter bara för att andas ut. 

Lördag har vi haft födelsedagsfirande för Sim. Ett år, det är stort, måste ju firas, iallfall lite. Och vi hade inte så lite firande. Både Mickes mamma kom från Bryssel och Sverre och Unni från Norge. Och mina föräldrar och syster och Sammi var med of course. Tillräckligt med folk att jag skulle vara helt slut efteråt. Men det blev otippat trevligt och fint.  Sim var i sitt esse och imponerade på alla. 

Det är helt sjukt att hon har gått från det här:

Till det här

Vet inte ens om man skulle känna igen henne som samma person.

Jag bakade iallfall en makalös morotskaka från Malawi. Och alla inklusive morotskakskännarna Ewa och Sammi gav den högsta poäng. Och det var ju nice, med tanke på att det enda jag nånsin bakar är bröd.

Ewa var skitsnygg och hade grymt höga klackar. Jag blev genast avundsjuk och ville ha likadana. Har legat av mig lite då det gäller att klä upp sig till vardags. Det har blivit lite för mycket fokus på det bekväma. Och att jag ofta klär mig i mörker för att inte väcka resten av de sovande människorna i hushållet spelar antagligen in också.

På kvällen efter kalaset gick jag ut och sprang en välförtjänt joggingrunda och gick sedan på fest hos Josefin. För att mötas av storgråtande bebis när jag kom hem vid ett. Men så är det ibland.

Söndag sen. Första riktiga vårdagen. Varmt, och då menar jag "sitta i solen i linne" varmt. Jag bara säger. Vädergudarna, nice work! (Förutom idag då, då vädret suger fett) (igen)

Ignorera den dåliga hållningen och allt för stora urringningen hos kvinnan på bilden och lägg märke till bebisens extremt coola look.

För att inte tala om nya skor, som gör att man kan gå omkring på gatan lite som man känner för.

Och i lekparken då såklart.
Med lite hjälp.

Alla bilder helt fräckt snodda från Micke. 

liten analys

Nu har vi haft Sim i snart ett år (om en månad typ). Och det har varit en intressant tid. Blandat skitjobbigt, jätteroligt, glädjande och scary. Med massa annat däremellan. Nu har jag inte på något sätt blivit en expert på temat bebis. Speciellt som bebisen i fråga verkar förändras från dag till dag och det som funkade igår funkar absolut inte idag. Men iallafall. Känns som det är dags för lite självanalys.

har det varit svårare eller lättare än jag trodde att vara mamma?
Jag var oerhört nervös inför att bli mamma. När folk med kännarmin förklarade för mig att ALLT skulle förändras när bebisen kom, att det skulle ta flera år innan jag kunde äta middag i lugn och ro, att jag skulle bli en vandrande zombie som aldrig fick sova och att jag skulle se på världen på ett helt annat sätt. Jag skulle få nya vänner, nya värderingar och nya intressen. Då ville jag gråta en skvätt av ångest. Sen kom Sim och det visade sig inte alls stämma. Allt förändrades inte. Micke och jag var fortfarande samma personer med samma intressen, samma drömmar och planer, fast vi har en bebis också. Men visst, man ändras lite, man anpassar sig, man prioriterar lite annorlunda, man blir lite en annan person. Men fan. Det blir man av att skaffa hund, börja jobba, byta lägenhet eller vilken annan stor förändring i livet som helst. Så för att summera. Det var mycket lättare att bli mamma än jag trodde.

finns det något i mammaskapet som jag inte kunde förutse innan jag fick barn? Jag var orolig innan Sim kom att jag inte skulle knyta an till henne. Man läser i forum och tidningar hur man redan på BB ska känna den enorma kärleken till bebisen. Jag kände inget sånt. Jag kände mer att det här är en liten prick som jag ska ta hand om. Vi kände ju inte varandra. Svårt med kärlek då. Men med tiden. Det låter antagligen klyschigt, men kärleken är långt mycket större än jag någonsin kunde ha föreställt mig. Jag har inte heller kunnat förutse det dåliga samvetet som smyger sig på mig med jämna mellanrum för att jag inte tillbringar varje vaken sekund med Sim. Men jag motarbetar det med näbbar och klor.

att köpa eller inte köpa. Väldigt många kommentarer från välmenande och mindre välmenande kollegor handlar om hur dyrt det är att skaffa barn. Man behöver dyra barnvagnar med leveranstid längre än en bil. Man behöver en ny bil för att få plats med den dyra barnvagnen. Man ska gärna flytta ut i hus för att det är bra för barnet att ha en trädgård att leka i. Och visst, man kan göra alla de grejerna. Eller så kan man göra som vi har valt. Köpa en begagnad vagn, behålla sin bil, handla barnprylar på Tradera och uppskatta att bo i stan. Och då blir det inte särskilt mycket dyrare alls. Och man kan lägga sina pengar på roligare saker.

monsterföräldrar eller kanske monsterbebis

vi har världens bästa, roligaste och gladaste bebis. Alltid. Förutom vid ett tillfälle och det är när hon ska sova. Då är det ofta gråt, skrik, tandgnisslan (bokstavligen! och hon har bara fyra tänder), ålande, vridande och allmän kalabalik. Det har varit några bra kvällar på sista tiden då hon har somnat snällt, men igår kväll var det dags igen. Bebis jättetrött, tid att sova, bebis asförbannad och vägrar sova. Och efter att ha suttit vid hennes säng i fyrtio minuter och sjungit mina finaste sånger och hon konstant ålat sig, ställt sig upp och skrikit argt på mig gav jag upp. Och gick ut ur rummet. Och lät henne stå där och vara arg.

Vi har läst och hört med kompisar att bebisar förr eller senare slutar skrika, lägger sig ner och faktiskt somnar. Att det brukar ta nån halvtimme första gången. Så vi tänkte -vi provar! Det kan inte bli värre än vad det redan är, en halvtimme är inte så farligt. Så hon stod och var arg. Jag gick in till henne var femte minut, sa -Godnatt, dags att sova, sov gott. Och hon stod upp och skrek och var arg. Inga hysteriska skrik märk väl, inte värre än när jag varit där inne och sjungit, men ändå, skrik. Tjugo minuter gick, ingen skillnad, en halvtimme, fyrtio minuter. Jag gick in till henne var femte minut, var tredje, var sjätte, ingen skillnad. Jättetrött, jättearg bebis. Efter en timme och tio minuter av konstant ilska gav vi upp. Tror för övrigt det är det längsta hon nånsin skrit i hela sitt liv. Klockan var nästan halv elva och vi var inte så sugna på ett uppbåd av arga grannar. Så jag plockade upp henne och la henne i våran sägn. Bebis sov innan huvudet träffade kudden. What the fuck!

Ett noll till bebis. Vi är slagna, men har inte gett upp striden.

not very fair

när man har fått gå upp mitt i natten på grund av att en kräkningsincident i vår säng gjort att lakan måste bytas, pyjamasar tas av samt bebis och bebisens föräldrar duschas så känns det lätt orättvist när väckarklockan ringer sex på morgonen och alla förutom jag ligger kvar och sover.

Och innan alla blir oroliga.
Bebisen i inlägget ovan mår bra.

Bebisens mamma däremot kommer behöva kopiösa mängder kaffe och kommer möjligtvis hemfalla åt choklad senare på eftermiddagen.

bright shiny morning

det är tur att man inte baserar sitt förhållande på vad som utspelar sig klockan halv sju lördag morgon.

Bebis: Uähh uähh uaah
Båda föräldrarna är full upptagna med att låtsas sova. 
Bebis: Gnäll gnäll. Lek med mig, plocka upp mig, gnäll gnäll
Jag: Tar du henne?
Micke: Mummel mummel snark
Jag: Jag går faktiskt upp varje dag till jobbet, jag behöver sova.
Micke: mummel mummel, ok jag går upp.
Vänder sig om och somnar om. 
Jag: Hallå?
Micke: snark snark.
Jag: Mummel mummel. Alla är trötta här, speciellt jag, suck it up och gå upp.
Tysnad 
Jag: Djup suck,
och ok, jag går upp, plockar med mig bebis, går till köket. Byta blöjor, sätta på kläder på bebisen, sätta på kaffe, dricka kaffe. Dricka mer kaffe. Och lite till. Mmmm kaffe.
Jag efter en timme och ett gäng kaffekoppar senare: Kvitter kvitter, älskling dags att gå upp, kvitter kvitter, visst var det trevligt att du fick sovmorgon idag...?

can you feel the löööv

jag fick en puss av Sim idag
en riktig puss
inte så som när jag gör en pussattack på henne
utan hon lutade sig framåt
försiktigt
försiktigt
öppnade munnen stort
och pussade mig
det var så fint att jag nästan dog
och sen gjorde hon det igen

why's that?

precis när man lånat "Sova hela natten" boken på biblioteket. Precis när man är så trött att kaffe inte har någon effekt längre. När ögonen gör ont och huden känns öm. Precis då. Då sover bebisen nästan hela natten.

den ständiga frågan

det där med sömn alltså. Varför är det så svårt. Varför kan vissa i det här hushållet inte förstå att det är så mycket skönare att sova en hel natt och vakna pigg och utvilad. I motsats till att vakna och skrika ett par timmar någongång vid tvåtiden för att sen somna sittande vid frukosten.

Man kan lugnt säga att jag har druckit mycket kaffe idag.

Och för övrigt så har vi flyttat ut Sim från vårat sovrum till hennes eget rum. Jag kan för första gången på nio månader ligga och läsa i sängen. För att inte tala om andra saker man kan göra i sängen.

bortskämda

inatt så somnade Sim klockan halv nio på kvällen och vaknade tjugo i sex på morgonen. Hon hade sovit hela natten. I sin egen säng. Världens bästa bebis.
Jag säger precis detta till världens bästa bebis pappa. Och han grymtar lite småsurt "hade hon sovit till tjugo i sju DÅ hade jag sagt att hon sovit hela natten"

Hmmm. Vågar inte berätta det för mina kollegor med småbarn. Hade nog snabbt blivit hånskrattad åt och rullad i fjädrar.

gäsp

Sim valde just inatt för att vakna klockan tre och gråta. Sen somna. För att vakan igen tio minuter senare. Och gråta. Och igen. Och igen. I tre timmar. Lovely. Älskade bebis. Du får mitt hjärta att smälta, men ibland, ibland.... är den känslan lite diffusare än annars. 

breaking news

stoppa pressarna!
En bebis har sovit tio timmar i sträck. I sin egen säng! Föräldrarna är i chock.
Alla frågar sig "vad betyder detta för framtiden?"

moby dick

finns det något segare än måndagar. Det skulle vara måndagar efter fem koppar kaffe som fortfarande känns som sega måndagar. Det var det om jobbet ja. Hemma en helt annan femma. Idag gick vi för att bada. Jag, Micke och Sim och min kollega Claes och hans bebis Carl. Båda bebisarna tyckte det var mycket roligt. De sprattlade med benen och armarna, plaskade och lekte valar. Bassängen var varm och grund och jag tror föräldrarna hade lika roligt som bebisarna. 

inte mycket sammanhang

är tillbaka på kontoret idag. Kändes jobbigt att gå hemifrån och jag var lätt sentimental när jag åkte iväg. Men sen dog min hoj och jag var tvungen att putta på den i 40 minuter (nästan) så alla sentimentala känslor förvandlades till ilska och svett. Jag kom till jobbet två och en halv timme senare än jag hade tänkt mig. Inte den bästa starten jag kunde haft. Micke däremot hade en väldigt bra dag hemma med Sim. Istället för att beklaga mig mer slänger jag upp ett gäng bilder från de två senaste dagarna. Gör mig glada iallfall.

Äntligen en kvällsrutin med bad etablerad. Sim tycker det är roligare och roligare. Kanske blir en sväng med Micke på babysim någon gång framöver.

Top Model. Och då menar jag inte mig. Har totalt kommit ur det här med att sminka mig de senaste sex månaderna.
Det är kul med bebis.
Check out the ögonfransar
Bakat frukostbullar söndag morgon.
Min sista dag i parken. Inte lika varmt längre.
Systers födelsedag i efterskott. Gissa grönsaken på tårtan.
Bibi och Sim
Ge mig min kanin. Som visade sig vara en hund. Liten ful och rosa iallafall.
Nu har vi köpt en babystol och Sim kan sitta vid bordet som en vuxen bebis.

new food

vi har börjat mata Sim med mat. Riktig mat med sked. Med blandat resultat. Hennes inställning är inte odelat positiv men det verkar inte som hon har bestämt sig ännu vad hon tycker om det hela. Stor misstänksamhet iallfall.

Flaskan har hon lärt sig hålla själv. Men äta från den vill hon fortfarande inte. Bara leka.

ännu en måndag

tråkigt med måndagar. Micke går till jobbet och vi är ensamma igen. Det är inte bra när helgen är för trevlig. Det blir för mycket seperationsångest på måndagen. Dock lyckades vi mer eller mindre komma tillbaka till vanliga rutiner efter helgens festande. Gå upp halv nio, bebisfrukost, min frukost, sova, en andra frukost (inte jag), promenad, äta igen och så vidare. Nu är det kväll och en skrikig bebis och en Micke som försöker söva henne. Går sådär än så länge. Jag undrar vad det är med kvällar som gör henne så ledsen.

Sova på promenaden. I farmors grönsaksdräkt.

Flaskmatning

Små små fötter

Lite deckare på TV
Och efter det kvällsbadning och torkning.

Lyssnade på Natasha Illum Bergs sommarprat på P1. Hon verkar vara en facinerande person. Hon blev Afrikas första kvinnliga licensierade profesionella jägare, bor ensam i en hydda i Tanzania sen många år tillbaka, skriver böcker som tyvärr inte verkar finnas översatta till Svenska. Hennes sommarprat handlade mycket om att våga följa sina drömmar, om livet och kärleken och om ånger och mod. Om hur mycket man kan missa i livet om man inte vågar leva det. Mycket bra sommarprat. Det finns även en bra artikel om henne i nätupplagan av Filter.

I'm back

känner verkligen att jag har fått en nytändning idag. Vet inte om det var den fantastiskt bra filmen igår, om det var lite bebisfri tid, eller bara lite egentid med Micke utan en lite Myra som hänger på oss. Eller kanske allt i kombination. För idag känns allt mycket bättre. Jag är på bra humör, fylld av energi, ska gå ut och springa snart. Simone har legat i bebisgymmet för sig själv och småskrattat i en haltvimme och jag har ätit frukost i fred. Jag vet att det kan ändras snabbt. Mina humör verkar växla lika fort som bebisens, men just nu är livet bra.

UPDATE:
Resten av dagen fortsatte minst lika bra. En 7,5 kilometer runda i Delsjön. Försökte hålla pulsen på runt 170, men det är inte så lätt eftersom hela Delsjön består typ av uppförsbackar och då rusar pulsen upp direkt. Men jag var väldigt nöjd efteråt ändå.

Sen på eftermiddagen precis när Micke kom hem gick vi ner på stan för att träffa Anna och Åsa. Middag på Wasabi och sen kaffe, glass och kladdkaka på Frankas. Tyvärr glömde jag att dokumentera det hela men vi hade väldigt trevligt. Vi har alltid massa att prata om och träffas inte tillräckligt ofta för att hinna täcka in alla samtalsämnen. Och det var äntligen en riktig sommarkväll, så som sommarkvällar ska vara. Varmt, även i skuggan, massa sommarklädda människor i parkerna och glass.

Och imorgon ska jag åka hoj.

midsommar med bebis

består inte av festande. Inte detta året iallfall. Detta året har vi slappat hela dagen hemma och sen åkt över till föräldrar på en väldigt god middag.

Annars har vi utan inbördes ordning även flaskmatat bebis. Det gick blandat. Först storgråt sedan något bättre.

Passat katten

multitaskat

och läst i sängen