Socialdemokraterna pratar om att ha delad föräldraledighet. Och trots att jag principiellt är emot att staten ska lägga sig i hur man ordnar det hemma hos sig själv så finns det vissa strukturer som verkar gå väldigt långsamt att förändra utan lagstiftning. Och jag kan komma på ett gäng stora fördelar med att dela föräldraledighet. Fördelar som både gäller kvinnan och mannen.
1. Hemmamammor är hemma på bekostnad av pappornas tid med sina barn - männen tvingas jobba mer för att ha råd att ha kvinnan hemma. Det drabbar barnen. Och papporna.
Papporna får sämre kontakt med sina barn, vilket kan vara livet ut.
Att pappa är där lika mycket som mamma signalerar också till våra barn att de är viktiga! Så viktiga att pappa väljer dem framför jobbet.
2. Jag tycker att vuxna i arbetsför ålder bör, så långt det är möjligt, vara med och bidra till samhället.
3. Jag tycker att hemmafruar förmedlar fel värderingar till sina barn. Att pappa behövs ute i arbetslivet och är den som drar in pengar medans mamma är den som vårdar, städar, lagar mat.
När barnen är små är signalerna att kvinnor förväntas offra sig själva, förväntas sätta sina egna intressen sist, förväntas ställa upp i alla lägen, aldrig begära att få vara ifred, vara mamma först och människa sen...
Sen får barnen en bitter, frånskild och fattig klimakteriekossa lagom till de blir tonåringar.
4. Jag tror att många, många hemmafruar ångrar sig senare. Speciellt när det blir dags för skiljsmässa, pension etc. Kvinnan märker att hennes år hemma har inte varit värda någonting.
5. Att det är kvinnor som väljer att vara hemma långa perioder och jobba deltid senare gör att de betraktas som riskarbetskraft. Arbetsgivaren vill inte anställda någon som garanterat kommer vara hemma flera år. Det drabbar alla, även kvinnor utan barn. Eftersom det här mönstret är så vanligt, innebär det att alla kvinnor i fertil ålder ses som riskarbetskraft.
Alla kvinnor och män bör kräva jämställdhet genom att till exempel dela på föräldraledighet, vab och deltid. Det gör att samhället tvingas bli mer jämställt och så småningom kanske kvinnor inte längre diskrimineras av arbetsmarknaden bara för att de kanske någon gång kommer att få barn och då troligen ta det mesta av ansvaret och på så sätt bli en sämre arbetstagare i arbetsgivarens ögon. Om kvinnor och män förväntas att vara hemma lika länge var, kommer ingen av dem ses som extra riskabel att anställa.
Detta skulle det gynna även de ensamstående mammorna, det skulle gynna de yngre barnlösa - eftersom de skulle bli mer attraktiva på arbetsmarknaden. Det skulle gynna de äldre på samma sätt.
Jag försår att det inte riktigt kan vara helt svart-vitt. Att i vissa familjer finns det sjukskrivna/arbetslösa/studenter. Att de ekonomiska förutsättningarna inte kommer att fungera för alla. Men jag tror att i det långa loppet, om man inte lagstiftar så kommer ingenting hända.
