läsning

händer inte så mycket nu. Inga barn levererade ännu och tiden känns seg som tuggummi. Och då har jag inte gått över tiden ännu. Jag försöker uppfylla alla fördommar om föräldralediga och konsumerar ett antal kaffe latte och avverkar ett gäng cafébesök. Dock ska jag jobba lite hemifrån denna vecka, så tiden känns lite mer meningsfull.

Någonting jag har gjort mycket är läst böcker. Så här kommer en liten recension av bok nummer ett.

Sarah Waters, The Little Stranger utspelar sig i en liten brittisk by på landet, Warwickshire, precis efter andra världskriget. Huvudpersonen är doktor Faraday, son till fattiga föräldrar som har lyckats ta sig genom medicinutbildningen och jobbar nu som läkare. En dag blir han kallad till ett stort gods, The Hundreds, för att titta på en tjänsteflicka med magproblem. Detta blir första besöket av många, och doktor Faraday blir mer och mer inblandad med familjen Ayres, en åldrande mamma, en son i 20-års åldern och en något äldre dotter. Hundreds håller på att falla sönder, det kryllar av mögel, insekter vattenskador och familjen kämpar i uppförsbacke för att kunna behålla ett liv och en klass som inte finns längre. Men samtidigt som boken beskriver sociala missförhållanden och klasskamp så är det en spökhistoria som börjar med oförklaringa händelser i huset, den annars så godmodige hunden attackerar en liten flicka utan anledning, föremål fattar eld och flyttar på sig och husets invånare börjar bete sig minst sagt underligthuset, för att eskalera till död och galenskap. Boken börjar stillsamt men är fantastiskt välskriven och blir svårare och svårare att lägga ifrån sig allteftersom allting blir mer och mer koplicerat. Det är, som sagt, på många sätt en klassisk hemsökelseberättelse Waters levererar, med poltergeistinslag och allt, men de (potentiellt) övernaturliga elementen går även att läsa allegoriskt, som en slags eulogi över ett England på utdöende, där överklassens herresäten under efterkrigstiden sakta avfolkades och blev till spöken

barnmorskan hade rätt

man kan inte starta igång en förlossning genom att tvätta fönster. Däremot upptäcker man att våren plötsligt är här och det går att se tvärs över gatan.

idag har jag

bakat morotsbröd

fikat på Franska Bageriet med syster. Dock åt jag en tonfiskbaguett. Tyvärr....

Varit på biblioteket och lånat ett gäng böcker. Samt druckit té och ätit kanelbulle.

Köpt ännu fler bebiskläder. Denna gången både billigt och miljövänligt på Second Hand

Dagens vårtecken

det byggs uteserveringar

Bästa starten på morgonen

färskpressad grape som jag hittar i kylskåpet på morgonen när jag vaknar

home alone

lite tyst här på bloggen de senaste dagarna, mest för att jag försöker vänja mig vid min nya situation här. Jag har officiellt slutat jobba, eller illafall slutat att gå till jobbet och det kräver en del anpassning från min sida. Jag är inte riktigt van att gå omkring hemma utan att antingen vara sjuk eller ha något specifikt som jag måste göra. Hittills har det bara gått två dagar så det känns väldigt ovant och lite tomt att inte vara involverad i all action på kontoret. Men jag antar att jag kommer få en del att göra sen. Relativt snart hoppas jag, för jag känner att jag är så redo jag kan bli för barnleverans nu. Kommer nog inte lyckas bli mer förberedd av att gå hemma och vänta. Bara mer tjock, och det får faktiskt räcka nu.

överflödig tid

har lite svårt att motivera mig att göra någonting på kontoret nu. Jag har avslutat så mycket det går, överlämnat så mycket det går, städat skrivbordet så mycket det går och det som inte går får helt enkelt bli avslutat, fixat och städat framöver. Så vad jag ska göra nu med en och en halv dag kvar att arbeta vet jag inte riktigt? Ingen idé att starta något nytt, allt löpande arbete är gjort och så roligt är det inte att surfa på nätet. Kan inte ens roa mig med att ringa till folk eftersom jag sitter i landskap och således hör alla mina telefonkonversationer. Har haft så väldigt mycket att göra och extremt stressigt på kontoret den sista månaden med ny tjänst, nya arbetsuppgifter, överlämning av gamla arbetsuppgifter och massa annat så att plötsligt gå från allt till inget känns minst sagt konstigt och lite tomt.

händer inte så mycket nu....

näst sista dagen på jobbet imorgon. Känns väldigt konstigt. Jobbet har varit så stor del av mitt liv under lång tid att tanken på att inte gå dit känns lite främmande. Fast å andra sidan tror jag nog att jag kommer vänja mig väldigt fort. Brukar inte ha några större problem att glömma jobbet under semestern. Och jag kommer nog ha en del andra grejer att fokusera på.

Mamma har varit i Polen och införskaffat ett gäng till med små små kläder. Svårt att föreställa sig att en lite person kommer bära dem snart. Hon måste ha kämpat hårt för att tillgodose mina önskemål att inte köpa något blått eller rosa. Kan tänka mig att det är ännu svårare i Polen än det är här. Men hon hittade jättefina saker.
Tack så mycket!


Annars händer inte så mycket. Tar det mest lugnt efter jobbet och har blivit väldigt trött på att vara tjock. Jag måste sätta mig på golvet för att överhuvudtaget kunna knyta skorna. Längtar tills jag kan börja träna igen.

Har dock hunnit med lite bakning i veckan.
Solrosbullar till frukost

och kanelbullar till fikat på jobbet

Kakor

Fick bebispresent från Jodi på jobbet. Kakor i mängder som väntade på mitt skrivbord. Nu badar jag i chokladlukt. Ska försöka få mina kollegor att äta upp dem under dan. Jodis kakor är farligt goda.

bad meeting

Om jag säger att jag ska vara hemma i sex månader med barn så menar jag väl att jag ska vara hemma i sex månader. Att få höra från sin chef att mitt beslut inte är att lita på eftersom jag kan plötsligt “decide to be a mother and stay home for two years” känns lite sådär. Jag är helt säker på att de män som tar föräldraledigt inte få höra att de kanske plötsligt beslutar sig för att bli en pappa och inte återväder till jobbet. Och sen att få höra att man inte bör tänka på arbetet när man har barn och man bör vara på ett visst sätt och känna på ett visst sätt gör mig rent ut sagt förbannad. Varför förutsätter folk att jag kommer bli en sämre mamma för jag kommer tillbaka till kontoret efter ett halvår. Eller att jag inte kommer komma tillbaka efter den tiden jag säger för att när jag har fött barn så är jag plötsligt inte att lita på längre.

Ja Jag är medveten att livet förändras.
Nej. Jag vet inte på vilket sätt eller vad jag kommer känna och vilja.
Men att alla förutsätter att ens egna vilja och personlighet och hela grundfilosofin med livet kommer att förändras av att skaffa barn gör mig väldigt väldigt skrämd. Jag är ytterst trött att bli nedvärderad och klappad på huvudet och tillsagd att lilla vän, vänta du bara, du kan inte förstå någonting just nu.

lösningen på allt = en ny garderob

Det fina vädret som lyste upp både Göteborg och mitt humör i helgen är som bortblåst. Det är grått, isigt, kallt och rått ute nu. All hopp om våren har försvunnit i dimman. Jag bläddrade igenom lite gamla kort från förra året och upptäckte att första utomhusklättringen var 15 mars i fjol. I t-shirt. Om inte ett mirakel sker så lär det inte hända i år. Och då pratar jag vädermässigt. Jag är alltför mycket lik en badboll i min kroppsbyggnad för att kunna klättra överhuvudtaget.

Vi gjorde en grymt bra insats igår och åkte till IKEA för att inhandla garderober till vår ”walk in closet”. Micke var mycket tapper och bar, lyfte, släpade och mätte. Jag åkte mest med på vagnen. Gäller ha nytta av badbollen när man kan.

Men Ikea är alltid en pers och jag var helt slut på kvällen efteråt. Dock fick vi garderoberna levererade samma kväll så nu kommer alla våra problem vara lösta i helgen. Förvaring… the God av för mycket prylar.

äntligen lite tid

ett tag sen jag hade tid att sätta mig ner och skriva någonting. Det här med att skära ner i arbetstid när man är höggravid funkar inte riktigt. Jag jobbar mer än någonsin. Mer att göra än på länge, en ny tjänst, problem med kommunikationen på företaget, ingen att lämna över arbetsuppgifter till, finnanskris och så vidare. Det tar aldrig slut. Jag var lite osäker på vad jag skulle tycka om att inte gå till jobbet på ett tag. Men just nu känns det som ett helt ok alternativ.

Strålande väder idag. Kallt med djupblå himmel. Våren känns fortfarande avlägsen, men nånstans innerst inne vet jag att den måste komma. Jag längtar.

Mamma och jag var på stan och shoppade bebiskläder. Eller snarare så var det mest mamma som shoppade. Jag känner mig fortfarande grymt oförberedd för ett barn. Har ingen aning om vad jag ska vänta mig eller vad det kommer att behöva. Fantastiskt bra med shoppinghjälp. Hade nog inte lyckats själv. Tack så mycket!

Och angående bebiskläder. Jag kan inte påstå att urvalet är så väldans stort. Det mesta är antingen tråkigt, eller extremt stereotypt. Antingen rosa och gulligt eller blått och tufft. Var är alla andra färger? Vill man undvika köpa saker i rosa eller blått fick man leta lite extra.

Det hanns även med något som antingen är årets sista semla.

strålande sol och is på kanalen

ett gäng kläder

små små strumpor