Vi tog med oss cycklar och träffade upp Annas polare vid badplatsen i Delsjön. De hade snitslat ut en orienteringsbana (tydligen samma bana som tävlingen var på förra året) samt en cyckelorienteringsbana. Vi skulle börja med orienteringen, löpningsdelen. När jag fick karta och kopass i handen och en kort genomgång av hur dessa båda funkar insåg jag att jag aldrig använt mig av dylika hjälpmedel i skogen. Och uppenbarligen inte Anna heller. Det bådade inte så bra för framtiden.
Men vi kom iväg och hittade de två första kontrollerna utan större problem, och blev antagligen lite väl självsäkra då. För efter kontroll nummer två sprang vi vilse en hel del. Vi sprang för långt på kontroll tre, säkert en halvtimme gick åt att hitta tillbaka. Vi sprang fel på kontroll fyra, fast kontroll fem hittade vi faktiskt utan problem och även så kontroll sex.
Banan skulle vara runt åtta kilometer men jag skojar inte när jag säger att jag tror att vi sprang nästan det dubbla. Vi var framme i mål hedervädra tre timmar efter start. En timme senare än de två killar som vi startade samtidgt med.
Men det var väldigt roligt. Karta, kompass, skog och berg utan stigar, ett mål som ska nås. Jag tyckte det var grymt häftigt. Även om vi båda två sög på att orientera oss.
Så du kan förstå att cycklarna fick bara åka fram och tillbaka till Delsjön. Nån två mil lång cyckeltur med karta och kompass var vi inte särskilt upplagda på. Så det blev lite välförtjänt korvgrillning istället.
Således blev det inte riktigt multisportande idag. För man ska ju cyckla och paddla kanot också. Men jag har iallafall orienterat för första gången i mitt liv.
Förresten så syftar titeln i inlägget på vad jag tror är en serie för barn som har traumatiserat en hel generation svenskar födda på sjutiotalet. Jag har aldrig sett serien själv så jag vet inte vad den handlar om. Men det verkar vara jobbigt att gå vilse i en pannkaka. Speciellt om den inte är färdigstekt.