söndagsskola kanske?

För övrigt så verkar vårt barn lära sig om Gud och religion och så från Astrid Lindgren. Hon lyssnar mycket på ljudböcker. Och mycket på Astrid Lindgren.
Och där talas det om aftonböner, gud, bibeln, att komma till helvetet, drunkna i brännvinsfloden (inte gud men ändå ett ämne för frågor) och mycket annat.
Och när jag var liten var det enkelt att svara på.
Gud skapade jorden, när man dör kommer man till gud i himlen, helvetet är dit de onda människorna kommer. Enkelt och rakt.
Simone ställer självklart massa frågor.
VAD ÄR GUD? VAD ÄR AFTONBÖN? VARFÖR BEHÖVS HELVETET?
Och jag känner att jag vill svara något bredare.
Att Gud är något vissa människor tror på. Medan vissa tror på någonting annat, och vissa tror inte på någonting alls.
VAD ÄR TROR?
Hmm.
Man tänker att det finns något osynligt i världen som hjälper en när det är svårt, som tittar på oss, som lyssnar på saker en tänker på.
SOM PAYO?
Nja. Kanske.
Då är frågan hur snippan ser ut när man blir vuxen mycket enklare...

Dags att skära ner lite??

nånstans har jag misslyckats med att införliva det där att överdriven konsumtion inte är bra.


-MAMMA, JAG BEHÖVEJ ETT TILL JUM.


-Jaså, vad ska du göra med ett till rum. Ditt rum är ju rätt så stort.


-JO, DU FÖJSTÅJ, SÅ JAG KAN HA MER SAKEJ. DET KOMMEJ MASSA JULAR, FÖDELSEDAGAJ OCH SÅ. OCH DÅ FÅJ JAG MASSA SAKEJ HELA TIDEN.

Vem är klokast

Simone brukar säga till mig att "mamma är klok som en uggla i en bok"
Idag, när jag tyckte att hon sa något extra klokt sa jag det till henne. "Simone, du är klok som en uggla i en bok" sa jag.
Hon bara "NÄÄ NÄ, JA ÄJ MYCKET KLOKAJE!"

det blev världens bästa party

Simone har laddat för sin födelsedagsfest i flera månader säkert. Hon har planerat och tänkt och funderat på kläder, lekar, vilka som skulle komma.
Idag var det äntligen dags.
Jag var lite orolig att ingen skulle komma. Men det slutade med att nästan hela förskolan kom. Och Alice. Och Rikard. Och till och med Ewa och Sammi.
Vi hade kalaset på Göta. Jag var ute i sist stund som vanligt och tillbringade hela morgonen med att baka kanelbullar och rulla chokladbollar.
Men trots det. Och trots att jag var nervös innan blev kalaset en succé.
Diana, som höll i det gjorde ett mycket bra jobb och alla barnen hade väldigt roligt. De fick klättra och springa, gunga i ringar och hoppa från boxar. Skattjakt, hinderbana och lite andra lekar. Till och med alla föräldrar var väldigt nöjda.
Och efteråt var alla helt slut.

Alla lyssnade mycket engagerad

Sen började lekarna

klara färdiga....

kryp framåt!

Spring!

Vi hade även finbesök av Ewa. Och en hund

Massa presenter

Och vi avslutade med lite asiktsmålning

 

Visa ord från en fyra (och ett halvt) åring

Vi diskuterar att man måste öva och träna på olika saker för att bli bra på dem.
Till exempel måste man träna mycket innan man blir bra på att cykla eller att skriva. Simone gillar inte det här med att träna. Så efter lite eftertanke konstaterar hon.

MAN MÅSTE FAKTISKT INTE TJÄNA OCH ÖVA FÖJ ATT KUNNA ÄLSKA

Jepp. Kanske inte.

Och att se tydligt vad som är bra att göra och dåligt att göra är hon bra på iallafall. Nu i morse. Vi (jag) stressar för att komma iväg till förskolan i tid. Glömmer lite saker, måste vända om och hämta. Simone sitter tålamodigt i bilen. När vi kör iväg berättar hon för mig.

STJESSA INTE. SAKEJ BLIR ÄNDÅ BAJA FEL DÅ

Och ja, vad ska jag säga. Jag kan bara hålla med.

bra frågor

idag i bilen på väg till förskolan diskuterade jag och Simone komplicerade saker såsom:

Hur vet magen att det är dags för bebisen att komma ut?
Varför måste man vara hos doktorn för att föda en bebis?
Tar det lång tid?
Hur kommer bebisen ut ur magen?
Hur kommer bebisen in?

Hon har även mer komplicerade frågor, som:

Hur kommer det sig att dagarna är kortare på vintern än på sommaren?
Varför ser stjärnorna så små ut när du säger att de är jättestora?
Varför ser Smurfar inte ut som människor?

Livet är fullt av under.

roliga saker barnet säger

Simone berättade om ett gäng fina julbockar som hon och Micke hade sett. Och att det skulle vara roligt att ha en. Vi diskuterade var den skulle stå.
Simone tyckte att på balkongen var en bra plats.
Jag tänkte att på balkongen är vi inte så mycket så det är bättre i trädgården eller i trappan.

MEN MAMMA, DEN KAN INTE STÅ I TJAPPAN, DEN KOMMEJ BAJJA SÅ MYCKET I DÄJ, SÅ DET ÄJ BÄTTJE ATT DEN STÅJ UTE.

Såklart.

vem lär vem egentligen

jag sitter framför datorn på morgonen och arbetar, i pyjamas.

Det fyraåriga barnet hemma går upp, klär på sig, borstar tänderna och kommer i till köket.

MEN ANNA (för jag är alltid anna när det är nåt uppläxande som gäller) NU MÅSTE DU FAKTISKT SKYNDA DIG. DU KOMMEJ FÖJSENT TILL JOBBET.

självinsikt; absolut

Simone idag i bilen:
VET DU MAMMA, ALLA VUXNA TYCKEJ OM MEJ. DET HAJ JA FAKTISKT MÄJKT.
JA TJOJ ATT FJÖKNAJNA PÅ DAGIS TYCKEJ JA E BÄST AV ALLA.
Jaså, tror du det. Ja du är absolut bäst i världen för mig. Men fröknarna på dagis tycker nog om alla barn.
JA, KANSKE DET. MEN DE TYCKEJ ATT JA SJUNGEJ BÄST AV ALLA IALLAFALL.

jag fick också nästan tåjaj

Simone: VILLE DU BLI EN MAMMA NÄJ DU VAJ LITEN?
Jag: Nej, det ville jag nog inte.
Simone: NÄJ KOM DU PÅ ATT DU VILLE VAJA EN MAMMA DÅ?
Jag: Tja, när du kom.
Simone: SÅ DU VILLE BLI EN MAMMA NÄJ DU FICK EN SIMONE?
Jag: Precis så är det.
Simone: ÅHHH, JA ÄJSKAJ DEJ! JA BLIJ SÅ GLAD ATT JAG NÄSTAN FÅJ TÅJAJ

en helt ny person

det är intressant med att ha barn. Man ser egenskaper hos barnet som man känner igen hos sig själv. Ibland bra sådana och ibland så belyses de mindre bra på ett närmast absurt tydligt sätt.

Sen ser man egenskaper som man absolut inte känner igen hos sig själv. Det är väldigt mycket från mig själv jag känner igen hos Simone. Men hon har också drag som jag inte kan komma ihåg att jag hade.

Till exempel är hon oerhört orädd för att vara ensam. Hon har ingenting emot att vänta i lägenheten medan jag går ut i trädgården med Spiken. Ibland vill hon följa med ut, ibland vill hon stanna kvar hemma. Hon har ingenting emot att vänta i bilen medan jag går och betalar parkering eller fixar något snabbt. Hon är inte alls rädd att bli lämnad. Hon får välja var hon ska sova. Ensam i sin säng, eller hos oss. Och sedan ett år eller så väljer hon så gott som alltid sin säng. Inte ens på natten kommer hon. Inte ens när hon ropar för en mardröm eller att täcket har ramlat ner vill hon att vi ska bära henne till vår säng.

Vad jag kommer ihåg från när jag var mindre. I och för sig ett par tre år äldre än Simone, men ändå, så var dessa exempel kopplade med stora obehagskänslor för mig. Jag ville absolut inte sitta kvar och vänta i bilen, vara ensam hemma, och helst inte sova själv. Jag hade en odefinierad rädsla som Simone uppenbarligen inte alls har.

En annan skillnad är hennes väldigt stora sociala behov. Som jag misstänker hon har ärvt från Micke. Hon längtar till förskolan på helgerna. Vill umgås med andra hela tiden. Både stora och små. Och hennes första fråga när vi ska nånstans brukar vara ifall det finns andra barn där. Det där känner jag inte alls igen hos mig själv. Generellt är jag relativt osocaial och har inget större behov att umgås med folk dagligen.  

Det som hon har är fantastiskt bra egenskaper. Och jag hoppas att hon växer upp utan att tappa dem på vägen.

dreamer

Ibland tror jag att Simone lever större delen av sin existens i en värld full av älvor, osynliga syskon, regnbågar glitter och guld. Hon kan prata nonstop och bygga upp hela världar och historier om Guldblomma, LaLaLa, Payo och andra kompisar. Hon vet precis var alla befinner sig och vilka de är. Och hon ser världen de befolkar. I princip hela tiden.

När vi har varit bortresta berättar hon hellre om vad älvorna har sett och gjort än vad hon själv har varit med om. På förskolan spinner hon ihop historier, och ibland är pedagogerna osäkra på vad som är på riktigt och vad som finns bara i Simones huvud. Samtidigt verkar hon ändå ha koll vad som är på låtsas och vad som är verklighet. Hon verkar bara tycka att guld, glitter och regnbågar. Älvor som flyger omkring och en massa osynliga kusiner är väldigt mycket roligare än vardagen.

det där med bajs

när i livet går vi över till att tycka att bajs är något äckligt, pinsamt som måste gömmas? När går vi över från att vara stolta över vad vi producerar i toaletten till att känna att vi behöver lägga toalettpapper i botten av toan för att dölja plumsarna, eller spola vatten, som om det skulle lura någon att vi egentligen tvättar händerna jättelänge? Jag antar att det försvinner nånstans på vägen till att bli stor.

Hos Simone iallafall, har det inte försvunnit ännu.
Hon är oerhört stolt över vad hon producerar i potten. Ju större desto bättre.

Som precis nu.

Micke står och pratar med en gäst.
Simone är precis färdig på toaletten och går ut till dem.

PAPPA, PAPPA, ULSÄKTA MIG.
Gästen tittar beundrande på det väluppfostrade barnet.
JA GJORDE EN JÄÄÄTESTOJ BAJS!
Tystnad faller. 

Min smurf

Simone filosoferar när hon kramas

JA TYCKEJ DET ÄJ LITE TJÅKIGT
NÄJ VI KJAMAS SÅ TITTAJ DU ÅT ENA HÅLLET OCH JA ÅT ANDJA
KAN MAN INTE TITTA PÅ VAJANDJA OCH KJAMA SAMTIDIG?

små och stora problem

Dessa bråk. Varje morgon. Bråk bråk bråk. Gallskrik. Ligga på golvet och vrida sig som en mask och banka med knytnävarna. ALLA HÄJ INNE ÄJ DUMMMA!!!
Och varför? För att den lilla människan vill ha kortärmat till dagis. Annars är det inte fint. Och vi snackar inte kortärmad t-shirt (som ändå skulle kunna vara ok) utan linne. Och enbart klänning som är ett linne. I svinkallt väder. Kallt utomhus, kallt inomhus. Då ska det bäras linne. Det. Driver. Mig. Till. Vansinne!!
Vi försöker kompromissa.
-Du kan ha linnet över långärmat.
-AAARGGHHHH. DUMMA DEJ
-Du kan ha långärmad klänning.
-NEEEEJ!! DUMMMA!!!
I början var vi bestämda. Klänning är finkläder, inget man har till dagis. Då har man byxor som är bekväma att leka med.  Men nu, på nåt sätt har hon manipulerat oss och bär klänning och strumpbyxor varje dag.

Dock så kom min chef precis förbi och nämnde att om bråk om kläder är det största problemet så ska man vara nöjd.
Tydligen så berättade hans yngsta dotter (gymnasieåldern) att hon har tänkte sig skolka från skolan en vecka och flyga till Barcelona för att träffa en kille. Och det är ingen idé att argumentera, eftersom hon ändå redan hade köpt biljett....
Jag känner mig plötsligt mer redo för klänningsbråket.

hon har iallafall inte frågat om stringtrosor ännu

Dagens I lands problem. Verkligen. Men ändå. Fortfarande svårt.

Kläder.

Inte så mycket mina kläder.

Men den lilla personens som bor hos oss.

Det ska vara klänning. Och kortärmat. Och strumpbyxor med hjärtor på. Inget annat. För då är man inte en flicka.

Och okej. Jag har släppt det. Hon får klä på sig hur hon vill. Mer eller mindre. Jag gillar också kläder och klänningar. Tycker kläder är ett kreativt sätt att uttrycka sig själv på.

Men igår.

-KAN JAG FÅ ETT BAJN LÄPPSTIPFT?

-Say what?

-ETT BAJN LÄPPSTIPFT. XX PÅ DAGIS HAJ ETT. DET E JÄTTEFINT!

-Hmmm. (funderar funderar på hur vi ska säga ett stort NEJ på ett pedagogiskt sätt)

-Nja, du kan få ett att ha hemma och leka utklädning med. Men på dagis ska man inte ha läppstift.

Svaret togs inte emot odelat positivt.

First steps skiing

Nu var det länge sen jag skrev. Trots att en massa har hänt sen sist. Så kan det vara. Ibland finns viljan att skriva men inte energin eller tiden.
Iallafall. Största händelsen (förutom en magsjukeepidemi som drabbade hela familjen) är att vi har varit i Hemsedal och åkt skidor. Äntligen äntligen kan jag åka skidor med Simone och Micke. Det har jag sett fram emot hur länge som helst. Nu ser jag oss allihopa susa ner för fina backar i Alperna inom en inte allt för avlägsen framtid.
Simones första steg (glid) på skidor gick rätt så varierande. Ibland jättekul. Ibland not so much. Det kunde låta allt från:
JA SKA ALDJIG ÅKA SKIDOJ MEJ! JA VILL SITTA SJÄLV I BILEN HELA DAN. ARRRGGHHH! JA VIIIILLL INTE!
till
OHHH, JAG GLÖMDE ATT DET HÄJ VAJ JÄTTEJOLIGT. JA VILL ÅKA KNAPPLIFT, JAG ÅKEJ SLALOM! SKYNDA DIG, VI MÅSTE ÅKA MEJA.
Ups and downs med andra ord.
Men jag tror att på det stora hela så lämnade vi ett positivt intryck. Och hon är mycket laddad att åka med Bibi, Andej och alla andra om ett par veckor.
Och jag vet att Mickes första skidlektioner var en succé. Så snart ska vi bli en skidåkande familj. Yay!
Tyvärr så blev det inte så mycket fotat från mig. Kameran var lite för stor att ha i fickan och jag koncentrerade mig mest på att hålla Simone. Micke har mycket bättre bilder, men de ligger i hans kamera så det hjälper inte mig. Men här kommer ändå lite foton från mobilen.

På slutet ville hon till och med bära sina egna skidor

Och åka lift själv

Men emellanåt såg det ut så här. ARRRGHH. JA VIILLL INTE

Mycket bra skidskola

Hon kunde nästan åka själv mot slutet

klänningens vara eller icke vara

Det har blivit mer och mer så med Simone att det verkar vara mycket viktigt för henne att ha klänning på sig till dagis. Och nyligen är det inte bara klänning som gäller. Det är det klänning som ska matchas med strumpbyxor med hjärtor på.

Och jag känner mig lite kluven. På ett sätt kan jag tycka att hon kan få klä sig i vad hon vill. Och på så sätt slippa dessa evighetsbråk och tårar och skrik ”DUMMA MAMMA” varje morgon. Men samtidigt. Var ska man dra gränsen? Först kommer klänning och strumpbyxor. Vilket jag kan tycka är helt ok.

Men, hon har redan nämnt att hon vill ha örhängen (ja, det finns treåringar på dagis med örhängen!!).

Sen vad? Bh topp, midjekort t-shirt, heels? Smink. Känns inte OK.

Och ja, jag vet. Jag använder alla dessa grejer (obs ej de midjekorta t-shirtarna) men nånstans måste det finnas en skillnad i vad en fyraåring får klä sig i och vad jag får klä mig i. Eller?

Och visst, det kommer säkert komma en tid då hon vill ha tatueringar, piercinagar eller whatever som är ”inne” på 2020 talet. Och det kan hon väl få ha. När hon är arton. Inte fyra.

Och ja. Klänning och strumpbyxor vill hon ha för att vara extra fin. Och det är inget fel i att vilja vara fin. Det är nog en mänsklig drift. Men jag känner att det är lite tidigt att hennes största fokus på dagis är att vara fin. Vad hände med att vara stark, och rolig, och snäll, och kreativ och modig och alla andra egenskaper som man kan odla bortsett från att vara fin.

jag tror hon ändrar sig sen

VILKEN FIN TATTUEING DU HAJ.
NÄR JA BLIR STOR SKA JAG HA EN STOOOR PINSESSA PÅ AJMEN.
OCH ÖJHÄNGEN

Oh well, man kanske ska vara glad så länge ens barn tycker man är värd att efterlikna..

Lucia på dagis

Luciafest på dagis idag. Simone har laddat med julsånger i flera veckor innan. Hon kan texterna till väldigt många olika julsånger. Betydligt fler än mig, det är är helt säkert.

När föreställningen väl började blev Simone orolig och ville absolut gå hem. Jag kunde inte förstå varför först, tills jag såg vad hon var så orolig för. Det var en tomte som satt för sig själv högt upp i trappan. Den hade stel platsmask istället för ansikte och såg faktiskt rätt creepy ut. Simone iallafall var livrädd för den. Men när vi flyttade oss så hon inte behövde se tomten gick det mycket bättre. 

Sen när det var dags för glögg och pepparkakor var hon mycket nöjd. Alla barnen hade bakat pepparkakor på dagis. Och Simone hade bakat massor som såg ut som ett S. 

I väntan på att börja

Den läskiga tomten

Simone var MYCKET tveksam till den

Men när det var dags för pepparkakor blev humöret bättre.  

De var mycket goda