Visar inlägg med etikett utmaning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett utmaning. Visa alla inlägg

måndag 21 januari 2013

veckans utmaning

Jag och Micke har gått tillbaka till att vara ansvariga för matlagning varsin vecka. Många fördelar tycker jag. I en veckas tid får man maten serverad, framdukad och undanstädad. Det är goda lunchlådor och man behöver inte fundera på att handla eller fixa. Andra veckans är det i och för sig ens egen tur, men då har man haft en vecka på sig att fundera ut menyer, recept och annat man skulle kunna vara sugen på att laga.

Förra veckan var Mickes vecka och nu är det min. Uppenbarligen.
Och för att göra det lite roligare så har jag lagt på en liten utmaning för min matvecka.
Det ska vara:
  • vegetariskt
  • ekologiskt så gott det går
  • bara med säsongens grönsaker
  • nyttigt
  • gärna lakots och glutenfritt
  • och det viktigaste. Mycket mycket gott.
Vi får se hur det går.

onsdag 21 november 2012

lite utmaning

hittade när jag planlöst surfade på olika träningsbloggar medans jag väntade på planet.

”There is a new bet in town. 26 nov-23 dec (4v) så måste man springa minst 20 min utomhus varje dag. Inga undantag. Man springer när man vill, enda kraven är 28 dgr, utomhus, minst 20 min. A double dare?”


Ska försöka haka på. Tjugo minuter är egentligen ingen tid alls. Men gör man det varje dag blir det ändå runt nio timmar i slutändan. Inte illa det. Den största utmaningen är nog att faktiskt göra det samtidigt som Micke och Simone hälsar på i Warszawa. Mina prioriteringar tenderar att ändra sig då.

torsdag 7 juni 2012

nationaldagsklättring

vi åkte iväg för heldagsklättring igår. Först gjorde vi ett försök med Ulvåsen, men vi upptäckte ganska snabbt att hela området var ett stort träsk. Inte sådär överdrivet lämpligt för Simone att springa runt i. För att inte tala om alla miljoner knott som svärmade runt. De kröp in under kläder, i öronen och ögonen och håret. Vi åkte iväg från Ulvåsen rätt snabbt.
Resten av tiden hängde vi i Gärdsås. Inga mygg, solen sken, och relativt barnvänligt. Det vill säga inga höga klippor att ramla ner för. Det hindrade tyvärr inte Simone att ramla på en bumling och skrapa upp hakan till blod. Som tur glömde hon av det rätt snabbt.

För min del är var jag inte riktigt så nöjd som jag brukar bli av klättring. I vanliga fall är klättring en sport som gör mig lycklig. Man fokuserar hundra procent, koncentrerar sig, övervinner mentala spärrar. Men igår så kunde jag inte fokusera alls. Jag lyssnade efter Simone, jag oroade mig för att hon hade tråkigt, eller att Micke hade tråkigt, eller att hon var trött. Jag kände mig som om jag har glömt allt jag kunde gällande klättring. Sist jag klättrade ordentligt var sommaren 2009. Då var jag bra. Jag kunde leda svåra (relativt) leder, jag var inte rädd, jag kände vad jag klarade av och inte. Nu var jag osäker mest hela tiden. Jag kände mig inte alls redo att leda någonting alls och det känns som jag har glömt alla de tekniska bitarna. För att inte tala om att mitt psyke känns klent som ett pappersark. Jag vet inte hur jag ska göra för att komma tillbaka. Jag ville verkligen att klättring kunde vara en sådan sport som vi gjorde hela familjen. Som jag har sätt många andra med små barn göra. Men igår kändes det som det inte funkade alls. Och det känns rätt så tungt. 
Men förutom det, så var den enda leden jag klättrande ordentligt väldigt rolig. 

tisdag 10 april 2012

dax för detox

alltså inte bra nu.
Senaste tiden, och då pratar jag inte bara om påskdagarna, har jag verkligen överdoserat choklad och godis och andra onyttigheter. Speciellt senaste två veckorna på jobbet då det legat stora påskägg fyllda av diverse sockerbomber. Och det är inte så att jag tycker det är särskilt gott ens. Jag har inte ens njutit av det. Bara slentrianätit. Och ju mer jag har slentrianätit desto mer har jag blivit sugen på ännu mer. En dålig cirkel av dålig choklad helt enkelt. Det kulminerade idag morse då jag vaknade med ont i magen och en obra känsla i kroppen. Skyller det på den hela påsen NonStop jag åt upp igår kväll.
Men nu är det slut med detta. Inget mer slentrianätande, varje liten chokladbit jag tar ska vara för att jag verkligen verkligen är sugen på den. Men för att komma dit behöver jag en sockerdetox. Så nu när Micke ska vara borta hela månaden börjar jag. Start NU.
No more sugar innan Maj.