trots en mycket gnällig kväll igår så blev det en lugn natt. Vaknade vid åtta bredvid en sovande Simone. Sen ägnade jag morgonen åt frukost, borsta tänderna och bära bebis.
Jag lyfter och bär omkring i lägenheten, bebis somnar. Jag lägger ner på sängen, bebis börjar gråta. Jag lyfter igen, bär omkring, bebis sover. Lägger ner, skrik. Lyfter, snark, lägger ner, skrik. Mycket frustrerande.
Bebis har ätit
Check
Bytt blöja
Check
Blivit klappad och kramad på
Check
Vad isåfall är problemet?
Efter ett gäng omgångar av lyfta och lägga ner ger jag upp. Hon får skrika. Jag lämnar henne på sängen. Hon skriker. I två minuter. Sen ser det ut så här:

Och jag går på de där skriken varje gång.
Sen en promenad för att hämta ut Mickes startkort för Göteborgsvarvet. Redan massa folk och feststämning på området. Jag är lite avundsjuk på att inte jag får springa. Låter lite ologiskt att vara avis på en två timmars lång plåga. Men jag längtar tills min kropp blir lika stark som den var när jag sprang förra året.

Dock hoppas jag inte att de som springer får lika varmt som det var idag. För då blir det verkligen en plåga. Hett och tryckande har det varit idag. Åska i luften och tunga moln. Det blir antagligen skitkallt och regn på lördag inte roligt att springa då heller.
Nu på kvällen har jag lyckats lägga ner bebis i korgen ett tag och ätit middag. Samma som igår och precis lika gott. Hann även med lite efterrätt. Gul vattenmelon. Mycket gott. Smakar nästan som den röda fast inte riktigt lika söt.

Och nu hör jag att bebis vaknar, så nu är det slut på vilan. Got to go.