Dagens hundklagan

Den hunden alltså. Ibland så sjukt jobbig. Han har på nåt sätt fått för sig att vara livrädd för gatusträckan 'vårt hem till Sankt Sigfrids plsn' Och så en lång bitav Delsjövägen för säkerhets skull. Och med livrädd menar jag totalt skräckslagen. Jag får släpa honom alternativt bära honom för att överhuvudtaget komma framåt. Alternativt drar han helt hysteriskt. Dettar liksom bort nöjet från promenaden. Och det intressanta är så fort jag svänger av från gatan är allt frid och fröjd. Så mina promenadalternativ nu för tiden är antingen släpa honom (han ligger i princip ner) längst med gatan. Eller gå i skogen där han roar sig med att hoppa och bita på mig. Bara på mig kan jag tillägga. Han hoppar och biter aldrig på Micke eller Simone.

plötsligt så har sommaren kommit tillbaka

snart en vecka med valp. Och hittills funkar det förvånansvärt enkelt. Små valpar ska ju sova mesta tiden, och det är det han ägnar sig åt också. Nästan hela natten med. Vissa avbrott för att snabbt gå ut vid fyratiden på morgonen och sen sova igen. Han kommer säkert bli busigare framöver, men nu är det chill.

Simone har anpassat sig bra också. Hon leker fint med honom ute och är väldigt engagerad. Inne kan hon vara lite mera tveksam och rädd. Hon tycker det är obehagligt om han nosar och går upp på hennes stol, och vill ogärna att han ska komma för nära i soffan. Bättre att vara reserverad och försiktig än för mycket på helt klart. Hela situationen är nog lite främmande och lätt jobbig för henne, i och med att hon inte längre är i centrum och får all uppmärksamhet av oss som hon är van vid. Utbrott och gråt är mer frekvent nu. Och hon har också konstaterat att hon vill sova  i våran sägn igen, för det är inget kul att sova ensam. I och med att Spike sover i vårat rum gissar jag att det hänger ihop. Men för min del, är hon mer än välkommen i vår säng.

en ny fas

nu har vi hämtat lilla valpen. Spike som Simone nöjt döpt honom till efter draken in Ponyville.

Dagen innan vi skulle åka och hämta honom var jag och pappa och Sim iväg och köpte säng, lite leksaker och mat. Så vi kände oss relativt laddade.

Vägen från kenneln hem kändes evighetslång. Även om det bara är lite över två timmar. Men det gick hur bra som helst och Spike sov i princip hela vägen. Min oro, att han skulle kräkas över "nya bilen" befogades aldrig.

Väl hemma var Spike lite lugn och reserverad och ägnade mesta av tiden till att bekanta sig med sina nya omgivningar. Nosa runt, sova lite, leka lite, han verkade väldans lugn tyckte jag. Fast redan dagen efter har han tuffat till sig, gjort sig mer säker och leker nu vilt i trädgården utanför. Jag har fullt sjå med att hindra honom från att äta jord, puts eller spaljeér.

Nätterna har varit väldigt stillsamma. Jag hade förväntat mig gråt och gnäll och tassande hela natten. Men han har bara lagt sig i sin säng och sovit.

Så än så länge har allt gått över förväntan enkelt. Och framför allt så har Simone svängt från att vara supernegativ till hund till att vara tillgiven, nyfiken och väldigt nöjd. Jag tror att faktumet att vi valde "hennes" namnförslag gjorde stor skillnad.

Jag och Micke har delat upp veckorna och turas om att jobba hemma. Tur att vi båda har såpass flexibla jobb. För mig iallafall spelar ingen roll ifall jag är på kontoret eller inte.

Enda problemet är att hunden är så väldans svår att fotografera.



Murbruk verkar vara en viktig del av kosten



Här har vi precis kommit hem

valpar är ungefär lika svåra att fotografera som små barn

jag tycker att de flesta stora beslut som vi fattar i vår familj kommer relativt spontant. Eller för min del känns det så. Micke tycker att allting är väl genomtänkt.
Men för min del, Simone kom rätt så oplanerat.
Båda lägenheterna köptes på magkänsla.
Och jag brukar fatta jobbeslut utan att obsessa över det särskilt mycket.
Nu har det hänt igen.
Vi har köpt hund. På ett, vad jag tycker, rätt spontant sätt.
Visserligen har jag velat ha hund i flera år. Och vi har pratat lite löst om det. Men inga beslut hade fattats.
Så i Söndags. Ännu ett hundsamtal.
Jag -Ska vi inte skaffa hund?
Micke -Jo, varför inte.
Jag googlar lite på den kenneln där de hundar Micke har varit sugen på finns.
Men se där, de fick en kull första Juli.
Men vilket sammanträffande, de har en valp kvar.
Och titta Micke, den heter samma som ditt favoritband.
Vi åker dit och hälsar på!
Sagt och gjort. Två dagar senare åkte vi iväg. Och vilken överraskning! Hunden var jättesöt. Hade jag aldrig kunnat ana.
Och nu har vi snart en valp hemma.

Random valp

Lite suddig vår valp

Valplek

Däckad valp

Snutt